Riktigt namn:
Julius Eriksen Civilstatus:
Ensam
Läggning:
Straight
Intresse:
Spel
Bor:
Själv
Politik:
Politik?
Dricker:
O´boy
Musikstil:
Rock
Klädstil:
Svart
Medlem sedan:
2018-04-09
Dag 9000000 av ingen sömn. Dett är pga tankarna flyger, jag gråter och samtidigt som jag vaknar hela tiden av att jag har gråtit i sömnen också. Tänker på hur värdelös och icke unik jag är. Jag menar "alla har sin grej? Någon är bra på att laga mat/väldigt talangful medans andra kan lira en el gittar som (Herman Li)" medans jag? Inget. Har massor av ideer och mål men... saknar något att uppnå dem. Saker jag hade velat göra i mina tonår som jag inte kan göra längre pga ålder och no friends/flickvän. Ja ni fattar. Jag ör patetisk som tänker så här men.. ja #freedom of speach. Ärligt talat så känner jag att min själ är bruten. Sen tänker jag mycket på hur jag desperat söker kontakt genom att lägga ut saker på story osv men ingen svara/tar slut på konversationerna direkt när jag kontaktar dem. Försöker skapa vänskap som kommer aldrig fungera.
Är stup full när jag skriver detta, just nu vill jag hem och är på väg hem för att typ krypa ihopa med katten till en boll ovh gråta. Har druckit ensam på en bar och borde ej ha gjort det. Fan, måste fixa mina käslor
Är stup full när jag skriver detta, just nu vill jag hem och är på väg hem för att typ krypa ihopa med katten till en boll ovh gråta. Har druckit ensam på en bar och borde ej ha gjort det. Fan, måste fixa mina käslor
Känner mig så misslyckad i livet. Är inte på väg nånstans. Är knte speciell på något sätt, fakear hur jag är och vad jag hör, hur jag känner och vad jag säger. Förlorade yttyligare 3vänner. Så vi är nere på 2 vänner. Men har ytters lite kontakt med dem så jag ljuger om att dem är mina vänner. Går ledsen hem från jobbet och hoppas på att bli påkörd för att kanske få en posetiv känsla och uppmärksamhet. Känns patetiskt att skriva här men jag anser att jag använder denna sida som min känslo mässiga dagbok/när allt är skit. Är rädd för att skapa nya vänner då ingen kan leva upp till det jag anser att vän är eller att dem kommer krossa mitt hjärta. Sen igen finns inget krossa, hittar inte känslan/hjärtat längre. Fattar inte alls hur alla kan vara normala. Sen igen dem har vänner som hjäller dem.
Jag har inte gjort någoting av dem saker jag vill göra denna sommaren. Allting jag ville göra krävde vänner, vän eller en flickvän.
Allting som jag saknar i livet^^
Och nu ligger man här o bölar över det.
Visst jag är van vid att gå till bion ensam eller gå på olika konserer och klubbar ensam. Men jag tror jag vill vara normal, men jag kan bara inte, kan inte behålla vänner då jag antingen sviker dem eller får dem att hata mig. =/ , det brukar gå så här "jag erbjuder tjänster som t.ex gratis mat, bil körning osv, alltså vänskapliga gester, och det slutar med att dem umgås med mig tills jag slutar och förväntar att dem ska kontakta mig eller vara som vänner. Göra samma sak tbx"
poängen är, dem är inte vänner då dem uttnytjar det jag har osv. Vilket har ledt till nyligen kapade jag all kontakt med sådan människor...
OBS! Skriver här bara tankar och känslor som är svåra att tolka, behöver ventilera.
På senaste tiden har jag försökt skapa rutiner i vardagen, att följa något slags normalt schema och försöka vara upptagen så man inte blir ensam med sina egna tankar..
Då en drl av rutinerna består av t.ex: skapa någpt i PS, gå med zimba/lek 30min aka min hund ♥, träna 1 gång om dagen, följ diet plan. Osv osv..
Men... livs mål? Finns inte. Försöker lära mig "life skills" som t.ex: kasta kort eller spela en ukelel.
Men känner ändå jag vill resa, spela el gittaren eller gå på konserer men jag vågar inte, blir alltid osäker. Sen känner jag mig så... mörk? Ensam? Har en vän / person som umgås med mig för den person är också hatad och ensam som jag.
Ärligt så känner jag mig vilse, var en roligare, mer intressant person när jag hade en annan personlighet/fakede allt, men nu? När jag är jag? Känner mig värdelös på ett sätt.
Är också sjukt ledsen för jag var så idiotisk att kontakta mitt ex nu när hon har nån annan. Vi passade ändå inte tsm, fan vi kunde inte ens vara i ett riktigt förhållande, ett normalt, men Ebba gjorde mig så lycklig, kände mig inte ensam då...
