Riktigt namn:
Julius Eriksen Civilstatus:
Singel
Läggning:
Straight
Intresse:
Kreativitet
Bor:
Själv
Politik:
Politik?
Dricker:
O´boy
Musikstil:
Rock
Klädstil:
Svart
Medlem sedan:
2018-04-09
Så valborg blev mindre lyckat då jag stack till parken precis som alla andra med lite alkohol o tänkte träffa några av mina få vänner. Vi träffades efter typ 20 min av förvirring osv. Efter det så fort vi har satt oss ned kom ett hav av poliser o tömmer allting rakt ut. Såååå vi bara yepp this was fun xD där efter stack vi alla hemmåt o skulle egentligen till en hus fest/strandfest med eld o annat. Men jag som vanligt tvekade och stannad hemma. Spelade lite på gitarren o designade en Tatuering till en kompis.
Sitter här nu och ångrar mycket, jag vet att man inte kan ändra på det man ångrar och jag önskar jag tog chanser oftare. Poängen är att jag önskar jag var mitt gamla jag, som var utåt, cool/awsome, visste vad man skulle säga, smart och orädd. Men jag gillade inte den personen för den ljög, I was a fake. Men nu känns det som att det är den enda som kan ändra på saker för mig... =/.
Så nu försöker jag skapa ett schema jag ska följa i flera månader. Tänker fylla det med allting jag behöver göra osv. Jag lever lättast genom att bli tillsagd vad som ska göras så jag säger det till mig själv. Vi får se hur det går.
And no, Jag vet inte riktigt vad jag vill skriva här men jag skriver det jag känner^^
MÅNDAG Använder denna blogg för att få ut tankar eller någonting i vardagen, lämna gärna kommentarer men om du ej gillar vad jag skriver så behöver du inte läsa!
Varför tar jag inte livs chanser eller försöker fixa mitt liv?
Idag är det måndag... jag har ännu inte fixat flyg till stockholm för Imagnie dragons. JAG FATTAR INTE MIG SJÄLV! Varför tvekar jag? det är enkelt att göra! Har pengar, har biljetterna till konserten.. så varför måste jag tveka och skjuta upp på det som allting?! Är jag rädd för att gå vidare? är jag rädd för någonting går fel och jag vill inte hantera det?..
Detta gäller på allting i livet, jag tvekar hela tiden. Kanske därför jag är ensam? att jag aldrig går fram till den personen man gillar och säger hur det är..
Sedan stör jag mig också på mig själv om: Att jag är inte en bra eller rolig kompis via social media. Jag har förlorat så många vänner för jag vet inte vad jag ska skicka o sen ser jag vad deras vänner skickar mellan varnadra och jag tänker "varför gör inte jag det?" jag har gjort sånt innan men.... å jag vet inte. Sen stör jag mig på att jag chattar med en tjej men det går dåligt, försöker bli hennes vän men hon har slutat svara för det jag skickar är helt orelevant och tråkigt. Vill bara vara awsome Igen.
Sen är jag orolig över att jag inte har berättat för mitt nya jobb att jag går i skolan, det bästa hade varit ifall jag kunde börja nu när jag tar studenten. Men jag vill resa, knulla o rave sååååå mycket musik. Men saknar alla 3 i mitt liv. Min kompis säger att jag är snygg o rolig men ingen... eller jag är bara dålig att fixa till det :(
Är rädd för min hund kanske kommer dö snart =( Hon är en lejonberger och är gammal, inte lika lekfull och börjar bli trött. jag tänker för mycket på henne <3 efter henne har jag ingen i mitt liv, päronen är skit och vänner är sällsynt, flickvän finns inte eller någon som bara vill ha kul så ;). kanske jag bryr mig om sex förmycket? men jag gillar det såå..
Gymnasie arbete är ej klart än o har mycket att göra.. behöver något positivt så är jag igång igen.
Positivt: Chattar med en person som är jätte härlig och förstående. Samt lyssnar på allt för mycket nightcore eller black sabbat XD.
Inom kort: HEEEEEEEJ detta blir mitt första inlägg här :D, då en av mina vänner sa till mig att det är kanske bra att bara dela med sig om sina tankar och vardagen i det hela.
Just nu i mitt liv är allting väldigt ensamt, känns som jag har kommit ifrån alla och förlorat den delen av mig själv som var bra i sociala situationer. Visst har varit mobbad och ensam sedan 3 året i GRUNDSKOLAN. Men detta är.... Jobbigt. Vi människor är beronde av varandra, vi är ett socialt djur som strävar efter att gå framåt och nu känner jag att jag är fast =/.
Detta kan bero på 1000 saker men jag tror det är en personlig utveckling och bryta ner murar.
Kärleks mässigt är livet skit. Jag är 19, har bara legat 2 personer på 4 år, jag menar detta är åldern man är aktiv och jag lyckas sabba det mesta, fattar inte hur andra kan bara "vanligt" hitta någon att vara med och dela med sig av sig själv, tror jag missade den biten i uppväxten.
Skolan är pissssss men snart kommer studenten! :D om jag skriver klart mina skolarbeten och GY :/ vilket är jobbigt för jag sitter där i timmar och gör inget när jag inte jobbar eller håller på med skola, Innan Spelade jag en hel del eller följde andra intressen men nu... bara sitter där o stirrar in i vägen. Livet känns meningslöst.
Men inte till punkten jag är "självmords benägen Det har hänt att jag har försökt ta livet av mig flera ggr, skärt mig sj osv. Men nu.. jag vet inte känns tomt.
Innan då jag tyckte livet var bra det var då jag byggde en falsk personlighet helt men det var inte jag! så i slut ändan så blev jag mig själv igen.
så nu lägger jag all tid på jobben jag har för att försöka leva :D, ska jobba idag vilket blir kul samt har ENG 7NP nu på morgonen RIP.
Så detta var lite random men varför inte? Imorgon kanske jag skriver om något jätte allvarligt vem vet =/. cya
