CP tankar del. 3. Skamligt värre.

"Ingen vet att jag är en del av den - då jag inte visar det - som ett matchande sett. Men om jag nu kräver någons uppmärksamhet, varför är jag då fortfarande en av de renaste ungdomar?

'Jag vill bli berörd.
Jag vill känna mig behövd.
Jag vill bli missbrukad.
Jag vill bli styrd.
Jag vill vara sårbar och kontrolerad av någon' - var det inte så det var?
Jag hittar bara fler punkter att sätta under rubriken 'patetisk'. Det är inte svårt att göra sig till ett offer. Tydligen är det alltid något som får mig att välja andra beslut. Stunden eller omständigheterna ser jag som ett typ av problem som jag inte vill ha att göra med, hur skumt det nu låter ...
Är jag så pass klok endå att jag håller mig borta från dumheter?
Fanelle är en klok tjej.
Ja, eller hur. Och jag dör av längtan till samlag! Rent sagt är det ju så. Fan vilken smutsig liten sak man är.
Och varför har jag ingen? Varför har ingen fått tag i mig?"