KawaiiDesus blogg

Dum som jag är lyckades jag vakna 3 gånger inom loppet av en timme. så nu är man uppe igen -.- ..... jävla sömnproblem att komma in och störa.
ska försöka glo på Troy, lite skepptisk över den än pga det är brad pitt, men ska ge den en skans, kommer deffinitivt att somna (Y) because of hes non sexiness like Gerard butler eller Sam worthington / staningish=?

men iaf. allmänt lack. /onanerat som vanligt i brist på annat. hur mkt jag än försöker sluta. Tro mig jag har försökt sluta onanera mer gånger än jag sagt att jag hatar psykbryt.

dont ask why. it just is that way. jag mår dåligt över det. the end.

lätt förklaring utan att fördjupa sig inom det.

tanja mår dålig över sig själv- tanja onanerar för att känna sig bättre- tanja mår dåligt över sig själv igen just för att hon onanerat-

dock så är det ju vetenskapligt bevisat att träning, meditation och sex sänker stress. men ja. jag är överstressad. jag är spänd. jag har migrän allt för ofta. jag mår dåligt ofta. men. jag försöker iaf okey?
det är inte som att jag lägger mig intryckt i ett hörn och gråter och gör inte ett skit.
Jag försöker ändra på mig. jag försöker att sluta ljuga. jag försöker förklara för folk , jag försöker bättra mig och skära ned på svordomarna och utbrotten.
men det är oxå delvis mina jävla pillers fel. hade ajg fått välja hade jag slutat med dom månader sen. hatar dom. ända bra med dom är att jag kan välja när jag ska ha min period.

blir förövrigt galen av dom. Överstressad, migrän,spänningsverk,hormonrubbningar. alla tjejer känner till det där. But still. its not about me anymore. its about EVERYBODY else ... lixom jag slutade med de första jag tog av en anledning ... men ja. nej . blö

har lixom ändå bara några kvar. får se vad jag gör efteråt.

blööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööö

bitterfitta for the win, fortfarande besviken över allt. ibland räcker det inte med ett ''förlåt'' lixom. ihngroivnioözjefwneviulwbvioenr f
så trött på allt gräl här och skrik och bråk och fula ord.
får mig att känna mig ännuvärre. känner mig som en sämre människa när jag hör syrran prata så till Arne. känner hur jag bara blir mer som syrran, vilket jag aldrig velat. hon har sina ''bra'' sidor oxå. men a´jag ser dom allt för sällan. lixom. 3av 4 gånger när jag försöker prata med henne får hon alltid mig att börja gråta. fast jag trycker undan tårarna. Hon har alltid varit min svaga sida. för vem vill lixom bli bortknuffad och kallad för saker av sina närmaste?
ingen vill bli nekad av de man älskar. Hatar när folk skriker på mig eller pratar argt. hatar när vissa mer aggresiva ord betonas. Mitt ex sa en gång till mig att jag är skitsentimental och lämnade mig därför. jag ringde honom lixom varje dag, snackade på skype, frågade om hans bästa vän/min bästa vän ville hitta på nått. men han ville ALDRIG vara ensam med mig. av någon anledning. alltid skulle någon av hans vänner vara där. vet inte vad som hände till den där känslan han hade för mig fanns inte där riktigt. . . . iaf så gjorde han slut pga att jag ville umgås med honom??!? var det fel av mig lixom? han var ju min bästa vän oxå.

inte nog med det så skämde han ut mig totalt. ville ligga och pulla mig mitt i natten vid en kyrkogård !? wtf lixom.
jag kommer ihåg allting. jag hade fel umgänge vid den tiden.

iaf . jag vet själv att jag är sentimental. men inte alltid. jag kan däremot triggas igång jävligt lätt, av folk jag tror mig litas på till 120%... men för andra folk som bara är vänner, klasskamrater. så bryr jag inte mig ett skit. men när det är någon nära mig, så kan jag börja gråta om någon skriker på mig, pratar strängt etc. Därför att jag känner mig som en SKITDÅLIG person då även om det från början inte var mitt fel.
för då kommer det ändå bli mitt fel. för det är så man känner sig vid den situationen.

