Monster under sängen

Gråter av ingen anledning tårarna bara sprutar och jag kan nästan inte andas hatar när min neråt sväng kommer så jävla plötsligt. Jag vet att jag nyss skrev att jag typ gilla min bipolaritet men det har varit bra typ ett halv år och nu kom skiten som en flaska i bakhuvudet. Har gömt alla knivar högst upp i skåpet så det är lite jobbigt för mig om jag blir så galen i kväll. Men jag känner att jag inte kan ta några chanser när jag nu är ensam hemma.

Kan inte äta heller får inte ner något har bara panik ligger och skakar under täcket. Glömt smärtan av att vara helt tom men ändå gråta som att någon stuckit hål på dig.