Jenna_Jewels blogg

Alltid lika skönt att vara hemma i min egen lilla grotta igen.
Även om Bella och jag står varandra lika nära som siamesiska tvillingar nästan så tycker jag hemskt mycket om att få vara själv. Det har jag nog nämnt närmare en miljard gånger nu. Det har varit riktigt enerverande vissa gånger. Som när vi suttit och kollat på anime. Hon har superhörsel och är lättretad. Konstant har hon sagt "Sluta!" för att jag sitter och grejar med mina naglar, fingrar och händer. Det låter tydligen. Ingenting som jag kan höra för jag är döv för sådana småljud. Och jag gör allting per automatik så det är skitsvårt att kontrollera så att jag inte gör något! Jag klarar inte av att sitta helt stilla sådär, jag måste utföra någon av mina små egenheter. Tics har jag kommit fram till att det är. Jag har aldrig trott att jag är en människa med tics men det är jag uppenbarligen för det är exakt vad de är. Tics med självskada. Har fått välja andra av mina njutningspunkter istället som är ljudlösa. Som att bita på insidan av underläppen och trycka in vassa naglar i nacken (där jag brukar dra nackhår men det har jag bestämt att jag inte får göra mer).
Annars har vi haft det riktigt mysigt och skojigt med varandra. Vi är helt förbluffade över hur synkade vi är med varandra också. Vet inte hur många gånger vi sagt samma saker samtidigt med precis samma tonlägen båda två så att vi talar i stereo. Att den ena av oss nämner en tanke som den andre precis också tänkte. Det sker även när vi är på distans. Som den gången jag tänkte frasen "Hej på dig din katt." från vårat gamla Pettson och Findus-spel upprepande några gånger och under tiden får ett sms av Bella där hon skrivit precis just det. Haha det var mycket lustigt tyckte jag. Vi är rätt duktiga på att avsluta och fortsätta varandras meningar med. Man blir som man umgås heter det ju. Att hon har varit bortrest i två år och att vi bara träffas med några veckors mellanrum nu för tiden verkar inte ha förändrat något mellan oss. Snarare tvärtom för vi är mer sammanflätade med varandra än någonsin tidigare. Det känns fint.
En annan fin sak var Bellas beskrivning av våra utseenden. "Du är som natthimlen och jag är som gryningen." sa hon. Precis så är det.

Apropå utseende. Här är lite mer bilder från helgen. Jag är kär i de här stora lurviga tröjorna! Blir som en gosig björn i dem.







En Snapvideo vi gjorde. Jag ger Bella lite av den tillrättavisande storasyster-blicken.




Har mått så bra idag av att få kunna leva efter mina goda vanor. Hade inte sprungit på en vecka men idag blev det 11km och promenerat 4km. Kände att jag var i dålig form som inte orkade längre sträcka men å andra sidan hade jag ett högre tempo och sådant tar ut en bra mycket mer. Jag hade inte ätit något på hela dagen innan förutom 2 lättöl heller vilket säkert också bidrog.
Det jag intagit idag efteråt var:
Lunch kl 15 - 2 stekta ägg, kaffe
Middag kl 19 - 2 morötter med dipp, 1 fullkornsbröd med smör, 1 lättöl

Fattar inte vad min kropp håller på med. Det känns inte vettigt att konstant vara sugen på öl :S Jag gillar inte att bli alkoholpåverkad alls knappt längre så därför dricker jag lättöl. Det har blivit mitt substitut istället för socker haha.

