do not read fuckface

Dum som jag är lyckades jag vakna 3 gånger inom loppet av en timme. så nu är man uppe igen -.- ..... jävla sömnproblem att komma in och störa.
ska försöka glo på Troy, lite skepptisk över den än pga det är brad pitt, men ska ge den en skans, kommer deffinitivt att somna (Y) because of hes non sexiness like Gerard butler eller Sam worthington / staningish=?

men iaf. allmänt lack. /onanerat som vanligt i brist på annat. hur mkt jag än försöker sluta. Tro mig jag har försökt sluta onanera mer gånger än jag sagt att jag hatar psykbryt.

dont ask why. it just is that way. jag mår dåligt över det. the end.

lätt förklaring utan att fördjupa sig inom det.

tanja mår dålig över sig själv- tanja onanerar för att känna sig bättre- tanja mår dåligt över sig själv igen just för att hon onanerat-

dock så är det ju vetenskapligt bevisat att träning, meditation och sex sänker stress. men ja. jag är överstressad. jag är spänd. jag har migrän allt för ofta. jag mår dåligt ofta. men. jag försöker iaf okey?
det är inte som att jag lägger mig intryckt i ett hörn och gråter och gör inte ett skit.
Jag försöker ändra på mig. jag försöker att sluta ljuga. jag försöker förklara för folk , jag försöker bättra mig och skära ned på svordomarna och utbrotten.
men det är oxå delvis mina jävla pillers fel. hade ajg fått välja hade jag slutat med dom månader sen. hatar dom. ända bra med dom är att jag kan välja när jag ska ha min period.

blir förövrigt galen av dom. Överstressad, migrän,spänningsverk,hormonrubbningar. alla tjejer känner till det där. But still. its not about me anymore. its about EVERYBODY else ... lixom jag slutade med de första jag tog av en anledning ... men ja. nej . blö

har lixom ändå bara några kvar. får se vad jag gör efteråt.

blööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööö

bitterfitta for the win, fortfarande besviken över allt. ibland räcker det inte med ett ''förlåt'' lixom. ihngroivnioözjefwneviulwbvioenr f
så trött på allt gräl här och skrik och bråk och fula ord.
får mig att känna mig ännuvärre. känner mig som en sämre människa när jag hör syrran prata så till Arne. känner hur jag bara blir mer som syrran, vilket jag aldrig velat. hon har sina ''bra'' sidor oxå. men a´jag ser dom allt för sällan. lixom. 3av 4 gånger när jag försöker prata med henne får hon alltid mig att börja gråta. fast jag trycker undan tårarna. Hon har alltid varit min svaga sida. för vem vill lixom bli bortknuffad och kallad för saker av sina närmaste?
ingen vill bli nekad av de man älskar. Hatar när folk skriker på mig eller pratar argt. hatar när vissa mer aggresiva ord betonas. Mitt ex sa en gång till mig att jag är skitsentimental och lämnade mig därför. jag ringde honom lixom varje dag, snackade på skype, frågade om hans bästa vän/min bästa vän ville hitta på nått. men han ville ALDRIG vara ensam med mig. av någon anledning. alltid skulle någon av hans vänner vara där. vet inte vad som hände till den där känslan han hade för mig fanns inte där riktigt. . . . iaf så gjorde han slut pga att jag ville umgås med honom??!? var det fel av mig lixom? han var ju min bästa vän oxå.

inte nog med det så skämde han ut mig totalt. ville ligga och pulla mig mitt i natten vid en kyrkogård !? wtf lixom.
jag kommer ihåg allting. jag hade fel umgänge vid den tiden.

iaf . jag vet själv att jag är sentimental. men inte alltid. jag kan däremot triggas igång jävligt lätt, av folk jag tror mig litas på till 120%... men för andra folk som bara är vänner, klasskamrater. så bryr jag inte mig ett skit. men när det är någon nära mig, så kan jag börja gråta om någon skriker på mig, pratar strängt etc. Därför att jag känner mig som en SKITDÅLIG person då även om det från början inte var mitt fel.
för då kommer det ändå bli mitt fel. för det är så man känner sig vid den situationen.