så nej, att bli skriken i ansiktet är ingen höjdare.
prestationsångest- får mig att vilja träna, känner mig äcklad av min kropp vill ha större ditt och datt, vill väga mer, alla andra är 10x snyggare. därför jag hatar internet. för man ser folk , bilder, filmer hela tiden, och majoriteten är sjukt översnygga. man känner sig skitful de stunderna xD!!!....
vill lixom ha en kurvig fin kropp, med lagom mkt fett och massa muskler halvt synliga. jag vill väga 50+
och jag vill må bra över mig själv.
men då jag är överstressad och min kropp inte funkar som jag vill, så funkar inte matsmälltningen heller som jag vill. ibland kan jag äta en hel ko till varje måltid och ändå vara hungrig 5 minuter senare, andra stunder kan jag knappt äta en hel brockoli huvud, man får känslan av att det inte går att trycka i sig mer men man är fortfarande skiiiiit hungrig.

prestationsångest uppstår även i skolan då alla andra verkar vara bättre vänner med varann. lixom ingen ropar till mig eller kommer fram och kramar mig fast jag står 1/2 meter ifrån. ingen berättar nyheter för mig fast jag sitter vid bordet brevid. lixom ju mer sånt händer, desto mer vill man stänga ute alla andra. jag säger inte att jag blir mobbad eller utfryst, men jag känner att de lär inte känna mig till fullo om de gör så. så då får jag vara den de tror mig vara. i deras ögon en liten retsam tjej som tar avstånd.
iofs vill jag ibland ta avstånd, men det betyder inte att jag vill gömma mig alla raster, alla luncher etc.
jag vill lixom oxå veta saker utan att behöva sätta mig jämte dom,. jag vill lixom oxå gå ut på stan eller gå på biopremiärer. jag v ill lixom att folk ska se mig oxå. jag vill lixom kunna vara lika social som när jag var liten. under de tiderna jag inte upplevde mobbning. Jag har varit en skitsocial tjej som älskade utekvällar, skejta, snacka med folk i stora grupper, bråka med äldre. jag älskade det. sen vet jag inte vad som hände.
jag blev en jävla bitterfitta....

jag vet inte. är bara. så . vet inte. har bara som alltid stor lust att skriva av mig och försökt så mkt jag kunnat under detta året som passerat. men om ajg säger såhär.

efter första veckan Oskar lämnade mig var jag så desperat att jag låg vaken hela nätterna och skrev till han på msn även när han inte var inne, skrev om mina känslor, hur jag mådde, hur desperat jag var efter honom, hur jag ville att det skulle bli och hur han fick mig att känna, jag höll på så i 2 veckor efter han åkte till sverige. och det jag skrev då, är fortfarande mer än mina sammanlagda blogginlägg på ec iår.
Fyfan vilken passion för skriva jag har.
och vilken loser jag var som var så desperat.....

men jag tror att alla har haft den känslan förr. du älskar någon, olycklig kärlek. och du har känslan av att du vill göra allt för att få tbax den, även om det betyder att du skulle få gå igenom saker du kom att ångra senare i ditt liv. även om det ändå inte slutade som du velat.
Alla har nog kämpat sig igenom det och jag gör det fortfarande, men mer som ett minne av det jag vill glömma. I verkligheten vet jag att jag bara försökte intala mig själv att jag älskade honom pga Tony lämnade sitt löfte.
så jag vart så desperat där att jag intalade mig själv att jag faktiskt älskade oskar. vilket ändå slutade med katastrof.
för hur kan jag egentligen triggas igång med psyket om jag inte ens älskade honom som en pojkvän?
Jag ville ha kvar honom för sexet. sure jag erkänner. jag ville ha kvar han pga jag mådde dåligt över vad jag gjorde mot han. sure did i a good job, för jag trodde ju på mig själv. iomed att han fick mig att må bra pga sexet!<-- känner mig jätte horig nu när jag läser det själv T.T

ajja. orkar inte skriva mer för då kanske tårarna kommer . haha,.... ....... rjgpoerkjgobtog mig över en timme att skriva det här så..

well dags att sova antar jag, eftersom det är såååååå mkt action här ,..... kuuuljuuul. pappa bara gnäller på mig hela tiden om att jag är antisocial? jag är för fan inte ens i rummet under dagarna och han jobbar?! lixom whats his problem. jag kanske inte vill sitta och umgås med hans sååå sjukt ''sociala'' fru .... eller höra wanjas skrik på arne hela jävla tiden. åhh så pissed of. förhoppningsvis lite bättre om några dagar. annars får jag dränka mig i alcohol! kötta..
finns lixom inga sociala ändå....afhjbaeirkgnvrst-jhbäoirtsngäopjesiprgnvejsbvjpoe
ajja godnattish. ish. ish.

is it okay to scream?
is it okay to cry?
is it okay to speak out your mind?

is it okay to lie if it is for a better purpose?
is it okey that for once think about yourself?
is it okey to leave everybody behind, even tho you know that there would never be a 'hello'' again?

is it okey to delete people from the friendlist to see if they'd notice?
Is it okey to try making people noticing you ?
is it okey to be alone....??


