DarknessLovers blogg

Ja, nu har det varit över två månader sedan jag började med antidepressiva och lugnande tabletter på kvällarna. Jag har äntligen fått mitt liv tillbaks och jag måste säga att gå från suicidbenägen, utan ork att ens vara aktiv i skolan och samla på sig massor utav rester till nu, inga rester, allt klart i förtid och ha fått tillbaka sitt sociala liv har varit underbart.
Mot mina sömnsvårigheter fick jag först Lergigan (ett gammalt läkemedel mot allergier, med biverkning trötthet). När läkaren förstod att det inte fungerade fick jag byta till Atarax, vilket fungerade betydligt bättre. Känns lite surt att det tog flera år innan jag kunde få medicin så jag kunde sova.... men, men. Nu är ju sömnproblemen fixat i alla fall.

Fick Flouxetin mot depression och fick öka dosen efter en månad, men nu har den börjat verka i alla fall.

Tänk om man bara hade fått den här hjälpen tidigare.

Då hade ju mina skolresultat varit en fröjd att titta på!

"Stackars" Sidi, hon har verkligen ett helvete med både mig och ett flertal andra förbannade elever just nu. Dem gör om schemat mitt under terminen och vi som har jobb anpassat efter vårat schema får svaret "tja, du kan ju alltid sluta". Nej, jag tänker inte sluta jobba på mitt nuvarande jobb. Trevligt folk och gratis kaffe, kan det bli bätter? Är mer lockad att lämna skolan...

Nepp, är det krig hon vill ha, då är det krig hon ska få!!

Upp till kamp för elevrätten!

Here I go ageing, I might just have found the meaning of my life. To stand up against principals (with very poor knowledge) and create a bit of a struggle for them, before they destroy the remaining months in school!

I won last time, shall we see if I can do it one more time??

Äntligen har jag fått tillbaks min spotify. Den har inte fungerat på månader och nu har dem äntligen fixat det!! LYCKA!! <3

Näe, jag tycker inte om att handla jeans! Trots att man inte enligt några sunda mått är varken över-/underviktig räknas man i dagens sjuka samhälle som stor! HM/Kapphal/Lindex är enligt min åsikt inte alls bra att köpa jeans på. Ingen bra hjälp och byxor sydda så man tvunget måste ha ett thigh-gap (annars är man överviktig...) Hmm, näe, dagens läxa är att sluta ens kolla på byxor på andra ställen än Carlings (eventuellt Cubus).

Tycker det är sorgligt att man måste vara pinnsmal för att räknas som "bra" enligt samhällets normer. Att thigh-gap är ett måste är galet! Alla kan inte ens få det, p.g.a. fett-/muskelfördelning i kroppen.

Tack till personalen på Carlings på Drottninggatan! Bara för att de ger en såå bra service och är så uppmuntrande!! Det förgyllde min dag! <3

Det har varit 2 1/2års underbara lektioner med Jones men nu är det slut. Han "tar tjänstledigt" och kommer inte hinna tillbaks innan jag slutar. En sak är säkert, jag har nog aldrig haft en så bra och rolig lärare. Hela skolan kommer sakna honom.

Jonas grumpy cat-style

Japp, då har det gått tre dagar sen vårt kylskåp gick sönder. Man kan tro att det skulle bli varmt och att kylfunktionen skulle gå sönder. Men, nej då. Mjölken hade blivit glass, grönsakerna var djupfrysta och bubbelvattnet var så djupfryst att du kunde slå flaskan I bordet, utan att isen gick I bitar. Hmm, what to do, what to do.. Oh well, det är varmare ute än i kylskåpet så det får väll duga tills på fredag när reperatören kommer över.

Jag vill ha tillbaks mjölk och yogurt i flytande form!

Nu spelar det ingen roll om jag tar tabletterna eller inte. Det tar en evighet innan jag somnar och på dagarna är jag lika pigg som zombisarna från Walking Dead..

Fan... Jag hatar biverkningar...

Jag hade hoppats på att detta skulle fungera. Att dem skulle ge mig möjligheten att återfå lite energi, lite livslust, ett normalsocialt liv, men det händer inte.

Känns inte mycket bättre när man blir idiotförklarad utav en annan elev i klassen, bara för att man ställer en fråga, som ENBART en liten del av klassen vet svaret på, då dessa är med och anordnar studentskivan. Vi som inte är med i den gruppen får inte all information vi behöver, så vad ska man då göra? Förslagsvis fråga.
Men denna person har inte förstått konceptet "Fråga ---> <----svar" vilket är mycket frustrerande och måste då självklart bjäbba emot.

Tänk vad skönt det var på de tidiga åren på grundskolan då man slapp alla intriger. Längtar tillbaks till den tiden ibland.

Var på Hard Rock idag, nu när de firar Thanksgiving, och åt Brunch-buffé. Otroligt gott och vilken stämning. Var där med pojkvännen, farsan, brorsan och hans tjej. Sjukt mysigt och vi blev dessutom bjudna på pumpapaj, vilket var mycket godare än vad jag tidigare trott.
Chockade dessutom min pappa när han såg hur mycket jag kan äta om jag bara tvingar alla känslor åt sidan, särskilt eftersom min mamma har målat upp en bild utav mig som om jag aldrig äter. Saken är den att jag äter relativt bra, men jag tränar varje dag vilket gör att det knappt spelar någon roll om jag äter mycket, eftersom jag tränar bort det ändå.

Dagens moral: Så länge du tränar (och om man dessutom har bra ämnesomsättning) spelar det ingen roll om man äter lite mer, kroppen tar hand om det ändå.

Förra veckan var mitt första möte på vuxenpsykiatrin. Prio 1 var mina sömnproblem. Jag har haft problem att sova genom hela livet och har haft problem med ångest nästan så länge jag kan minnas. Jag gick på Bup när jag var yngre under flera år och där trodde dem att allt skulle bli bättre med samtalsterapi, men det har visat sig nu att medicinering troligen är den ända utvägen. Känns lite surt att behöva ta insomningstabletter (eller "lugnande", som egentligen är allergitabletten Lergigan), särskilt när de påverkar min hjärtrytm och gör den ojämn, samt gör en till en "levande" zombie på dagarna.
Meningen var att de skulle få mig att sova genom hela nätterna, men det händer inte. Jag vaknar senast 5 varje morgon, vilket är otroligt frustrerande. Tur att man ska träffa läkaren även denna vecka och utvärdera hur det går med tabletterna. Jag kan inte fortsätta ta dem när dem påverkar hjärtrytmen, det känns minst sagt osäkert.

Det här blev ett oerhört personligt blogginlägg, men jag behövde ventilera lite.