Tjej, 26 år. Bor i Brålanda, Västra Götalands län. Är offline
EllaRose har inte lagt till några event än.
Fortfarande inte helt frisk, ny vecka och massor att göra jag vill bara att återhämtningen ska gå snabbt men det går seeeeegt.
Håller på och lyssnar på poddar som handlar om hemsökta platser och spökhistorier mm
Vill bara ta körkort så jag kan ta en road trip till övergivna platser och hemsökta platser
Budgeten är gjord nu börjar det.
3 månader innan jag börjar jobba, 5 de månaden får jag en ok lön.
Kommer behöva låna av brorsan det är oundvikligt MEN desto mindre jag lånar desto bättre och desto snabbare kan jag betala tillbaka.
Så bara fasta kostnader (ber till alla entiteter för inga jävla oväntade utgifter) handlar mat 1 gång ser hur länge jag klarar mig. Handlar när det tagit slut men då ska skåpen vara tomma.
Söker jobb ofc, sysselsätter mig med plugget och böcker tillsvidare.
Lite taggad, det blir att räkna ner dagarna och hålla farsan lugn. Brorsan och jag har redan snackat och han vet läget och jag är lugn.
Förhoppningsvis blir det ändring nästa år men det blir å se, fixar jag studierna så kommer jag kunna plugga yrkes sedan vilket jag ser fram emot.
Jag har en massa saker att se fram emot så detta är bara en motgång på vägen, det finns dessutom ett slut jag lever inte i en varande ovisshet så det känns bra.
Börjar må bättre och ville få lite positivare känsla i lägenheten så gjort rent badrummet noggrant, börjat med disken inte vikt den torra tvätten men den är nertagen.
Tar det väldigt lugnt just nu och vilar har lite planer imorgon kattvakt bla.
Sedan vilken jävla skillnad på att städa badrum för 1 pers vs 4/7 pers, det blir så mycket mindre skit och det är enklare att hålla efter.
När mina syskon bodde i huset skötte jag städning av badrummen och det var ju typ sanering varje dag oavsett.
(sedan badrummet nedre våningen var full med svartmögel like wtf)
Helt jävla sjukt sjuk sedan onsdag fortfarande helt jävla utslagen, har börjat hosta som jag gör och snytit sönder näsan.
Så nu hostar jag inte lika brutalt som jag brukar efter ha varit förkyld men tror inte det släpper snart.
Brorsan kasta in en nässpray åt mig då min inventering av mitt apotek visade sig vara fel.
Nästäppa, huvudvärk, hosta, allmänt jävla slö och trött på att det gör ont när jag snyter mig och när jag hostar och ögon som rinner.
Har inte varit sjuk på evigheter så när jag blir det blir jag sjuk länge och ordentligt. Tror kanske jag gjort en överansträngning iom dubbla jobb så nu när jag inte gör någonting kommer det som ett blixtnedslag.
Men nu är jag inne på dag 6 med helvetet kan det gå över nu tack...
Jag kommer bli galen, vaknar helt bomtät och mår piss, inatt har jag legat vaken och nu är kl 07 öppnade fönstret men då är det massa störande runtomkring.
Min nässpray är slut och min hals är helt fucked.
Förkylningen från helvetet
Den extremt dåliga mängden sömn stör mig mest dock.
Våran skola hade en källare som var offlimit delvis, det var sjukt mörkt uppenbart tidigare en aktiv del av skolan då jag tex hittade en trappa upp till matsalen som var blockerad.
Sedan var det såklart kolsvart vissa områden men min polare hittade ett rum man kunde tända och där fanns en massa tomma metallhyllor och en bänk och en stol.
Han smög ner dit och pluggade ibland så man gick igenom kolmörker tills man hittade rummet det lös i och där var han och plugga.
Man fick dock smyga fort om man hörde någon gå ner för vi skulle inte egentligen vara där och nu fattar man ju pga utrymning osv men då var det bara spännande att sitta i mörkret och lyssna efter fotsteg och inte bli upptäckt.
Jag drömde att jag bodde hemma igen, morsans kompis var på besök med sina ungar och vi hade massa fler djur än jag minns.
Asså 5-6 hästar, 7 getter en skock med får, kaniner, gäss mm.
Jag är ute och påväg mot ladugården med barnen och småsykon i släptåg det stormar utav helvete och något farligt rör sig omkring utomhus så det slutar med att jag drar barnen med mig in i ladugården och stänger stall dörren fortare än kvickt håller sedan på och dubbelkolla den om och om igen.
Vi tar in djuren då det är något farligt ute, det är mörkt det blåser och hela byggnaden visslar och viner. Våran gamla ladugård var hyffsat stor.
När alla djur är inne och jag hanterat barn och djur sett till att ingen blir nertrampad osv så börjar ladugården att skaka. Min mor skriker att vi måste ut, hon och hennes väninna först ut genom dörren medans jag greppar tag efter de minsta av barnen och skickar de äldsta framför mig. De små fumlar på sina egna ben så jag släpar dem mer eller mindre eftersom just nu är pedagogik mindre viktigt och komma ut kommer först.
