Riktigt namn:
Melissa Civilstatus:
Singel
Läggning:
Straight
Intresse:
Äta
Bor:
I skogen
Politik:
Vänster
Dricker:
Te
Musikstil:
Allt
Klädstil:
Blandat
Medlem sedan:
2012-10-16
Jag är så ensam, sådär som bara jag kan bli. Det är kväll, jag har ångest, det är mycket i mitt liv och jag har absolut ingen att vända mig till. Jag vill inte besvära mina bekanta och jag har ingen sådan där bästa vän som man kan gå till när livet är jobbigt.
Kanske för att mitt liv alltid är jobbigt och folk orkar liksom inte med det.
Jag till och med skrev till mitt ex i hopp om en hjälpande hand. Patetiskt och desperat va?
Så nu sitter jag här. Tänker på allt som hänt på så kort tid. Jag bara går sönder inifrån. Känns som om jag slits itu.
Jag har fått sånt där magsår-grej igen av all stress så jag kunde knappt gå hem från jobbet idag för att jag hade så ont. Jag har inte kunnat äta för att jag har så ont.
Så jäkla skönt att jag är ledig från jobbet imorgon. Då ska jag försöka pyssla om mig själv, sådär som jag önskar att någon tog hand om mig. Men det börjar bli slitsamt att ta hand om sig själv när man mår som sämst. Jag får liksom göra det varje gång. Sitta och hitta på saker för att inte vara destruktiv.
And I am so lost for words
And I am so overwhelmed
Please don't go just yet
Can you stay a moment please?
We can dance together
We can dance forever
Jag saknar dig så mycket. Kan du inte hålla min hand medans jag sover eller ta dig in i mina drömmar på något sätt. Jag saknar dig. Du får vänta på mig där uppe i himlen älskling. Imorgon ska jag tända ett till ljus för dig. Imorgon har det gått två veckor. Jag hoppas du slipper läsa allt elakt som de skriver om dig och istället kan fokusera på alla kärlek som vi ger dig genom tankar, text och sång. Vi saknar dig så mycket. Älskade vän.
Det är inte okej.
Det är fan inte okej.
Hur fan är folk funtade?
Oavsett vem det är som dör så visar man respekt. För familj och nära och kära.
Om din mamma dog ikväll, skulle du tycka det var kul om några tusen människor gjorde 'din mamma' skämt och la upp en bild på din mamma. Precis efter att hon avlidit. Att de skämtar om sättet hon dog på. Folk skrattar. De sprider det över hela internet. Men det skulle ju aldrig hända. För man gör inte så.
Men när det är en offentlig person. DÅ ÄR DET FAN OKEJ TYDLIGEN?
Min vän, min väldig nära vän, som dog nyligen har fått stå ut med den här smutskastningen. Nej förlåt mig. HANS FAMILJ. Mamma, Pappa och syster. Alla har fått stå ut med den här skiten. Att folk skrattar åt hans död. Snackar skit om honom.
Det är inte okej.
Det är fan inte okej.
Oavsett vem som dör så är det tragiskt. Offentlig person eller inte.
Man visar respekt, tänder ett ljus om man vill. MEN SEN ÄR DET INGET MER MED DET OM DU INTE KÄNNER PERSONEN SOM AVLIDIT.
Idag lyckades jag tända det där ljuset som jag pratat om. Idag vågade jag erkänna att han är borta på riktigt. Det blev fint. Jag hade köpt en liten blått hjärtformat ljuslykta att ha ljuset i. Det var fint när ljuset var tänt.
Det som jag inte hunnit nämna efterkoms jag bara sörjt mig igenom veckan är att jag har åkt pansarvagn. Det var jävligt coolt.
Jaha. Fredagskväll.
Kan inte sova.
Standard.
Har sovit hela dagen för att slippa känna smärta och sorg.
Sitter nu med en explosion av känslor.
Kan inte prata med någon.
Vill inte prata med någon.
Känner mig ensam.
Får skylla mig själv.
Är otrevlig när jag sörjer.
Sådant är livet.
Har tagit sömntabletter.
Vill inte vara vaken.
Evigt väntande.
Vill tända ljus för honom
Men är rädd för eld
Vilket misslyckande
Borde tänka på något annat
Men det ekar tomt
Älskling. Varför sjunger du den här låten. Jag grinar. Jag grinar. Jag grinar.
Den stämmer.
Varför lämnade du oss?
Varför gjorde du så här?
Jag är inte arg, jag är inte förbannad. Jag är tacksam för att jag fick lära känna dig. Men jag är också så himla förvirrad.
Idag ska jag tända så många ljus jag hittar.
För idag har det gått en vecka.
Och jag har varit hemma från jobbet och sovit hela dagen. Jag har inte känt någonting.
Och så hittade jag den här videon. Och jag grinar.
Jag förstår inte. Jag orkar inte äta någonting. Jag orkar inte göra någonting.
Jag bara ligger i min säng och dränker mig själv i tårar.
Älskade vän.
"If I die young, bury me in satin, Lay me down on a bed of roses, sink me in the river..."
Det är inte rättvist. Varför just du. Varför någon? Tänk om alla kunde få leva för evigt. Du såg mig som en vän, någon i mängden. Du uppskattade mig men jag var inget särskilt. Men du var en nära vän till mig. Jag har så pass få vänner att jag kan räkna alla på en hand. Och nu är en av mina vänner borta för evigt. Jag har på mig tröjan som du älskade och som du hade på dig när du var här. Den vita tröjan med den stora hajen på. Jag har haft den på mig hela dagen. Bara för att inte glömma bort dig. Du är en ängel, en gåva till himmelen. Jag bara önskar att jag hade fått ta del av din fantastiska personlighet mycket längre än såhär.
Jag bara funderar och funderar. Kan inte sluta tänka på dig. På din familj. På din flickvän. Det är helt galet. Vad fan hände liksom. Allting var ju så bra. Det värsta jag vet är när min perfekta verklighet slås i spillror, men nu är det på riktigt. Nu är det inte skratt och lek längre. Det är på riktigt. Vi lever och vi dör. Det är naturligt. Men ändå kan jag inte greppa att du är borta för evigt.
Kan inte sova. Har ångest. Sitter bara och tänker, gråter, saknar.
Hittade en fin låt som passade så bra nu. Broken Wings med Flyleaf.
Jag lyssnar på den om och om igen.
"And I am so lost for words
And I am so overwhelmed
Please don't go just yet
Can you stay a moment please?
We can dance together
We can dance forever"
"So close your eyes but don't dream too deep
And please pass me some memories"
"A thousand voices singing reasons
Of understanding why it happens"
Jag förstår inte. Jag orkar inte förstå. Du kan inte bara vara borta från ingenstans. Vi pratades vid dagen innan du gick bort. Du kunde inte komma på min födelsedag, för du skulle repa till en spelning som du fått. Men nu vet jag att du hade planerat något annat. Nu är du död. Du dog på min födelsedag. Jag kan inte förstå att du bara är borta. Vad ska jag göra med alla saker som du lämnat hemma hos mig? Vad ska jag göra med allt material vi arbetade på?
Vi skulle ju kombinera våra talanger och bli stora. Din karriär hade precis börjat.
Jag orkar inte. Min älskade vän. Du är föralltid i mitt hjärta.
Och jag är så rädd att jag ska glömma bort dig. Hur håller man någon vid liv i ens minne? Detta är fruktansvärt.
Sov gott vännen. Din gitarr är för alltid tyst här på jorden men jag hoppas som fan att du spelar som fan där uppe där tid och rum inte existerar.
Sov gott.