Psykisk ohälsa
För en uppdatering om mig själv så väntar jag fortfarande på min remiss. Besökte ätstörningsmottagningen för lite mer än en månad sedan (mot min vilja, jag har aldrig haft ätstörningar och har det inte nu heller, de skickade dit mig för att jag är underviktig) och där insåg dom ju att jag inte har någon ätstörning. De sa att de skulle skicka iväg en remiss till Unga Vuxna i Lund.
Förra veckan fick jag ett samtal från ätstörningsmottagningen där de frågade (för typ hundrade gången) ifall jag var säker på att jag inte ville bli skickad till en vårdcentral. Jag sa att jag hellre ville till Unga Vuxna för att jag redan har varit hos vårdcentralen, och de sa ''okej men då skickar vi en remiss!''
Igår ringde jag Unga Vuxna för nu har det gått över en månad sedan de egentligen skulle ha skickat remissen. Vet ni vad dom sa hos Unga Vuxna? ''Vi tar inte emot remisser, man bara ringer hit och bokar en tid. När vi får remisser skickar vi tillbaka dom och då ska ätstörningsmottagningen kontakta dig och få hjälp åt dig på annat håll om det är det som krävs.''
Har ätstörningsmottagningen hört av sig? Nej. Är så trött på detta. Tur att jag mår hyfsat bra för tillfället och sådär. Är dock väldigt rädd för att jag egentligen bara undviker att tänka på och ''ta tag'' i det jobbiga, att jag bara förtrycker det. Men så får det väl vara, isåfall.
Citat från itsthemusic:
Finns det ingen annanstans du kan vända dig då? Jag tycker att det låter konstigt att de inte tar emot remisser. Hm.
Citat från itsthemusic:
Kaayyra
Om du känner att du inte klarar det själv, sök hjälp. Det är så himla viktigt. Det finns säkert jättemånga här som vet hur det är när man inte vill söka hjälp, av olika anledningar. Jag förstår att det kan vara skrämmande att öppna upp sig om sådana personliga saker för någon man kanske inte känner och sådär, men man måste komma ihåg att de är professionella. Man måste komma ihåg att de inte kommer döma dig, allt de vill är att hjälpa dig.
Jag ville själv inte söka hjälp när jag verkligen behövde det. Det ledde till att allt blev väldigt mycket värre än vad det hade behövt bli. Ibland måste man stanna upp och fråga sig själv vad man BEHÖVER, inte vad man vill.
Det är klart att du får leka detektiv och försöka lösa det själv om du verkligen tror att du klarar det! Jag har själv gjort det i hela mitt liv, fram till slutet av förra året då allt kraschade för mig. Men snälla, för din egen skull, sök hjälp om du behöver det!
Lycka till!
Tack så mycket för dina ord. De värmer. Men jag försöker inse om jag behöver hjälp eller inte. Om jag verkligen behöver det eller klarar mig själv.
jag ska fan sluta med alla mina tjockismediciner, totalvägra att ta dem. skiter i om jag blir columbine för jag har fan ingen värdighet kvar som människa om jag inte är smal. kan knappt ens ha på mig kläder längre, eller köpa kläder.
Citat från unsterblich:
jag ska fan sluta med alla mina tjockismediciner, totalvägra att ta dem. skiter i om jag blir columbine för jag har fan ingen värdighet kvar som människa om jag inte är smal. kan knappt ens ha på mig kläder längre, eller köpa kläder.
Är nära på att köra på samma sak...
Citat från Sirens:
Citat från itsthemusic:
Finns det ingen annanstans du kan vända dig då? Jag tycker att det låter konstigt att de inte tar emot remisser. Hm.
Jag tycker också det är konstigt att de inte tar emot remisser! De sa typ ''men vi har inga psykologer här, så vi tar inte emot remisser'' men ändå... Aja.
Jo, jag funderar på att byta vårdcentral och försöka där istället, eller så får jag börja leta efter privata psykologer... Är dock i en sådan konstig period nu där allt känns mycket bättre osv, och jag är inte riktigt säker på om jag behöver hjälp längre. Är rädd att jag egentligen bara trycker undan allt det jobbiga. Vet liksom inte vad jag skulle säga och hur jag skulle uttrycka mig. Men det löser sig säkert!
Citat från unsterblich:
jag ska fan sluta med alla mina tjockismediciner, totalvägra att ta dem. skiter i om jag blir columbine för jag har fan ingen värdighet kvar som människa om jag inte är smal. kan knappt ens ha på mig kläder längre, eller köpa kläder.
Vet hur det är. Har själv chrons sjukdom och det har varit konstant lidande så länge jag kan minnas och inga medeciner gör det bättre.
psykiskt jävla gnäll sluta upp med din jävla teen angst jävla narcissist
Citat från unsterblich:
jag ska fan sluta med alla mina tjockismediciner, totalvägra att ta dem. skiter i om jag blir columbine för jag har fan ingen värdighet kvar som människa om jag inte är smal. kan knappt ens ha på mig kläder längre, eller köpa kläder.
Vad för mediciner pratar du om?
Hur fan hanterar man helt outhärdlig ångest utan benzo?
Citat från BlackLight:
Hur fan hanterar man helt outhärdlig ångest utan benzo?
Vet att detta är ett svar som låter mycket lättare än det faktiskt är och du har nog hört det förr men bra sömn, matrutiner och regelbunden träning förbättrar ens allmäntillstånd och ångest så otroligt mycket. Sen måste man hitta sina egna metoder att hantera det. Jag målar, skriver, äter choklad, lyssnar på lättsam musik och promenerar. KBT funkar för många också. Det är viktigt att gå till grunden med varför man har ångest, veta vad det är och försöka bearbeta det.
Tack för svaret!
Jag gör det mesta av vad du skrev och har även KBT
Citat från unsterblich:
jag ska fan sluta med alla mina tjockismediciner, totalvägra att ta dem. skiter i om jag blir columbine för jag har fan ingen värdighet kvar som människa om jag inte är smal. kan knappt ens ha på mig kläder längre, eller köpa kläder.
detta + dålig hy
rip livet
borde ta min antipsykotika
vill inte ta min antipsykotika
klarar ej av rösterna vill ej ha denna paranoia
men vill verkligen inte ta min antipsykotika
Någon som vet lite hur det är med lsd i samband med antidepressiva och/eller depression?
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet