Första mötet på vuxenpsykiatrin

Förra veckan var mitt första möte på vuxenpsykiatrin. Prio 1 var mina sömnproblem. Jag har haft problem att sova genom hela livet och har haft problem med ångest nästan så länge jag kan minnas. Jag gick på Bup när jag var yngre under flera år och där trodde dem att allt skulle bli bättre med samtalsterapi, men det har visat sig nu att medicinering troligen är den ända utvägen. Känns lite surt att behöva ta insomningstabletter (eller "lugnande", som egentligen är allergitabletten Lergigan), särskilt när de påverkar min hjärtrytm och gör den ojämn, samt gör en till en "levande" zombie på dagarna.
Meningen var att de skulle få mig att sova genom hela nätterna, men det händer inte. Jag vaknar senast 5 varje morgon, vilket är otroligt frustrerande. Tur att man ska träffa läkaren även denna vecka och utvärdera hur det går med tabletterna. Jag kan inte fortsätta ta dem när dem påverkar hjärtrytmen, det känns minst sagt osäkert.

Det här blev ett oerhört personligt blogginlägg, men jag behövde ventilera lite.