Discofittans blogg

Jag presterade så bra idag att jag fick gratis lunch av min chef och så skröt han lite om mig på kontoret. Bara för att jag bokat 2 locations samt hade två andra på G. Allt detta på en enda dag.
Känns så sjukt jävla bra när man blir liksom sedd för sina ansträngningar man gör. Sådana där saker hände aldrig i skolan. I skolan fick man bara höra att man skulle prestera ännu mer.
Min chef berättade även att han friade till sin tjej igår. De har varit ihop i 2 månader men han är så galet kär. Han nästan kvittrar när han pratar om henne och ögonen glittrar. Det är fortfarande hemligt, inga bekanta eller vänner vet än. Ja förutom jag. hihi.
Åh ska bli så kul, de passar så jävla bra ihop.

Need someone to numb the pain but you're gone and I gotta stay high all the time to keep you off my mind.

Nu saknar jag inte någon sådär speciellt mycket. Jag saknar nog mer en person som inte finns riktigt. Jag är så oerhört kräsen när det gäller människor, det gynnar mig inte alls. Jag har en längtan efter att ge upp. Gå ner mig riktigt ordentligt. Ta upp självskadebeteendet, skära upp armarna ordentligt, röka på, ta droger, dricka sprit dagarna i ända. Sova på parkbänkar och vara dömd till evigt lidande. Det är lite det jag saknar. Men sånt har jag aldrig gjort, förutom att skära upp armarna, så liksom, varför börja egentligen?

Ärligt talat trivs jag inte med att vara lycklig och ha ett bra liv. Det stör mig. För att jag känner att jag inte riktigt förtjänar det och sen så skulle jag väldigt gärna vilja dela livet isåntfall med någon. Den där personen som inte existerar. Så på ett sätt lider jag, och för att ta bort det lidandet vill jag skapa eget lidande för då har jag i alla fall kontroll på det.

Det är så sjukt svårt att förklara. Jag vill på något sätt bara försvinna och få bort alla krav jag har på mig själv, och alla krav som ställs på mig. Jag orkar inte riktigt leva, och det har jag väl aldrig orkat. Jag bara tar mig fram och hoppas på ett snabbt abrupt slut.

Jag är ledsen att jag fick chansen att leva. Någon som mått psykiskt bättre än mig som kunnat nyttja livet bättre hade förtjänat mitt liv istället. Jag vet inte, men jag ska bli organdonator. Så jag ska ta hand om min kropp för när jag dör sen så kan någon annan överleva på mina organ som jag inte behöver.

Vad är det för fel på människor? Varför väljer man att rösta på SvP och SD? Det är för mig helt jävla orimligt. Skulle aldrig i mitt liv lita på ett enda ord Åkesson säger eller någon annan i de där två partierna.
Jag orkar inte utvecka mer eftersom jag är så pass fysiskt utmattad. Men någon gång ska jag skriva utförligt vad för fel det är på dessa partier och varför det är just 'fel'. gaah.

*snabb-frustration-utsläpp"

Han duger som myskompis. Absolut. jag känner mig så lycklig när ett litet djur litar på mig och vågar sova hos mig.
Men jag vill bli omhållen av en människa. Jag saknar det..

firmafest på cafe opera igår. företaget betalade ALLT.
Jag är så jävla nöjd.
wooo.
Men lite olyckligt kär nu. haha nej men, en av mina kolleger är dö-snygg så det är väl bara ögongodis där för mig haha.

Jag vill ha kärlek. Massa kärlek. Och jag vill älska någon av hela mitt hjärta. Jag har så mycket att ge men det sitter fast inuti mig. Neh fyfan vad livet är tråkigt utan partner assååå.

#poetisk
#ForeveralonE
#patetisk

Dök upp en gudomligt snygg tjej på tv. Jag brast ut "fy fan i helvete vad snygg hon äääär"
Mamma stirrade på mig och jag fortsatte "..ööh synd att hon inte var kille"
haha dat save.
Ärligt talat bryr jag mig inte om att det var en kvinna. Det känns superkonstigt för jag har bara tyckt om killar förut. Men den tjejen bara… vet inte. Hon var så jävla snygg och jag vill lära känna henne. haha.

Det ser ut som tarmar men det är nötfärs!

pls, kom och drick te med en gammal ensam själ. Jag bjuder på småkakor, varm dryck och dålig humor.
jag vill ha sällskaaaaaaap

Jag som snubblar på varenda ojämn yta på trottoaren, som ramlar och slår i knäna och inte ens bryr sig om att få ut smutset innan man täcker såret med ett plåster. Som bara helt enkelt inte orkar bry sig.
Det är ganska så fult att man lägger sitt egna värde i andras händer. Eller jag gör det i alla fall.
Och nu känner jag mig så värdelös så det går inte.
Jag är en sådan där människa som man stör sig på. Som i ena sekunden älskar livet och är oövervinnelig och i nästa sekund ligger och grinar instängd på flickrummet och önskar inget hellre än att dö. Jag är en sådan som man vill slå till och skrika "vad är det för fel på dig, lägg av och vara så barnslig. Ryck upp dig"
Jag har fått allt detta hopsamlat till ett ord; "komplicerad"
Och det är inget bra ord.

Om jag fick välja så skulle depression inte få finnas. Den är ologisk, den gör sig påmind på de mest olämpliga tillfällena och den förstör ALLT.