Tänker på de stackars djuren vill ge mig in igen då kommer min mor och ber mig med samma röst som när hon bad mig ta hand om djuren under alla år "kan du ta ut djuren" jag tänker inte jag bara springer in börjar med att jaga ut hästarna då de är störst och faller något ner kommer de ha svårare att ta sig ut. Små djur kan man bära så det blir liksom störst först.
Självfallet springer hästarna fel eftersom någon lämnat en dörr öppen och jag får jaga ut dem en annan väg. Det farliga utomhus skulle bli ett senare problem, just där och då var att få ut dem viktigare.
Vaknar efter att ha fått ut hästarna i drömmen.
Det intressanta är att i drömmen tar jag hand om barnen, djuren och min mor gör ingenting. Jag sprang inte in i en ladugård som var påväg att braka ihop för att hon bad mig jag gjorde det för min oro för djuren. Detsamma med barnen, hon var aldrig orolig men jag var orolig att de skulle bli ledsna eller skada sig för att jag var tvungen att släpa dem mer eller mindre längs marken för att få ut dem ur ladugården.
Hade definitivt inte agerat likadant i verkligheten i drömmar gör man massa saker man inte gör i verkligheten men sjukt läskig dröm
Alltid gillat tant parfymer, blommiga kuddar och annat som fått mina föräldrar att säga "bara gamla tanter har det, gör så, säger då"
Jag ska nu skita i vad alla tycker bli min inre tant spela yatzy med mormor och hennes väninnor samt gå på symöte och baka kakor.
Nej inte riktigt men umgicks så mycket med min mormor och hennes vänner när jag var liten att mina föräldrar blev oroliga då jag pratade som en liten gumma och inte umgicks med någon i min egen ålder. XD
Efter ha slutat på jobbet och inte blir påverkad av de människorna (de fick mig att må dåligt kan dock inte sätta fingret på varför) så mår jag lite bättre.
Undviker prata med farsan och försöker fixa så nästa gång vi ses kan jag säga "släpp det där med min ekonomi jag har löst det och du behöver inte oroa dig" för enda anledningen att jag mår dåligt är för att han oroar sig och jag oroar mig att han är besviken.
Jag vill inte att människor jag bryr mig om ska bli drabbade av mina problem och sedan så har jag redan varit i situationen förut så den är inte så påfrestande för mig som det var första gången nu vet jag ju att det löser sig.
Så planen är skit i myndigheterna och deras hjälp eftersom de fryst den, kommer överklaga beslut osv men vet att de förmodligen kommer anse att de inte gjort något fel men whatever sköter jag min bit så har jag iallafall gjort rätt i slutändan.
Det är ett par månader jag måste räkna ut varenda kostnad och minimera mina kostnader.
Kommer behöva ta hjälp av min bror men han är redan medveten om situationen och han vet att jag betalar tillbaka och den här gången försvinner en stor utgift så lånar mindre än förra gången.
Får jag ett jobb kan hela situationen ändras men utgår ifrån kris absolut nada tills april.
Pluggar samtidigt och fixar mina betyg så jag kan ta en yrkesutbildning som jag strävar efter.
Folk har ifrågasatt min budget förr "var är nöjesdelen" "vad gör du som är kul"
Om jag skiter i att tycka att livet är orättvist så funkar den och jag mår inte dåligt eftersom om jag går runt och slipper låna mycket av min bror så blir jag glad. Det är den roligaste delen samt att kunna överträffa mig själv vad gäller vara snål.
Jag har en jävla tur eftersom jag har ett slut på situationen till skillnad från många andra arbetslösa så har jag ett jobb som börjar i slutet på april. Jag har också möjligheten att låna och betala tillbaka, det finns ett nät för mig när myndigheterna sviker.
Jag är långt ifrån körd jag har bara ett par lite tuffare månader framför mig men jag klarar mig och kan förändra min situation inför nästa år.
Jag har en massa möjligheter jag måste bara ta mig igenom den här perioden som kommer bli påfrestande men den är inte hopplös.
Fuck myndigheter och fuck trasiga system jag klarar mig men det är många som inte har det jag har och tyvärr drabbas dem värst av dessa myndigheters fel och brister.
känslan när man har världens otur i livet och trodde man hade fixat sin trygghet men nej min extrema otur slog till igen
stolheten och rädslan för att bli min mor gör så att jag vägrar låta folk runtomkring hjälpa mig förutom min bror
ett jobb och jag är räddad
söker som fan men får se om jag får några positiva svar på senaste sökningarna
förutom motgångar så fortsätter jag ändå
har sagt att om universum hatar mig får det materialisera om det vill avsluta jobbet för jag tänker inte göra det
i run on pure spite
det är jäääävligt pissigt och jag mår skit men hey nothing new
its not like my mental health was that good to begin with so atleast we arent ruining anything
hellre mig än någon annan, jag har betydligt mycket mer hjälp trots moment 22 än andra så
får väl se hur det går
"somehow ive got to rebuild all the dreams that the winds have scattered from what faith has shattered ill retrieve what mattered"
Jekyll and Hyde The Musical - No One Must Ever Know
känner också att jag ifrågasätter om jag är galen emmellanåt gör jag verkligen allt jag kan för att förändra situationen anstränger jag verkligen så mycket jag kan ? tror det är det som är absolut mest draining av allt...