ieaåfp

KOm hem för en stund sen. varit i stan och typ gjort ingenting, men syrran väckte mig vid nio ( sov 3,5 timme) och fick för sig att jag ville med. Dum som ajg var trodde jag hon menade stan som i STAN och inte grand samarkand.....
ananrs ahde jag kunnat köpa nya linser och sexstuff. men nejdå. man tvingades åka tillgrandsamarkand och kolla på kläder som inte ens fanns i rätt storlek.... åhh. men wanja hade kul iaf.
försökte hitta spel och nya hörlurar på mediamarkt , men nejdå. lika dyrt där som i stockholm. trots mellandagsrean.

nu ligger jag här allmänt skittrött. får inte somna,....... ååhh. vill sova ...
allmänt ful och sminkfylld . ca 10 ton idag med. trots att jag serriöst la ned 2 sek vardera sida....
allmänt bitterfitta idag pga allt folk. Bara går och stirrar på mig, nära att vissa gick in i väggen. Tänkte skrika att de kunde fota ist, för det håller längre.
jävla glosögda fittor. aldrig sett en människa eller ?
försöker vara social men går inte så bra. ingen lust eller ork någonstans.
ska aldrig mer höja mina förväntningar och dylikt. för då kan man ju heller inte bli sårad.

haha, gick ju lika bra sist jag sa det. så jävla värdelös på att hålla det jag lovar mig själv. har heller inte lyckas uppfylla mitt nyårslöfte, iaf inte fullt ut.

värdelös, bortkastad , som en liten docka.'' i remember those words.
kommer oxå ihåg känslan av att må så dåligt att man inte kan prata. man intalar sig själv att det är ljud som kommer ut och personen ser och hör vad du säger. men i verkigheten upprepas orden i ditt huvud. de lämnade aldrig munnen. känslan av att du ser dig själv ta tag i den andra personen och håller kvar personen, men du i själva verket inte rör dig en millimeter. att man är så pass stel och frusen, så bortglömd och ledsen. det var väll just ''den'' stunden jag lärde mig att kramar löser det mesta. för tillfället.

''snälla stanna'' upprepades i mitt huvud. *känner efter hans tröja och håller kvar*
sedan somnade jag direkt av syrebrist, utmattning. och vaknade en stund efter, med en jävla lapp på min dator, '' kommer sen'' . då jag insåg att jag inte hade sagt någonting , eller gjort en endaste rörelse.

kaos var jag.
Tänk att en kram kan betyda så mycket för någon som mår psykiskt sjuk?
visst , att prata ut kan hjälpa dig att gå vidare. men en kram kan få dig att lugna dig för stunden och få dig känna dig tryggare...

nu ska jag leta lägenhet och försöka slappna av med lite musik...

mitt huvud är i en enda stor röra. vet inte vad jag vill längre. vill bara börja om igen. . . . . ...... reset button needed.