EllaRoses blogg

Det börjar när jag öppnar ytterdörren till trappuppgången och lukten av parfym, rök eller mat slår emot mig. Det luktar oftast rökfrån cigaretter men ibland luktar det utav stark parfym då utav grannarna är 2 tjejer med smak för att dränka sig i parfym innan de går ut.

Efter att ha gått uppför de två trapporna står jag framför min lägenhetsdörr, påväg upp passerade jag de tre dörrarna som är grannarnas lägenheter.

När jag öppnar min dörr slås jag av en söt doft lite mustig inte behaglig utan obehaglig, jag tänker alltid på hur folk beskriver föruttnelse och död som sötaktig i doften. Inget har ruttnat här men lite drömmande skulle jag säga något definitivt dör i lägenheten.

Jag går in och det spelar ingen roll hur motiverad jag var när jag var påväg hem, ytterdörren tog lite, trapporna lite till och sedan min dörr tar det sista. Det är som att gå in i en dimma som är svår att andas in eftersom den är så tjock, jag känner mig inte välkommen och inte heller trygg.

Jag vill lämna lägenheteten på grund av grannen, men också eftersom den aldrig var bra, spelar ingen roll hur jag gör jag kommer aldrig känna mig hemma.

Okej så jag är personen många uttrycker sin oro, jobbiga situationer och annat till.
Tankar och konflikter, ofta behöver de bara få prata ut men de vill ofta också ha någon typ av råd.
Ibland är det enkelt eftersom jag känner igen återkommande basic problem.
Och ibland undrar jag varför folk kommer till mug för att be om råd, typ relationer och annat som jag har noll erfarenhet av.
Jobbigaste hitills är samtalet jag tog idag
en gradivitet som personen inte visste om har nu fått ett slut då det blev ett missfall. Självfallet fick personen prata med mig och mina råd blev mestadels "håll det under uppsikt, sök sjukvård i detta fall, ta det lugnt"
Personen verkar nöjd med rådgivningen och jag tror det kommer gå bra men prio är det medicinska i det hela så klart.

Iallafall jag har ingen erfarenhet av sådant här, är väl ålder också fler runtomkring mig börjar bli familjeorienterade, någon berätta nyligen att de blivit gradvid och en annan pratar på att skaffa familj.

Känns bara väldigt konstigt när folk ber om råd på sådant jag verkligen inte har någon som helst erfarenhet av, ger ju stöttning och lyssnar gärna men "hur ska jag göra med min pojkvän"
Ehhhhh i don't know varit singel lääääänge har inga relationer jag kan prata utifrån och även om jag haft det så är ju inte det samma sak eftersom människor är individer.

Fan vad långt det blev nudå det skulle inte bli såhär, well well får bara försöka göra mitt bästa iallafall

Det är överallt den jävla kattsanden och har två kassa dammsugare ingen av dammsugar påsarna passade men den ena hade en i så jag tömde den och körde återbruk XD
Men fyfan den låter asmycket men suger asdåligt, hade fått bättre resultat om jag tagit ett sugrör och krupit längsmed golvet.

Flyttade en hylla gissa vad jag hittade MER FUCKING KATTSAND!!!!
Går och lägger mig inget i sängen vaknar i vad som känns som kattlådan och får borsta bort kattsand varje kväll.

Livet som crazy cat lady har sina nackdelar alltså....

Funderat på hur vissa saker påverkat mig.
"det är inte roligt men man gör det eftersom det måste göras, så är det bara"
Oavsett hur man mår så gör man det bara, du är omotiverad eller mår piss well synd för dig i den här familjen kör vi på oavsett vad eftersom det finns saker som måste fortsätta rulla.

Inte konstigt att man lärt sig stänga av och bara köra på utan att faktiskt vara närvarande, samtidigt har det varit enda anledningen vi har klarat oss som familj.

Att må dåligt har inte riktigt varit accepterat eller att må så dåligt att man inte orkar göra saker, att inte orka finns inte man kör på ändå oavsett enda gången man stoppar är vid alvarliga fysiska skador. Det får vara alvarligt eftersom att "ha ont" räckte inte då fick man höra av kvinnan att "jag har ont hela tiden jag känner smärtor du inte ens kan föreställa dig ser du mig gnälla? Nä så sluta gnäll och fortsätt"

Konstant höra fortsätt, det finns inget som heter "orkar inte" det finns inte "jag kan inte" om det måste göras så måste det göras

Vi slutar aldrig oavsett vad, så är det bara.