Är det inte det ena så är det de andra. när jag inte mår psykiskt sjuk av en själ så mår jag psyko av en annan.
blir serriöst galen. kommer snart börja bita av mig naglarna.
jag kan inte skära mig längre för jag har tattueringar över bröstkorgen. jag kan inte gömma mig och gråta hela dagarna för pappa skulle skälla ut mig.
jag kan inte ringa någon för det finns aldrig någon där. och jag har ingen telefon.

- på tal om skära mig- i didnt mean it like that way. it was more of an ''imagen this'' moment. förresten så är det en jävligt skön känsla att skära sig. man kan se att sår läker, men psykiska skador kan ta år . /inte menat att jag gör det i smyg eller så.. . ......... punkt punkt punkt. MOVING ON.

jag är trött bara. för att. när jag är såhär uttråkad så drars jag till datorn. i hopp om att det ska finnas någon rolig människa atleast att snacka med.
och jag vet själv att det är inte så jag vill vara. jag personligen hatar konceptet med internet. alla sociala sidor etc. de är inte ett dugg sociala. men visst spel i andra samanhang , okey. men när man mår pskiskt dåligt mår man inte bättre av att sitta och stirra in i en skärm och hoppas på att en kram ska hoppa ut...
det funkar inte så. sen så kanske man drar till sig desperata återgärder för att få till sig folk.
vilket oftast inte gör situationen bättre.

önskar seriöst att jag var singel. för då hade jag sluppit känna denna tunga känslan T.T........ mjaaaaaaaahh... lite mer än en vecka kvar T.T i can make it.... CAN WE MAKE IT? YES WE CAN. nanananana * nynnar på byggarebob låten*

Ibland känns det såhär när jag försöker skriva till folk och de inte svarar. man hoppas att det ska va nått fel på nätet / datorn. som när man var liten. och det ofta var strul med datorerna och nätverket.
man försöker starta om datorerna, och logga in igen och skriver en gång till. man lixom hoppas på att det bara är fel på ''datorn'' . man försöker intala sig själv att folk vill snacka med en. man vill intala sig själv att man har vänner.

men så är inte fallet. folk allmänt svarar inte. för det har man ju bevis på.
ska gå och allmänt dränka mig själv i intryckta tårar och tankar. blö.

KOm hem för en stund sen. varit i stan och typ gjort ingenting, men syrran väckte mig vid nio ( sov 3,5 timme) och fick för sig att jag ville med. Dum som ajg var trodde jag hon menade stan som i STAN och inte grand samarkand.....
ananrs ahde jag kunnat köpa nya linser och sexstuff. men nejdå. man tvingades åka tillgrandsamarkand och kolla på kläder som inte ens fanns i rätt storlek.... åhh. men wanja hade kul iaf.
försökte hitta spel och nya hörlurar på mediamarkt , men nejdå. lika dyrt där som i stockholm. trots mellandagsrean.

nu ligger jag här allmänt skittrött. får inte somna,....... ååhh. vill sova ...
allmänt ful och sminkfylld . ca 10 ton idag med. trots att jag serriöst la ned 2 sek vardera sida....
allmänt bitterfitta idag pga allt folk. Bara går och stirrar på mig, nära att vissa gick in i väggen. Tänkte skrika att de kunde fota ist, för det håller längre.
jävla glosögda fittor. aldrig sett en människa eller ?
försöker vara social men går inte så bra. ingen lust eller ork någonstans.
ska aldrig mer höja mina förväntningar och dylikt. för då kan man ju heller inte bli sårad.

haha, gick ju lika bra sist jag sa det. så jävla värdelös på att hålla det jag lovar mig själv. har heller inte lyckas uppfylla mitt nyårslöfte, iaf inte fullt ut.

värdelös, bortkastad , som en liten docka.'' i remember those words.
kommer oxå ihåg känslan av att må så dåligt att man inte kan prata. man intalar sig själv att det är ljud som kommer ut och personen ser och hör vad du säger. men i verkigheten upprepas orden i ditt huvud. de lämnade aldrig munnen. känslan av att du ser dig själv ta tag i den andra personen och håller kvar personen, men du i själva verket inte rör dig en millimeter. att man är så pass stel och frusen, så bortglömd och ledsen. det var väll just ''den'' stunden jag lärde mig att kramar löser det mesta. för tillfället.

