sextonde oktober

Igår fick jag besök av Max, Marlene, och Christoffer (eller Kristoffer? Cristopher?), det var väldigt trevligt. Vi spelade en del tv-spel, drack folköl och läsk, lyssnade på bob hund och vid ett senare klockslag bjöd jag på glass. Jag som tidigare hade lite negativa fördomar om Christoffer/Kristoffer/Cristopher fick dom motbevisade den kvällen. Han är ju en klipsk och väldigt rolig kille. Han berättade nån gång under kvällen då spelade vi We Love Katamari att han tyckte det var skönt med ett sånt fridfullt och glatt spel, och hans ordval (det jag återberättar nu var inte hans ordval) fick mig att notera att han nog är ganska mjuk. Min uppfattning om Max blir bara bättre ju mer tid som spenderas kring honom, och jag kände att jag kom närmare Marlene i både spel- och musiksmak. Vilket i sin tur resulterade att vi fick det lättare att prata med varann.

Jag visade dom ett gammalt fotoalbum som den förra hyresgästen lämnade kvar (han blev vräkt och flera av hans saker är kvar i lägenheten). Det var spännande, albumet innehöll en del 30 år gamla tågbiljetter och utklippta foton på änder. Mannen verkade spendera mycket tid i Norge, vilket känns uppenbart med tanke på att han har ett norskt efternamn. Max bad om att få ta med ett foto på mannen hem, det fick han.

Samtidigt sjunger Bergman Rock: and my dreams will taste as long as my bubble gum last.