så nej, att bli skriken i ansiktet är ingen höjdare.
prestationsångest- får mig att vilja träna, känner mig äcklad av min kropp vill ha större ditt och datt, vill väga mer, alla andra är 10x snyggare. därför jag hatar internet. för man ser folk , bilder, filmer hela tiden, och majoriteten är sjukt översnygga. man känner sig skitful de stunderna xD!!!....
vill lixom ha en kurvig fin kropp, med lagom mkt fett och massa muskler halvt synliga. jag vill väga 50+
och jag vill må bra över mig själv.
men då jag är överstressad och min kropp inte funkar som jag vill, så funkar inte matsmälltningen heller som jag vill. ibland kan jag äta en hel ko till varje måltid och ändå vara hungrig 5 minuter senare, andra stunder kan jag knappt äta en hel brockoli huvud, man får känslan av att det inte går att trycka i sig mer men man är fortfarande skiiiiit hungrig.

prestationsångest uppstår även i skolan då alla andra verkar vara bättre vänner med varann. lixom ingen ropar till mig eller kommer fram och kramar mig fast jag står 1/2 meter ifrån. ingen berättar nyheter för mig fast jag sitter vid bordet brevid. lixom ju mer sånt händer, desto mer vill man stänga ute alla andra. jag säger inte att jag blir mobbad eller utfryst, men jag känner att de lär inte känna mig till fullo om de gör så. så då får jag vara den de tror mig vara. i deras ögon en liten retsam tjej som tar avstånd.
iofs vill jag ibland ta avstånd, men det betyder inte att jag vill gömma mig alla raster, alla luncher etc.
jag vill lixom oxå veta saker utan att behöva sätta mig jämte dom,. jag vill lixom oxå gå ut på stan eller gå på biopremiärer. jag v ill lixom att folk ska se mig oxå. jag vill lixom kunna vara lika social som när jag var liten. under de tiderna jag inte upplevde mobbning. Jag har varit en skitsocial tjej som älskade utekvällar, skejta, snacka med folk i stora grupper, bråka med äldre. jag älskade det. sen vet jag inte vad som hände.
jag blev en jävla bitterfitta....

jag vet inte. är bara. så . vet inte. har bara som alltid stor lust att skriva av mig och försökt så mkt jag kunnat under detta året som passerat. men om ajg säger såhär.

efter första veckan Oskar lämnade mig var jag så desperat att jag låg vaken hela nätterna och skrev till han på msn även när han inte var inne, skrev om mina känslor, hur jag mådde, hur desperat jag var efter honom, hur jag ville att det skulle bli och hur han fick mig att känna, jag höll på så i 2 veckor efter han åkte till sverige. och det jag skrev då, är fortfarande mer än mina sammanlagda blogginlägg på ec iår.
Fyfan vilken passion för skriva jag har.
och vilken loser jag var som var så desperat.....

men jag tror att alla har haft den känslan förr. du älskar någon, olycklig kärlek. och du har känslan av att du vill göra allt för att få tbax den, även om det betyder att du skulle få gå igenom saker du kom att ångra senare i ditt liv. även om det ändå inte slutade som du velat.
Alla har nog kämpat sig igenom det och jag gör det fortfarande, men mer som ett minne av det jag vill glömma. I verkligheten vet jag att jag bara försökte intala mig själv att jag älskade honom pga Tony lämnade sitt löfte.
så jag vart så desperat där att jag intalade mig själv att jag faktiskt älskade oskar. vilket ändå slutade med katastrof.
för hur kan jag egentligen triggas igång med psyket om jag inte ens älskade honom som en pojkvän?
Jag ville ha kvar honom för sexet. sure jag erkänner. jag ville ha kvar han pga jag mådde dåligt över vad jag gjorde mot han. sure did i a good job, för jag trodde ju på mig själv. iomed att han fick mig att må bra pga sexet!<-- känner mig jätte horig nu när jag läser det själv T.T

ajja. orkar inte skriva mer för då kanske tårarna kommer . haha,.... ....... rjgpoerkjgobtog mig över en timme att skriva det här så..