alismas blogg

Klockan 03:55?

Äh sminkar sig? Sen när man är färdig så går man omkring i ett gammalt hus med stilettklackar bara för att en aldrig riktigt blir van vid klackar. Ett hus så gammalt att skådespelaren som spelar Vanhedens mor i de gamla klassikerna Jönssonligan, bott i ens rum. OBS allt det här fick jag reda på när vi var på fjärde våningen/vinden idag.

Det här var ett ålderdomshem i början av 1900 talet.

OBS krematoriet ligger i den röda ladan i trädgården (::::::

En gammal elev har varit 75% säker på att hon har sett något i spegeln som stått i mitt rum.

Förövrigt så var det kul att vara på vinden då jag hittade gamla klistermärken från 60-70-talet? Jag fick en sticka i foten när jag var på fjärde våningen dessutom, det var därför jag nämnde att jag inte är van vid klackar. Känns bra, då det var samma fot som jag trampade på porslin för x-antal veckor sedan. Hoppas jag inte skrämde någon av eleverna i huset nu. Ska lätt skrämma personalen någon dag när jag har svart hår igen och bara för att jag kan.

Fun fact om Knivsta det finns en gammal skola (tror jag, kan även vara ett annat hvb-hem) som varit ett mentalsjukhus. Äh just ja, hittade även en väldigt skum plast(påse/påsar?????) i ett av rummen.

Älskar sånt här, dessutom så låter det från någon våning i huset och det drar i mitt rum, det är därför jag inte sover, är alldeles för kallt. Jag ska sova nu

Älskar mitt nyhetsflöde på fb ibland.





Edit: Jag blev vegan för en vecka sedan. Inte för att det har något med bilderna att göra alls.

Edit nr 2: gjorde en currysås med bland annat Oatly och äpple tillsammans med Anammas schnitzlar och ris till middag.

Sitter och hinkar vatten med citron av andra skäl än vanligt.
Biljetter släpps på fredag klockan 9:00.

Är så jävla glaaaaad just nu!

Förövrigt, nu när jag bor där jag bor så har det fått mig mer engagerad och intresserad att faktiskt jobba med det här i framtiden.

Men, first thing first måste fokusera på att må bra själv först.

Har så mycket känslor just nu som jag försöker validera. Går bra, tror jag?

Anyways har gått min promenad idag, det har kommit nya "tjejer" hit och det har varit kaos i huvudet hela dagen.

Har städat och sorterat saker i mitt rum, allt börjar falla på plats igen. Vilket är skönt.

Kom precis på att jag skulle sy om min klänning because boobs, får ta det imorgon istället.

Jag har tänkt på det här så otroligt länge nu, men det är dags känner jag.

Jag blev uppväxt på Östermalm i Stockholm och det finns inget annat som fått mig att på riktigt hata mig själv så mycket som den vardagliga rasismen jag fick leva med varje dag som liten. Jag minns inte ens varför det bara var jag som blev utsatt, eftersom det gick fler i min gamla skola som hade annat ursprung. Nu kan jag så klart inte tala för deras skull, eftersom jag helt ärligt inte har någon aning om det.

Men minns en gång när jag var mellan 7-9 och var med pappas familj av släkten när vi någon vinter var på landstället i Härjedalen.

Min farbor sa något med att jag borde tycka om mig själv (obs mitt utseende).
Kommer ej ihåg sammanhanget eller varför vi pratade om det överhuvudtaget.

Men han sa något om mina kindben och att jag var vacker som jag är.

Min reaktion var bara: "Va?" sa aldrig något men det blev en otroligt stor kontrast för mig. Då jag konstant fick höra att jag var annorlunda, folk påpekade saker om mitt utseende precis hela tiden. Både i skolan, bland mina vänner, min bror, mamma och typ resten av pappas släkt.

Min bror påpekade precis hela tiden om hur jag uttalade saker. Typ: du sa fel lol du är dålig på svenska. Same goes for mina dåvarande vänner och det blev inte bättre av att jag var tvungen att lämna lektionerna hela tiden för att jag skulle utredas för ADHD och dyslexi.

Har kort och gott på riktigt HATAT att jag varit halv thai större delen av mitt liv. Vilket inte är aktuellt längre, obviously.

Nu till min fråga, är det någon annan som känt liknande?

Så var på en föreläsning i Uppsala idag.
Om ångest och orginisationen ÅSS.

Det var väldigt intressant. Vi kom dit 15 minuter sent.

Blev väldigt förvånad när vi klev in genom dörren. Mer än vad jag borde blivit.

All in all jag var den äldsta i vårat sällskap.

Blev triggad men hanterade det rätt så bra och på slutet så ställde jag även frågor.

Fattade inget i början då vi kom sent och de pratade mest bara förkortningar som jag aldrig hört förut, så som ÅSS och RSMH.

Tydligen så startade ÅSS i hjorthagen 1994 och jag har aldrig någonsin hört det ever.

Varför vet jag inte det? Är fan uppväxt där och hade aldrig någonsin hört om det.

Kan vara för att jag är född 97, men det känns ändå som jag borde hört något om det? Ändå?

Edit: Länkar länken till hemsidan här. Då jag själv blev intresserad och vill sprida vidare infon om ÅSS då det behövs nya medlemmar enligt hemsidan och för att enligt mig själv är ganska intressant läsning.

http://www.angest-stockholm.se/

Edit: Jag måste verkligen tänka på att läsa igenom allt jag skriver, särskilt när jag sitter med mobilen.

Den här dagen. Pallar inte eller jo det gör jag, men är trött bara.

Ligger och funderar på om det är alla hormoner i p-staven, det faktum att jag inte sovit alls, ADHDn, min borderline som spökat eller om det är en salig blandning av allt.

Klev utanför min comfortzone aka Knivsta och åkte till sthlm igen.

Vet att jag måste börja någonstans och det har varit en bra dag om man bortser från det andra.

Har klarat och genomfört så otroligt många saker som jag borde vara stolt över, vilket jag är. Men så fort jag kom hem så skulle jag hjälpa till med att packa ur möbler och dylikt.

Jag försöker hjälpa till men är trött och känner att jag kommer kollapsa nu.

Jag flaggade: sa ifrån att jag inte klarar mer idag och blev helt ignorerad av personalen??

För att sedan höra utanför min dörr: om den andra eleven. Åh så duktig hon är osv osv.

När de är medvetna om att jag kan höra och ligger på golvet.

Snälla personal om ni kunde bete er mer proffesionellt, that would be great och när ni väl fått mig att bryta ihop igen och jag sväljer stoltheten och självrespekten då kommer ni springandes. Men inte när jag säger till först.

Är stolt iallafall, fortsätter jag så här kommer allt bara flyta på efter ett tag.

Kommer inte ihåg vad jag skrev tidigare idag orkar inte bry mig heller.