Sitter och skriver. Ser en liten varelse fara framför ansiktet. Blåser undan den i tro om att det är en bananfluga. Känner något krypa på näsan. Viftar lite och fattar tag i en spindeltråd. Inser att det är en liten gullig spindelsötis som hänger från mitt hår ner i ansiktet! ^^ Världens bästa vårtecken! Jag brukar faktiskt kunna ha spindlar i håret om vårar och somrarna. Det har hänt jag vet inte hur många gånger genom alla år att en liten krabat kryper antingen i hårbotten eller att någon klättrar på tråd och hänger framför ögonen på mig. Folk brukar hitta spindlar på mig lite här och var. En dag hittades 4-5 stycken. De känner väl av att man är en spindelvän :)

Jag bara längtar till att ha plats sedan så att jag äntligen får skaffa en grammostola mollicoma

Jag vill spy jag vill spy jag vill spy jag vill spy jag vill spy jag vill spy jag vill spy jag vill spy jag vill spy jag vill spy jag vill spy jag vill spy jag vill spy jag vill spy jag vill spy jag vill spy jag vill spy jag vill spy jag vill spy jag vill spy jag vill spy jag vill spy jag vill spy jag vill spy jag vill spy jag vill spy jag vill spy jag vill spy jag vill spy jag vill spy jag vill spy jag vill spy jag vill spy jag vill spy jag vill spy jag vill spy jag vill spy jag vill spy jag vill spy jag vill spy jag vill spy jag vill spy jag vill spy jag vill spy jag vill spy jag vill spy jag vill spy jag vill spy jag vill spy jag vill spy jag vill spy JAAAAAG VIIIIIILL SPYYYYY !!!
Min livmoder började för i helvete krampa direkt efter att barnmorskan drog ut verktygen ur mig och jag satte mig upp. Trodde inte att det skulle kännas av så pass fort ju. Det har molat ordentligt sedan dess och verkar inte som att det kommer avta på ett bra långt tag. Om det ens gör det över huvud taget idag. En småblödning fick jag direkt nu också. Jag är så illamående av muskelsammandragningarna. All form av rörelse i min livmoder gör mig alltid spyfärdig. Har aldrig gjort det av den anledningen men känner så hemskt mycket för att kräkas bort illamåendet och må bra igen. Det går inte -.-' DESSUTOM sa barnmorskan att jag inte får motionera eller träna de närmsta dagarna. De närmsta dagarna! Jag som både promenerar och springer mellan 1-2 mil om dagen plus styrketräning. Hur faaaaaan ska jag klara av att inte göra det på flera dagar?! Kommer att tappa aptiten helt och inte äta alls. Fucking great... Rövkuk vad äckligt jag mår > <

Sitter i väntrummet till MVC. Är faktiskt lite nervös :S Inte för att jag tror att det kommer göra ont att sätta dit den, fan heller. Men man ska tydligen kunna få rikligare mens under lite längre period än vad man hade tidigare och möjligtvis få värre mensvärk. Jag har aldrig ens haft mensvärk förut!!! Bara molande av att äggledarna rör sig. Och blöder bara i max 4 dagar. Så jag är lite oroad över hur jag kommer att må senare. Närmsta veckorna efter insättningen ska visst kunna vara smått besvärliga också för kroppen att vänja sig. Ooooooh dear lord satan... Vad har jag gett mig in på? Men kopparspiralen ska visst vara helt hormonfri så det är det enda preventivmedel förutom kondom som jag kan ha. Fiffel med mina hormoner går ej. Aldrig mer. Fast nu kommer jag kanske att bli en sådan där PMS-subba som min morsa ett tag istället > < Fuck me om det händer.

