Familjemiddags ångest

Jag tror alla på ec vet vad jag menar med detta.
I alla fall så har det börjat bliver en knut i magen varje gång jag vet att det ska vara familjemiddag. Mesta dels för alla kommentarer som jag till mesta del skulle beskriva som mobbning. min släckt inledder alltid vårt återseende med en kram och inte ?åhh vad du har växt? utan ?uchh va du ser ut?.
-Vad har du gjort med dit ansikte? eller vad har du gjort med håret?.

I helgen var de pingst något som jag som dansk med en mer kristen familj blir tvingad till man dricker öl och äter mat för att fira den heliga anden ? inget jag egentligen njuter av. Men som vanligt så när släcktingarna ser mig blir det en kommentar på mitt utseende lite lätt ironisk eller som min faster sa i år
-men va har du där !!
- det är en pircing
- oj ja där blev jag orolig
vet inte hur man tolkar det ?
och sen följer en lång diskussion vid matbordet om mitt val att vara vegan är så jobbigt och själviskt mot familjen och kränkande mot de som äter kött ?. Alltså jag har typ get upp orkar inte bråka var inte ens jag som börja prata om det jag existerar bara liksom ? låt mig vara.

Sen så sitter man där i kaskaderna av ord jag inte hade använt i de kontexterna som de gjorde som (hora bög neger) och massa på stående med ?hon kan inte vara tysk kanske asiat eller indier? orkade inte häller bråka med dem om detta för jag vet att jag talar för döva öron.

Och jag kan bara längta tills jag ska se mammas sida av släkten i sommar ?. Nu när jag töjer öronen kommer jag säkert på massa nya trevliga kommentarer.

skriv gärna om du relaterar