Igår fick jag besök av Max, Marlene, och Christoffer (eller Kristoffer? Cristopher?), det var väldigt trevligt. Vi spelade en del tv-spel, drack folköl och läsk, lyssnade på bob hund och vid ett senare klockslag bjöd jag på glass. Jag som tidigare hade lite negativa fördomar om Christoffer/Kristoffer/Cristopher fick dom motbevisade den kvällen. Han är ju en klipsk och väldigt rolig kille. Han berättade nån gång under kvällen då spelade vi We Love Katamari att han tyckte det var skönt med ett sånt fridfullt och glatt spel, och hans ordval (det jag återberättar nu var inte hans ordval) fick mig att notera att han nog är ganska mjuk. Min uppfattning om Max blir bara bättre ju mer tid som spenderas kring honom, och jag kände att jag kom närmare Marlene i både spel- och musiksmak. Vilket i sin tur resulterade att vi fick det lättare att prata med varann.
Jag visade dom ett gammalt fotoalbum som den förra hyresgästen lämnade kvar (han blev vräkt och flera av hans saker är kvar i lägenheten). Det var spännande, albumet innehöll en del 30 år gamla tågbiljetter och utklippta foton på änder. Mannen verkade spendera mycket tid i Norge, vilket känns uppenbart med tanke på att han har ett norskt efternamn. Max bad om att få ta med ett foto på mannen hem, det fick han.
Samtidigt sjunger Bergman Rock: and my dreams will taste as long as my bubble gum last.
Jag äcklas. Men det är lugnt. Vad annat - och vad bättre - kan jag göra, än att se framåt och försöka förvandla snedstegen till läxor. Jag kommer aldrig bli ren, så det enda jag kan göra är att förändra mina perspektiv för att klara av att leva med mig själv. Och ha ihjäl den idylliska bilden. Det är något jag fått göra under flera år nu, och det går bra, men önskan om att aldrig någonsin ha befläckat sig från första början smyger sig på ibland ändå. Men det är ju misstag vi pratar om. Visserligen medvetna misstag, men dessa misstag förlorar ibland sin medvetenhet i stundens hetta. Man blir dum. Man tänker inte ens och man reagerar på ren impuls. Jag skulle inte vilja säga att det definerar ens karaktär, ens karaktär borde inte defineras utifrån alla misstag en begår.
Jag tänker aldrig äcklas av någon. För jag tänker alltid försöka förstå. För jag kan inte döma någon.
Jag har känt mig väldigt glad och lugn dom senaste dagarna. Rufsigt hår, av med sommarmössan, och höga toner i lägenheten. Det påverkar lite hur jag väljer att klä mig också. Avslappnat. Känner mig lite snyggare ansiktet också när jag tittar mig i spegeln. När jag är avslappnad tittar jag inte på detaljer och uppskattar helheten mycket enklare.
Jag är en avslappnad idiot. Det betyder att jag fortfarande gör saker jag ångrar ibland. Bara att this time lägger jag mindre energi på dramatisera upp det hela och fästa mig själv vid ett ankare, för det blir så svårt då att tänka konstruktivt. Jag tror att jag sagt samma sak en miljon gånger nu. Jag vill ju hjälpa mig själv, och då funkar det inte om fokuserar för hårt på skuldkänslorna. Ganska oundvikligt dock, jag är en känslomässig människa. Men jag blir bättre på det. Jag vet att jag inte är någon douche, men det fråntar inte det faktum att jag gör douchiga saker ibland.
Fan.
On another note (nästan iallafall): It lays within your perception of life. Du väljer själv hur seriöst du vill ta ditt liv. Allt är okej bara du är bekväm med dina beslut. Och se över dina beslut. Klandra dig inte för hårt för dom dåliga besluten du tar. See yourself for who you really are. Du är ingen hjälte. Du är inget monster heller. Ha självdistans. Ha roligt. Ha tråkigt ibland. Må dåligt ibland. Känn känslor. Bemöt inte likgiltighet med likgiltighet, börja tramsa med den istället. Drick te med den and share a few laughs. Likgiltigheten är precis lika seriös som du är. Kan en nyckel vara att vara oseriös? Oseriöst seriös. Du kan forma dina definitioner med händerna! Se ett värde i ett skratt. Och lite tårar. Ha roligt.
Sitter i skolan och tecknar 24 sidor på 24 timmar. Det är våran uppgift just nu. Så sjukt ansträngande, men också sjukt roligt! Alexandra och Hanna kom hit från stockholm och uppsala också. Otroligt fint. Det här är den bästa kvällen jag har haft på länge.
Förresten handlar min serie om dinosaurier. Och robotar. Temat är "oförberett", så jag ska fusa ihop dessa två element och göra nåt ballt av det.
762 spänn känns som ett rätt förmånligt pris för en tur- och returbiljett till Paris. Måste bara kolla upp hur mycket det kostar att ta sig till Montmartre och hur dyrt det är att bo och äta and it's all settled. Bam bam bam!
det finns en äldre dam i lägenheten rakt under mig. hon brukar spela rätt hög pianomusik lite då och då om dagarna. i början irriterade det mig lite, men nu börjar jag tycka att det är rätt trevligt.
nu när jag stod utanför min balkong hörde jag en sång inifrån, för hon har jämt öppen balkong när det är dags för piano, och inser att det är HON som spelar och sjunger, och att anledningen till att det hörs så högt är för att hon har ett fucking piano där inne. hon låter dessutom svinigt bra, och jag fantiserar om att hon kanske var jazz/yrkesmusiker under sitt glada 50-tal.