Under dem senaste dagarna har jag börjat gradvis blivit gladare, fortfarande känner jag mig vilse, snart tar jag studenten men måste ändå gå på komvux :( vilket är okej för jag ska jobba så jag har pengar till det jag vill göra, känner mig så efter i min generation men nyligen har jag fått en insyn att jag inte är den enda som har det så här. Jag har träffat nya människor som har gjort mitt liv så mycket bättre då jag känner mig mindre ensam MEN jag är fortfarande ensam då jag är utanför vän kretsar och samhälls kurvan? /up to date... Många av mina "vänner" gillar inte mig helt enkelt/tycker jag är tråkig, ful, ej rolig eller dem vill att jag ska kontakta dem osv, många av dem var mina vänner för jag gav hela tiden men nu när jag vill ha deras vänskap tillbaks eller helt enkelt någoting i utbyte så blir man lämnad. Just nu har jag ett dilemma där en av mina före detta bästa kompis hatar mig och en stor del av mina bekanta/vänner men jag vet inte varför och dem tror jag ska veta, jag frågar dem om varför eller går till deras vänner men samma respons, jag frågar dem för jag vill kunna bli bättre person men jag kan ej bättra mig utan att veta orsaken till deras hat. det är logiskt eller? men ändå.. jag frågar och dem säger "det är ingeting som du kan ändra på" (det är ingeting jag har gjort men det är hur jag är, och jag vill ändra mig själv :( ) försöker bara passa in.
Men just nu i mitt liv är allting Awsome :D bortsett från skola o vänner..
Så valborg blev mindre lyckat då jag stack till parken precis som alla andra med lite alkohol o tänkte träffa några av mina få vänner. Vi träffades efter typ 20 min av förvirring osv. Efter det så fort vi har satt oss ned kom ett hav av poliser o tömmer allting rakt ut. Såååå vi bara yepp this was fun xD där efter stack vi alla hemmåt o skulle egentligen till en hus fest/strandfest med eld o annat. Men jag som vanligt tvekade och stannad hemma. Spelade lite på gitarren o designade en Tatuering till en kompis.
Sitter här nu och ångrar mycket, jag vet att man inte kan ändra på det man ångrar och jag önskar jag tog chanser oftare. Poängen är att jag önskar jag var mitt gamla jag, som var utåt, cool/awsome, visste vad man skulle säga, smart och orädd. Men jag gillade inte den personen för den ljög, I was a fake. Men nu känns det som att det är den enda som kan ändra på saker för mig... =/.
Så nu försöker jag skapa ett schema jag ska följa i flera månader. Tänker fylla det med allting jag behöver göra osv. Jag lever lättast genom att bli tillsagd vad som ska göras så jag säger det till mig själv. Vi får se hur det går.
And no, Jag vet inte riktigt vad jag vill skriva här men jag skriver det jag känner^^
MÅNDAG Använder denna blogg för att få ut tankar eller någonting i vardagen, lämna gärna kommentarer men om du ej gillar vad jag skriver så behöver du inte läsa!
Varför tar jag inte livs chanser eller försöker fixa mitt liv?
Idag är det måndag... jag har ännu inte fixat flyg till stockholm för Imagnie dragons. JAG FATTAR INTE MIG SJÄLV! Varför tvekar jag? det är enkelt att göra! Har pengar, har biljetterna till konserten.. så varför måste jag tveka och skjuta upp på det som allting?! Är jag rädd för att gå vidare? är jag rädd för någonting går fel och jag vill inte hantera det?..
Detta gäller på allting i livet, jag tvekar hela tiden. Kanske därför jag är ensam? att jag aldrig går fram till den personen man gillar och säger hur det är..
Sedan stör jag mig också på mig själv om: Att jag är inte en bra eller rolig kompis via social media. Jag har förlorat så många vänner för jag vet inte vad jag ska skicka o sen ser jag vad deras vänner skickar mellan varnadra och jag tänker "varför gör inte jag det?" jag har gjort sånt innan men.... å jag vet inte. Sen stör jag mig på att jag chattar med en tjej men det går dåligt, försöker bli hennes vän men hon har slutat svara för det jag skickar är helt orelevant och tråkigt. Vill bara vara awsome Igen.
Sen är jag orolig över att jag inte har berättat för mitt nya jobb att jag går i skolan, det bästa hade varit ifall jag kunde börja nu när jag tar studenten. Men jag vill resa, knulla o rave sååååå mycket musik. Men saknar alla 3 i mitt liv. Min kompis säger att jag är snygg o rolig men ingen... eller jag är bara dålig att fixa till det :(
Är rädd för min hund kanske kommer dö snart =( Hon är en lejonberger och är gammal, inte lika lekfull och börjar bli trött. jag tänker för mycket på henne ♥ efter henne har jag ingen i mitt liv, päronen är skit och vänner är sällsynt, flickvän finns inte eller någon som bara vill ha kul så ;). kanske jag bryr mig om sex förmycket? men jag gillar det såå..
Gymnasie arbete är ej klart än o har mycket att göra.. behöver något positivt så är jag igång igen.
Positivt: Chattar med en person som är jätte härlig och förstående. Samt lyssnar på allt för mycket nightcore eller black sabbat XD.
