Vår gemensamma relationsdagbok 2.0

Jag hade allt, nu har jag inget.
Allt är mitt fel. Hela jag är fel.
Kan inte släppa det. Kan inte släppa något.
Och jag orkar inte att vi planerade så mycket inför sommaren och nu kommer det inte bli något.
Är så sjukt knäckt och har ständigt panik. Faaaan

Edit; jag sa att du skulle tröttna på mig och du sa emot. Jag hade rätt trots allt... Helvetes med.

Måste tentaplugga men förmår mig inte att komma ur sängen..

Tror jag har feber igen, men ska trycka i mig alvedon och ta mig in till Borås för att kolla på en väns bal om några timmar ändå. Hon tog t.o.m rast från jobbet för att kolla på min i förrgår, klart jag ska komma och kolla på hennes då!

Blir mer och mer sugen på en under boob tattoo... Hmm...

Måste här med meddela att jag är kär i Scotty Sire.
Alltså vilken killeeeee.

SLÅÅÅÅ MIG HÅRT I ANSIKTET SÅ JAG FÅR KÄNNAAAA ATT JAG LEEEEEVER

SKJUT MIG HÄR OCH NU FÖR NU KAN JAG DÖÖÖ

Det där med att känna sig behövd... Yeah, vet inte riktigt hur det känns.

Idag är det dags för flytt, och det är ju egentligen jättebra, men jag tycker att nästan all förändring är jobbig.

jag tror de flesta runt 25 är upptagna med sig själva och sina karriärer, precis som jag hinner inte annat.
jag hoppas det. annars vet jag inte vad jag måste ändra på.

Jag vill hem. Jag vill hem. Jag vill hem. Jag vill hem. Jag vill hem.

Vill ha vänner, helst i sundvallstrakten. Ger dig kramar och kommer aldrig lämna dig, ok?

Två dagar in på utbildningen och har redan panik och ångest.. Kommer det någonsin bli något av mig?

Fick ett jobberbjudande, fy FAN vad bra! ÄNTLIGEN.

Citat från JamieSXE:

panikattack och sen svimmade
pallar ej mer, går och lägger mig