Kvävd ångest och psykskratt

Den enda liknelsen jag kommer på just nu är kolmonoxidförgiftning.
När det brinner skapas brandrök och dessa giftiga brandgaser består bland annat av kolmonoxid. Befinner man sig i ett oventilerat rum där brand pågår och man andas in brandgas kan man i värsta fall dö av kolmonoxidförgiftning av tillräckligt stor mängd. Kolmonoxid som inhalerats tas upp av blodet precis som syre gör. Men hemoglobin binder lättare med kolmonoxid än med syre och väljs då hellre. Kolmonoxiden tas upp före syret vilket orsakar ett syreunderskott i blodet. Man får syrebrist och kvävs.
Min kropp har valt att ta sig an de ytligare känslorna och ignorerar de djupare. Det genererar i sin tur större underliggande ångest. Som framkallar hyperventilering och känslan av att inte andas ordentligt om dagarna. Vissa dagar känner man sig verkligen kvävd.

Just nu är jag mest bara arg. Ledsen var jag förra veckan och grät ett flertal gånger så nu är det ur systemet. De senaste dagarna har varit långa, sega och genomsyrats av bitterhet. Arg, bitter, trött, nedstämd, pyttelite ledsen, frustrerad, förvirrad, less och något lättad. Allt det samtidigt hela tiden. På frågan att skratta eller gråta har jag impulsivt valt det förstnämnda. Av situationen har jag hånlett och fnittrat för mig själv.
Laughter is my pesticide.