My obsession about my reflection is striving for perfection.
Im never satisfied and will never be, i always crave something else, something new.
Skinnier, stronger, slimmer, paler, less round more sharp edges.
Panic when i had to take my hoodie off, a t-shirt isn't enough to keep me safe.
No hoodie people see too much and im so uncomfortable i wanna cry.

Don't look at me
Stop staring
To many eyes
Go away

I hate my body
You try to tell me
"you are beautiful don't be ashamed"
But those words fall off i take it as you are trying to mock me
You are fucking mocking me aren't you
Get the fuck away from me
The panic turns to anger
Never tell me ever again im pretty or ugly don't talk to me about my body
Shut the fuck up

Var hemma hos syrran, umgicks med en kompis var hemma hos farsan mådde bra var lite uppåt i humöret kommer sedan hem och humöret går ner som en sten i ett tjärn. Lägenheten får mig att må piss, ensamheten piss, grannen piss.

Vill typ bara lägga mig ner på golvet och sova, bara sova bort alla tankar och allt som bankar i mitt huvud just nu.

Så trött, så nere från att vara på toppen till botten igen.

Fucking depphumör tänker äta fucking pistageglass med kola sås, fuck kalorier och annat just nu jag vill ha glass.

Gnälliga grannar, pandemi, sömnbrist och just nu depp då behöver man glass.

Dessutom behöver jag platsen i frysen till annat så behöver bli av med glassen.

Och när den är borta införskaffar jag ingen ny, den jag har nu är en present blivit lagom isig med tiden också.

Jag rör inte vid människor förutom mina familjemedlemmar där är det mycket kramar och klapp på ryggen, men nu bor jag helt ensam och träffar inte så många familjemedlemmar så räknar väl på att ca varje dag får jag 1 kram.

Det är inte varje dag det kan gå en period helt utan någon fysisk beröring överhuvudtaget.
Jag är så jävla inlärd på att jag inte ska röra vid andra människor heller och rygga eller dra mig undan om någon tex sitter bredvid mig och deras ben nuddar mitt då drar jag mig undan.

Jävligt obekväm om en person rör vid mig eftersom min hjärna säger till mig att dra mig undan, flytta mig eller bara avlägsna mig.

Detta är djupt rotat i att under min skolgång behandlade en elev mig som om jag vore äcklig att röra vid och ryggade om jag kom för nära, en annan som jag vid något tillfälle skulle krama (någon klassgrej) hulkade sig, och vid tillfällen då någon behövde röra vid mig så agerade de som om jag var äcklig.

Så jag är inte bekväm med min kropp eller andra människors beröring. Lite fucked up

The first nights i dreamed about the woman that was supposed to be my mother, she was kind and she hugged me and in that instance i just missed her so much. When im awake i don't miss her but in my dreams im just a child that misses her mom.

She was kind, happy and i felt safe around her. It was everything i had tried to tell myself she was my whole life. The truth is the dream just shows what i always wanted, i never felt safe with my mother or like i was enough.

The dream last night was different, she was as in my previous dreams but soon the image started to feel and become more accurate to the real person. Slowly turning into a nightmare where i was so much younger my past image of dream mom had turned into the mom i now see with my eyes when im awake.

The outside see her as charming and see me and my siblings as ungrateful brats, she is sure charming but she leaves out alot of flaws and details.

Beating children, animal abuse, telling her own child she wish she hadnt given birth to her, beating her husband, calling her own daughter she is a slut, manipulating, and mental abuse.

I never had a mom, and that thing that gave birth to me is dead for me. It's not a mother it's a parasite.

Jobbat en del det senaste och det hade funkat bra om mina helger inte var ockuperade med familjedrama, sista helgen i vårt gamla hus nu förhoppningsvis sen slipper vi alla skiten.

Situationen kommer bli ansträngd nu i helgen eftersom större delen av syskonen liksom jag inte pratar med mamma och får samma behandling tillbaka. Vi kommer behöva kommunicera medan vi fixar med det sista och hon kommer förmodligen ta till allt gråt, locka, cyniska kommentarer för att få en att känna skuld och allt för att få oss att vända tillbaka till henne.

Jag måste stå fast i mitt beslut och det kommer prövas, jag ska inte ha henne i mitt liv. Om jag någonsin ska kunna bygga upp någonting så måste hon hållas blockerad, hon påverkar mig för mycket och på ett negativt sätt.

Vi väljer inte våra föräldrar men vi väljer hur stor del av våra liv de får ta, och vilka människor vi omringar oss med