Riktigt namn:
Eilish Civilstatus:
Singel
Läggning:
Straight
Intresse:
Hästar
Bor:
I skogen
Politik:
Anti-allt
Dricker:
Diverse
Musikstil:
Alternative Rock
Klädstil:
Blandat
Medlem sedan:
2012-10-27
When I was younger, I saw my daddy cry
And curse at the wind
He broke his own heart and I watched
As he tried to reassemble it
And my momma swore that
She would never let herself forget
And that was the day that I promised
I'd never sing of love if it does not exist
But darling, you are the only exception
You are the only exception
You are the only exception
You are the only exception
Maybe I know, somewhere deep in my soul
That love never lasts
And we've got to find other ways to make it alone
Or keep a straight face
And I've always lived like this
Keeping a comfortable distance
And up until now I had sworn to myself
that I'm content with loneliness
Because none of it was ever worth the risk
But you are the only exception
You are the only exception
You are the only exception
You are the only exception
I've got a tight grip on reality
But I can't let go of what's in front of me here
I know you're leaving in the morning when you wake up
Leave me with some kind of proof, it's not a dream, oh
You are the only exception
You are the only exception
You are the only exception
You are the only exception
You are the only exception
You are the only exception
You are the only exception
You are the only exception
And I'm on my way to believing
Oh, and I'm on my way to believing
Source: Phone Lyrics
When I was younger, I saw my daddy cry
And curse at the wind
He broke his own heart and I watched
As he tried to reassemble it
And my momma swore that
She would never let herself forget
And that was the day that I promised
I'd never sing of love if it does not exist
But darling, you are the only exception
You are the only exception
You are the only exception
You are the only exception
Maybe I know, somewhere deep in my soul
That love never lasts
And we've got to find other ways to make it alone
Or keep a straight face
And I've always lived like this
Keeping a comfortable distance
And up until now I had sworn to myself
that I'm content with loneliness
Because none of it was ever worth the risk
But you are the only exception
You are the only exception
You are the only exception
You are the only exception
I've got a tight grip on reality
But I can't let go of what's in front of me here
I know you're leaving in the morning when you wake up
Leave me with some kind of proof, it's not a dream, oh
You are the only exception
You are the only exception
You are the only exception
You are the only exception
You are the only exception
You are the only exception
You are the only exception
You are the only exception
And I'm on my way to believing
Oh, and I'm on my way to believing
Source: Phone Lyrics
De senaste två veckorna har varit rena helvetet och det har jag mig själv att tacka för.
Jag vet varför saker blev som de blev. Jag kan inte hantera mig själv...
Det blev för mycket när han bad om en paus. Onsdagen var jag inte i skolan, Torsdagen hade jag ett möte på BUP och idag sov jag bara. Jag har bara två dagar kvar att överleva innan jag (förhoppningsvis) får hjälp. Jag kan inte fatta det! Jag kommer äntligen, efter så mycket strul och motgångar, få hjälp!
Det kommer krävas så sjukt mycket av mig men jag vet att jag kommer komma tillbaka som en bättre människa.
Jag hoppas på att få en andra chans från honom innan han hinner fatta beslutet om att göra slut. För jag vet att det är jag som är problemet. Han var anledningen till att jag äntligen får den hjälp jag behöver.
Just nu är jag en risk för mig själv. Jag är en trasig människa just nu och jag kommer behöva gå sönder ännu mer, jag behöver krossas och bygga upp mig på nytt med nya delar och byta ut de trasiga delarna.
Den som sa att ''sluta tvivla för att han älskar dig verkligen'' tänker jag skjuta så fort jag får chansen.
Jag kännde på mig att det skulle bli såhär. Det var jag som drev honom så långt att han sjönk tillbaka i sin egen deppresion som han så hårt hade jobbat på att kunna hantera. Jag är en hemsk människa som inte förtjänar hälften av dom grejer som jag älskar.
Jag förtjänar inte att någon älskar mig för jag tar fram det värsta i människor. Det här är helt och fullt ut mitt fel.
Imorgon har jag ett möte på BUP, det är dags att fråga om jag kan bli intagen nånstans så att jag får hjälp med att reda ut mina problem utan att vara i samma miljö som mina problem. Jag behöver åka bort ett tag och den här gången tänker jag få som jag vill.
Jag vill inte vara den personen jag är just nu men jag vet inte hur fan jag ska lösa allt själv. Istället skäller jag ut folk för minsta lilla, oftast de som betyder mest för mig som nu i helgen. Jag är en hemsk människa och det vill jag inte längre.
Jag vill slippa höra att jag beter mig som en barnunge och att skrika och gråta inte löser nånting. Jag vet. Det finns inga bortförklaringar för mitt beteende och bara jag kan stoppa det här. Så som jag ser det nu finns det bara två utvägar; Snabba vägen ut eller åka bort och få hjälp helst så fort som möjligt innan jag fuckar upp ännu mer, innan saker och ting hinner bli som jag frukar och jag tar snabba vägen ut ändå.
Jag hatar mig själv för allt jag har sagt och gjort men särskillt för sakerna som jag inte har sagt och gjort. Jag ångrar allt så grovt att jag inte ens kan kolla mig själv i spegeln utan att vilja strypa den som kollar tillbaka på mig.
Jag är rädd. Rädd för att allt hinner gå åt helvete som förut, utan att jag får en chans att bättra mig.