''snälla stanna'' upprepades i mitt huvud. *känner efter hans tröja och håller kvar*
sedan somnade jag direkt av syrebrist, utmattning. och vaknade en stund efter, med en jävla lapp på min dator, '' kommer sen'' . då jag insåg att jag inte hade sagt någonting , eller gjort en endaste rörelse.

kaos var jag.
Tänk att en kram kan betyda så mycket för någon som mår psykiskt sjuk?
visst , att prata ut kan hjälpa dig att gå vidare. men en kram kan få dig att lugna dig för stunden och få dig känna dig tryggare...

nu ska jag leta lägenhet och försöka slappna av med lite musik...

mitt huvud är i en enda stor röra. vet inte vad jag vill längre. vill bara börja om igen. . . . . ...... reset button needed.

är för ledsen för att orka gråta. är för trött för att kunna sova. orkar inte seriöst.
och funkar inte att kolla på film. ingenting funkar.
hjärnan funkar inte. ingenting fucking funkar.
ååååhhhh blir ledsen på riktigt.

önskar jag var bra nog att ha vänner. för då hade jag sluppit va scizo
förstår ni hur jobbigt det är att sitta och argumentera med sig själv? si och så , hit och dit, alla ska tycka olika.

snart slår jag huvet i väggen. så man faktiskt kan somna. om man vaknar vet man inte. haha.

Hatar att man inte kan somna förns vid 4-5.
det sabbar hela mina dagsrutiner. slutar med att jag sover 12 timmar. folket i huset blir arg på en för att man inte ''umgås''
man mår ännu sämre pga att man sovit så pass länge. inte nog med att man redan är sjuk.
jag är vaken i ca 14 timmar. och jag åstadkommer inte ett jävla skit. jag fotar i ca 5 minuter. äter 2 ggr om dan. sminkar mig i 15 min för att man ska må bättre över sig själv. går på toa 2-3 ggr. sätter sig vid tv:n i ca 10-20 min.

det ger mig ca , 1,5 timme. och vad gör man de andra 13 timmarna? inte ett jävla skit.
har insett att jag börjar bli som ajg aldrig velat. blir galen. kommer ihåg nu varför jag flyttade. det här rummet gör mig galen.
men har ingen känsla av att åka tbax heller. inte längre. är trött bara . men kan inte sova. saknar att umgås med folk. men inga kan träffas.
inser att jag köper massa prylar för att må bättre över mig själv. vilket inte gör mig till en bättre människa någonstans.

inte heller som att jag kan gå ut och gå för att slösa tid. för här är det storm dygnet runt.

aja, det är iaf 2-3 timmar kvar innan jag somnar. så inte så lång tid kvar..... kan alltid försöka sova nu . men är så jävla rädd för att jag inte ska må så bra som jag hoppas att jag gör.
tror inte det lämnat mig alls. utan ajg bara förtrycker det som vanligt och låter andra påverkas av det...
är rädd för att börja gråta igen. är rädd för ångesten.