Jag råkade nämna för morsan igår kväll att jag inte träffat nå folk på flera veckor. En vän skulle jag ha träffat i lördags men jobbet kom i vägen. Men det var jag lite lättad över. Naturligtvis undrade hon varför. Hon har alltid varit mån om att jag umgås med andra. Jag sa som det var. Att jag knappt ens orkar ta mig ur sängen, får panik och ångest om det inte är familjen när telefonen ringer, är supernervös inför att behöva träffa vänner och fortfarande avskyr när folk frågar hur jag mår. Särskilt vänner som ska försöka bry sig om en när jag inte vill att de ska det. Att min sociala fobi gäller dem, inte okända människor.
Hon testade mig direkt. Tog på en allvarlig min, lade armarna i kors, lutande sig över bordet och frågade. "Så hur mår du nu då? Kan du säga att det är bra?" Tårarna trängde upp ögonblickligen. Men jag klarade av att hålla emot och pressa tillbaka dem. Hon såg det men jag andades djupt, svalde ner vad det nu än var för känslor som var på väg upp, bytte blixtsnabbt mental stämning och hånlog triumferande. "Nej. För jag mår inte bra inuti. Även om jag oftast känner mig lycklig och nöjd om dagarna, lever gott och inte har nå egentliga problem så är jag samtidigt fortfarande trasig. Så jag vet inte vad jag ska svara. Jag vill inte ljuga men jag dör hellre än säger som det är och gnäller. Det har inte de med att göra."

Hon tittade på mig i några sekunder sedan började hon prata om sitt jobb och all annan skit hon alltid mal om som hon ville att jag skulle lösa det åt henne. Hon har babblat högljutt non stop om det så fort hon ser mig så jag klarar knappt av att tänka ens. Jävligt irriterande. Inte undra på att jag har förvärvat egenskaperna selektiv hörsel och grym multitasking. Hjälper syrran på telefonen med hennes skit, går på löpbandet och skriver ihop det här just nu samtidigt som musik spelas i huvudet för jag är sur över att behöva stänga av Spotify för samtalet >:/ Jag är pissnödig.

Den enda liknelsen jag kommer på just nu är kolmonoxidförgiftning.
När det brinner skapas brandrök och dessa giftiga brandgaser består bland annat av kolmonoxid. Befinner man sig i ett oventilerat rum där brand pågår och man andas in brandgas kan man i värsta fall dö av kolmonoxidförgiftning av tillräckligt stor mängd. Kolmonoxid som inhalerats tas upp av blodet precis som syre gör. Men hemoglobin binder lättare med kolmonoxid än med syre och väljs då hellre. Kolmonoxiden tas upp före syret vilket orsakar ett syreunderskott i blodet. Man får syrebrist och kvävs.
Min kropp har valt att ta sig an de ytligare känslorna och ignorerar de djupare. Det genererar i sin tur större underliggande ångest. Som framkallar hyperventilering och känslan av att inte andas ordentligt om dagarna. Vissa dagar känner man sig verkligen kvävd.

Just nu är jag mest bara arg. Ledsen var jag förra veckan och grät ett flertal gånger så nu är det ur systemet. De senaste dagarna har varit långa, sega och genomsyrats av bitterhet. Arg, bitter, trött, nedstämd, pyttelite ledsen, frustrerad, förvirrad, less och något lättad. Allt det samtidigt hela tiden. På frågan att skratta eller gråta har jag impulsivt valt det förstnämnda. Av situationen har jag hånlett och fnittrat för mig själv.
Laughter is my pesticide.

Tog en löptur på 12km för att ordna upp huvudet. Har bara intagit en kopp kaffe och 3 tuggor på en morot idag så jag är förvånad över att jag hade så pass mycket energi. Visserligen vaknade jag inte förrän kl 16 heller. Det tog 6 timmar att ta sig upp ur sängen. Jag var för trött och somnade om gång på gång. Helt psykiskt utmattad. Men jag har varit lite duktig idag också! Förmådde mig att ringa en av mina vänner. Ska hänga med henne på vinkväll på lördag efter jobbet. Sedan har jag bara rivit pyyyyttelite på min leverprick. Nagelbäddarna har jag inte rört. Inte spytt heller men det beror ju på att jag knappt ätit. Nu har jag ätit en banan för det ska ju vara bra när man tränat och ett ägg. Snart mumsar jag upp moroten jag har kvar med lite dipp. Morötter och dipp är fan mitt godis alltså <3 Resten av kvällen planerar jag att styrketräna, städa lite och plugga. Så det blir nog en rätt hygglig dag ändå. Jag mår så otroligt mycket bättre när jag får vara själv och sköta mitt på egen hand.