Jag skulle vilja stå på första plats för nån för en gångs skull...
Ingen ringer mig längre för att se hur jag mår eller fråga om jag har lust att träffas. Varje gång jag hör av mig till mina närmaste vänner och frågar om dom kan träffas har dom alltid något bättre för sig.
Inte ens min egen pojkvän vill träffa mig på en helg för en gångs skull... nej, istället träffar han sina vänner som är mycket mer värda än mig. Jag är inte värd nånting till någon längre. Jag skulle kunna försvinna ur den här världen och alla skulle fortfarande ha lika mycket för sig som innan. Jag kunde lika gärna försvinna utan att nån skulle sakna min närvaro. Jag är inte den här speciella personen för nån.
Och som vanligt har jag ingen att vända mig till... alla har lämnat mig.
Det finns ingen anledning kvar för mig i det här livet.
Jag vet inte vad jag vill med framtiden, jag är rädd för det som ska hända. Jag vill inte bli sårad längre, jag klarar inte av det.
Det är vädigt egoistiskt sagt men jag bryr mig inte längre om nån. Om nån skulle sakna mig om jag var borta skulle dom ha visat när när jag var i livet.
Om nån bryr sig om mig... skulle dom ha visat det.
Nu har jag haft nog.
Det har varit ett jäkla bra tag sen jag skrev något här...
Ironiskt hur man slutar skriva av sig sina känslor när man mår bättre, och återgår till det när man mår skit igen.
Jag antar att det nu verkar som att jag tjatar, vilket jag egentligen gör tror jag...
Allting borde vara bra nu, min pappa ska flytta, mamma ska sälja huset, jag ska flytta närmare skolan så fort som möjligt och i skolan är mina betyg på topp.
En så perfect yta. Jag har lärt mig att gömma mig bakom den där masken, glad och lycklig.
Men för att vara ärlig har jag aldrig känt mig mer ensam än jag gör nu...
Allt påminner mig om den tiden jag verkligen var lycklig, bara ett par månader, men jag var lycklig.
Och nu gör jag allt för att få tillbaka den känslan, det går åt helvete. Jag hade fyra månader med min nuvarade pojkvän i måndags. Han är underbar, säger att han bryr sig, försöker hjälpa mig ifrån dåliga vanor.
Det som har hänt ligger i det förflutna, jag vet, men det hindrar minnena inte från att bara dyka upp i mitt huvud utan förvarning...
Jag har blivit bättre på det, ignorera minnena, smärtan. Men jag är rädd... rädd för att förlora allt igen. Jag har nog ingen annan att ge skulden än mig själv.
Som sagt, det var ett jäkla bra tag sen jag skrev här och jag är ganska nervös över vilka som läser detta men, vem bryr sig? eller hur? Man skriver väl ner sånt här för att andra ska se? Eller för att man tror att andra kommer läsa det man har skrivit ner? Djupt inom sig hoppas man väl ändå att rätt person ska läsa och ta åt sig av orden. Men just nu spelar det ingen roll, inte egentligen för man lever väl i nuet och det är där man alltid ska vara, inte tänka på det som har hänt eller det som kommer att hända, utan det som händer nu.
blablabla, jag vet, väldigt mycket deep talk men vafan! alla behöver väl skriva av sig nån gång eller hur? Även det starkaste bland oss kan inte klara sig hur länge som helst. Jag ser alla som vandrande tidsbomber, men tiden som tickar ner är osynlig för alla, man vet aldrig när en person ska brista, man vet bara att det kommer hända. Och om man då är lycklig nog att ha folk runt sig som älskar en, kommer allt att ordna sig på nått sätt.
Vilken livsläxa här... jag blir nästan o spy av mina egna ord. Jahapp! Då var väl allting ute da. Gonatt! o dröm underbara mardrömmar... :*
Inatt är den tredje natten i rad att jag bara sov en timme. Jag kom knappt iväg till skolan och ska åka hem i förtid. Men trots det är jag ganska munter :D
Min nya jacka borde snart vara inne och jag är supertaggad på att göra de saker jag tkr är kul. Jag läser mycket samtidigt som jag ritar och skriver och pluggar för skolan :P kalla mig nörd men det är sånt jag gör när jag är på bra humör. Nu får jag bara hoppas att mitt goda humör räcker länge :P Exakt en vecka kvar till gymnasiemässan!! :D fan va gött o komma iväg o spela med ensamblegruppen. kmr bli skitkul!
I want to show on your doorstep, softlly knocking on your door.
And as I see your pretty face show on the other side of the window I just want to say that, I still love you, even if you've grown to hate me.
We lost connection, you pushed me away, for your own good. But I'm still a shadow in the dark corners of your room.
I find myself searching for you whenever I'm alone. I can't just let you go yet.
But as I knock on your door, and blush when I see you. I know that as soon as you see me, you will feel guilty. You will probally not feel the way you felt for me. I wish though. But I'm moving on and like the person I am... I kinda like someone, I don't even know if even want's to talk to me. It's a bit like you where. But I've got to let go. becouse I will never get an answer from you as long as you don't know how to act normal.
This other guy, he's amazing. Beautiful. Kind and such an inspiration. I just wish i knew him better, like I now wish I knew you better. You've learned me to never fully trust a person and that it takes time before you make certain descisions. Thank you for that lesson. I will used that knowledge this time ;) oh and... have a great day
