snart så...

De senaste två veckorna har varit rena helvetet och det har jag mig själv att tacka för.
Jag vet varför saker blev som de blev. Jag kan inte hantera mig själv...
Det blev för mycket när han bad om en paus. Onsdagen var jag inte i skolan, Torsdagen hade jag ett möte på BUP och idag sov jag bara. Jag har bara två dagar kvar att överleva innan jag (förhoppningsvis) får hjälp. Jag kan inte fatta det! Jag kommer äntligen, efter så mycket strul och motgångar, få hjälp!
Det kommer krävas så sjukt mycket av mig men jag vet att jag kommer komma tillbaka som en bättre människa.
Jag hoppas på att få en andra chans från honom innan han hinner fatta beslutet om att göra slut. För jag vet att det är jag som är problemet. Han var anledningen till att jag äntligen får den hjälp jag behöver.
Just nu är jag en risk för mig själv. Jag är en trasig människa just nu och jag kommer behöva gå sönder ännu mer, jag behöver krossas och bygga upp mig på nytt med nya delar och byta ut de trasiga delarna.

Jag kan inte vänta :3