som ajg sa iförg
''jag behöver bara lätta på mitt hjärta som jag hållit inne så länge.ör jag mår inte bra någonstans.
och om jag bara kan släppa en sak i taget.
kanske mitt psyke kan bli bättre, so no hard feelings
Jag mår fortfarande psyiskt dåligt, och jag veti nte om du vet om det men anledningen till det är du
du vet vad neuros är va?
Panikångest, palpitation, generaliserad ångestsyndrom, somatforma störningar, agora fobi ex
förstår du hur jobbigt det är att lida av det här över en sak jag inte ens bryr mig om
jag är livrädd hela tiden. jag är livrädd för känslan av ångest som hela tiden ska hugga mig i bröstet så fort jag blir ensam
jag är livrädd för att gråta
jo att gråta ör okey , men inte varenda sekund, inte så pass att du tappar all syre , inte så pass att du får panikångest och andningsnöd
inte så pass att du inte har nått ljud kvar att skrika, jag vill bara sudda bort alla minnen som triggade igång psyket
för jag vill inte må såhär
det påverkar mina relationer jätte mkt
jag mår inte bra med tanken av dig, inte bra av tanken att vara med dig, jag är rädd för att träffa dig
jag mår inte bra någonstans.
jag vill bara kunna släppa allt. för egentligen skulle jag normalt sätt inte ta det på det sätt jag gjorde.
jag vet inte riktigt vad som hände.
mitt svaga hjärta klarade väll inte av mer troligtvis.
det var över ett år sen, men ajg kan fortfarande komma ihåg allting. speciellt den värsta känslan jag vet.
ångesten
jag är inte rädd för att bli lämnad ensam, jag är inte rädd för att folk ska hata mig. jag är inte rädd för döden,
jag är dörädd för ångesten
det är som ett stort svart hål suger in allting du någonsin varit arg över, alla dina sorger, alla dina bekymmer och tankar. och skickar ut en vortex över ditt hjärta
och hjärna
nej presic, och jag vill inte att min kille ska få stå ut med det heller, jag vill inte vara tvungen att göra slut med honom pga jag inte klarar av att ta hand om mig själv.
jag vill inte ha med det här att göra någonstans. jag vet att man kan ta mediciner, jag vet att man kan gå till bup
men jag litar inte på mediciner
och jag pratar inte med folk
för så fort det handlar om just MIG, mår sjag skitdåligt när jag ska prata med någon om det och börjar ALLTID gråta
man går lixom inte til bup för att få en kram....'''

urdragen ur min senaste konversation igår. fast tagit bort andra personens delar.....

det här är en bra samanfattning över hur jag faktiskt mår. det går inte alltid att förklara det. men man kan föreställa sig om man nu skulle vilja det..


vet inte. är trött bara . och det ända som hindrar mig från att gråta är mitt 10kilo sminkfylda ansikte och musiken....
ibland önskar jag att Tony fanns till hands 24/7 på datorn.. eftersom jag inte har mobil. önskar oxå att han vore singel så vi kunde träffas oftare utan gränser...
så trött på att folk förändras för andra människor.
så trött på allt.
speciellt mig själv.
det ända som hjälper mig mot min ångest är att skriva det och veta att iaf en själ läser det. eftersom det skulle ge mig samma effekt som att prata med någon.
hade det varit för ett och ett halvt år sen hade jag nog legat mitt i natten och snackat med Tony. kommer ihåg hur vi seriöst brukade ringa varan 24/7
så fort jag vaknade skypade vi, medans jag gjorde mig iordning inför skolan, jag ringde honom när jag gick ned till bussen, vi messade på bussen, vi pratade i telefon de 40 minutrarna jag väntade på att få börja skolan
vi messade under lektionerna, på rasterna ringde du, sedan när jag kom hem så skypade vi ännu mer.
kom ihåg hur jag failade på iaf 2 uppsatser och 3 prov pga vi pratade natten lång och jag varken kunde sova eller ha tid att skriva uppsats/plugga. haha...
I miss you. I miss the old you. the one that made me promises, and even promised that you'd hold on the promise.

men det gick inte åt rätt håll för någon av oss.
jag är inte arg längre. jag är bara glad att vi äntligen lyckats prata igen.
ironiskt nog vågar jag inte kolla dig i ögonen längre. jävligt irriterande är det. men det går säkert över snart.

ska försöka få tag på mattias nu. eller sova. blöghkljefpownemoigzwngovizwjg

/ peace out . besv T,k,m!

the music is the only thing thats keeping myself from wheeping. . . . . . ...

................ ett ord. waezsrxdtcfyvgukläöälkjbgfvcdrftöäpåjkhtsdctykhljkmäpjpäjhnfcluyarhuföoinafrovigjaopgnäoiF3MGJPONGKANG3HOIFNCALRGNrkgnrklmgrngörinagiaklngdfghjkmlklmjnhgfcdseftgyhuijouytrdeawftyhuijokpijhuuuuuuuuuuuuuujokplmnbyvcdxswertyuiopoiuytrewesdfghjkfuckyou.

Vad jag har känt efter än så länge så känns det okey. visst det har typ bara gått cirkus 12 timmar. men det känns bra . tror dock det hade känts bättre om jag rageade totalt och vart skitsur på honom. men man kommer ingenvart med våld. men det känns bra.

no hard feelings so far.
kanske oxå beror på att jag snackat med min kille halva natten. men innan och efter har det inte känts något speciellt. i might actually feel good.
anyways sleepytime now.

haha btw. folk är galna och roliga på VF <3 funnny shit xD!

aj love my boyfriend :3<3 you allways try your best for me<3