Medan jag sprang reflekterade jag över det som stört mig men kom snabbt fram till slutsatsen att jag skiter fulla fan i vad som stör mig. Det är korkat att må dåligt över dumheter som man inte ens kan påverka. Det blir jag inte glad av. Det är skönare att stänga av och låta saker ha sin gång. Så nu har jag återfått min fuck you-attityd och pekar finger till allt jävelskap.

Gifbomb utav helvete. Så här växlar min sinnesstämning under en timmes förlopp.





Sjunger med i musik.


Garvar lite.


Sansar mig.


Blir irriterad.


Funderar.


Kommer till sans.


Sjunger med i musiken och är glad för tillfället igen. The Used och jag är som ler och långhalm.

Tokig dag. Myrorna var stängt så jag kunde inte second hand-shoppa. Har ätit två pannkakor och druckit två öl på hela dagen. Inte motionerat för det har snöstormat. Sovit lite men varit för fuckad i huvudet. Träffat en person idag i alla fall! Min kvartersvärd som jag haft boot camp med. Hoppade i klackskorna och snabbstädade badrummet för att han skulle komma. Han fixade avloppet i mitt handfat med en vaskrensare. En sådan där sugsak! Jag har alltid undrat om de ens existerar och används annat än i tecknad film. Nu fick jag se honom hantera en live in action. Det var coolt. Utöver det har jag väl inte lyckats utföra något av värde. Men jag lyckades återskaffa mig mitt goda humör! Det var uppdraget och jag slutförde det. Förträngning, några öl och musik var framgångsreceptet.




Jag älskar Bert McCracken. Hans sångröst tillsammans med personligheten i musiken <3 Relaterar so very much. Tokgarven, skrikattackerna, känslorna, melodierna, texterna ooooh you name it, ja allt verkligen.

Vaknade upp med förjävlig ångest. Satt bara och skakade som ett frasigt höstlöv med kippande anda och försökte tygla nerverna. Orkar inte med ångest idag. Vill inte fälla självömkande tårar för en sådan sak. Det kommer jag ingen vart med. Dämpa, dämpa, dämpa. Stäng av, stäng av, stäng av, stäng av, stäng av. Det är inte jordens undergång. Jag är inte utsatt för någon skada eller fara. Min familj mår bra. Allt är bra. Hela kroppen skälvde. Jag var bara några få okontrollerade inhalationer från att börja hyperventilera, låta hjärtslagen rusa iväg och hänge mig åt en mindre psykos. Varför ska jag ha så dåliga nerver?...

Bella finns alltid (tackar heliga universum för det) men jag känner inte för att prata om det ens med henne. Jag försöker att inte kännas vid rådande situation. Det blir bäst så just för tillfället. Jag löser alltid allting på egen hand men på senare tid har jag inte ens velat nämna vissa problem med min syster. Någon förändring är det som sker inom mig. Jag ser det som ytterligare ett steg i min självständighet. Jag har alltid varit självständig. Så jag är förvånad över att faktiskt kunna gå snäppet ännu längre. Men något gott kommer det alltid av det onda också...

Det här var en bra dag. Jag kan inte fly till drömlandet just nu. Och jag vet att det där fortfarande var en halvdan period. Men jag ser fridfull ut och känner mig trygg av att titta på bilden. Jag önskar att jag kunde lägga mig bredvid i just det ögonblicket och hålla om mig själv. Hårt och ömt. Älska mig själv så som jag förtjänar och så som bara jag kan. Bara få vara jag och med mig själv. Ingen annan tycker om mig så som jag gör. Ingen kommer att göra det heller. Sad but true. A good truth. Painfull but consoling truth.





Edit: Känner mest för att drämma huvudet genom en betongvägg just nu. Fucking emo cunt.