Rasism?

Jag har tänkt på det här så otroligt länge nu, men det är dags känner jag.

Jag blev uppväxt på Östermalm i Stockholm och det finns inget annat som fått mig att på riktigt hata mig själv så mycket som den vardagliga rasismen jag fick leva med varje dag som liten. Jag minns inte ens varför det bara var jag som blev utsatt, eftersom det gick fler i min gamla skola som hade annat ursprung. Nu kan jag så klart inte tala för deras skull, eftersom jag helt ärligt inte har någon aning om det.

Men minns en gång när jag var mellan 7-9 och var med pappas familj av släkten när vi någon vinter var på landstället i Härjedalen.

Min farbor sa något med att jag borde tycka om mig själv (obs mitt utseende).
Kommer ej ihåg sammanhanget eller varför vi pratade om det överhuvudtaget.

Men han sa något om mina kindben och att jag var vacker som jag är.

Min reaktion var bara: "Va?" sa aldrig något men det blev en otroligt stor kontrast för mig. Då jag konstant fick höra att jag var annorlunda, folk påpekade saker om mitt utseende precis hela tiden. Både i skolan, bland mina vänner, min bror, mamma och typ resten av pappas släkt.

Min bror påpekade precis hela tiden om hur jag uttalade saker. Typ: du sa fel lol du är dålig på svenska. Same goes for mina dåvarande vänner och det blev inte bättre av att jag var tvungen att lämna lektionerna hela tiden för att jag skulle utredas för ADHD och dyslexi.

Har kort och gott på riktigt HATAT att jag varit halv thai större delen av mitt liv. Vilket inte är aktuellt längre, obviously.

Nu till min fråga, är det någon annan som känt liknande?