Psykisk ohälsa
Citat från BubblegumBitch:
Självskadebeteende brukar grunda sig i andra underliggande problem så det bästa vore att identifiera dessa och reda ut dem. (Om nu så är fallet obv...)
Det är ju det jag försöker igen. Jag är så sämst på att hitta anledningarna dock.
Citat från Kaayyra:
Citat från BubblegumBitch:
Självskadebeteende brukar grunda sig i andra underliggande problem så det bästa vore att identifiera dessa och reda ut dem. (Om nu så är fallet obv...)
Det är ju det jag försöker igen. Jag är så sämst på att hitta anledningarna dock.
Om du inte klarar det själv så är det ju vad psykologer osov är till för :)
Citat från BubblegumBitch:
Citat från Kaayyra:
Citat från BubblegumBitch:
Självskadebeteende brukar grunda sig i andra underliggande problem så det bästa vore att identifiera dessa och reda ut dem. (Om nu så är fallet obv...)
Det är ju det jag försöker igen. Jag är så sämst på att hitta anledningarna dock.
Om du inte klarar det själv så är det ju vad psykologer osov är till för :)
Jag är ju rädd för att berätta för någon som är professionell samt är vuxen
Citat från Kaayyra:
Citat från BubblegumBitch:
Citat från Kaayyra:
Citat från BubblegumBitch:
Självskadebeteende brukar grunda sig i andra underliggande problem så det bästa vore att identifiera dessa och reda ut dem. (Om nu så är fallet obv...)
Det är ju det jag försöker igen. Jag är så sämst på att hitta anledningarna dock.
Om du inte klarar det själv så är det ju vad psykologer osov är till för :)
Jag är ju rädd för att berätta för någon som är professionell samt är vuxen
Ah I feel ya, samma här... Men ja om man inte själv riktigt förstår vad som är fel bör man söka professionell hjälp även om det känns jobbigt.
Annars kanske det kan hjälpa om du själv läser på lite om självskadebeteende och vad det kan bero på. Försök analysera vad det är som triggar när du vill skada dig, hur du mår eller om det är något specifikt som händer. Kan också hjälpa att skriva dagbok över hur du känner, tänker osov :)
Man får nästan som leka detektiv i sig själv och sitt huvud haha...
Citat från BubblegumBitch:
Citat från Kaayyra:
Citat från BubblegumBitch:
Citat från Kaayyra:
Citat från BubblegumBitch:
Självskadebeteende brukar grunda sig i andra underliggande problem så det bästa vore att identifiera dessa och reda ut dem. (Om nu så är fallet obv...)
Det är ju det jag försöker igen. Jag är så sämst på att hitta anledningarna dock.
Om du inte klarar det själv så är det ju vad psykologer osov är till för :)
Jag är ju rädd för att berätta för någon som är professionell samt är vuxen
Ah I feel ya, samma här... Men ja om man inte själv riktigt förstår vad som är fel bör man söka professionell hjälp även om det känns jobbigt.
Annars kanske det kan hjälpa om du själv läser på lite om självskadebeteende och vad det kan bero på. Försök analysera vad det är som triggar när du vill skada dig, hur du mår eller om det är något specifikt som händer. Kan också hjälpa att skriva dagbok över hur du känner, tänker osov :)
Man får nästan som leka detektiv i sig själv och sitt huvud haha...
Jag leker alltid detektiv i mitt egna huvud. Nästan alltid
Någon som vet vad som frågas/sägs av BUP till föräldrar under en första intervju?
Har skrivit remiss gemensamt med min skolpsykolog som ansåg att jag var gammal/mogen nog att vi inte behövde blanda in min mor i remiss-skrivandet och allt som lett fram till BUP nu. Därför har jag varit ärlig med sånt som jag inte velat säga till min mamma. Typ att jag själskadat/(ar). Kommer det att nämnas?
Vad jag har förstått säger de inget om de inte frågat mig först, men jag är ändå osäker?
Citat från JamieSXE:
Någon som vet vad som frågas/sägs av BUP till föräldrar under en första intervju?
Har skrivit remiss gemensamt med min skolpsykolog som ansåg att jag var gammal/mogen nog att vi inte behövde blanda in min mor i remiss-skrivandet och allt som lett fram till BUP nu. Därför har jag varit ärlig med sånt som jag inte velat säga till min mamma. Typ att jag själskadat/(ar). Kommer det att nämnas?
Vad jag har förstått säger de inget om de inte frågat mig först, men jag är ändå osäker?
jag tror mycket väl de kommer säga det till dina föräldrar om du själv har sagt till bup att du självskadar..
Citat från JamieSXE:
Någon som vet vad som frågas/sägs av BUP till föräldrar under en första intervju?
Har skrivit remiss gemensamt med min skolpsykolog som ansåg att jag var gammal/mogen nog att vi inte behövde blanda in min mor i remiss-skrivandet och allt som lett fram till BUP nu. Därför har jag varit ärlig med sånt som jag inte velat säga till min mamma. Typ att jag själskadat/(ar). Kommer det att nämnas?
Vad jag har förstått säger de inget om de inte frågat mig först, men jag är ändå osäker?
Är man under 18 så förmedlar dom det mesta till ens föräldrar om de tror att det kan hjälpa.
Självskadande beteende kommer att förmedlas till föräldrar med 100% garanti.
Är du dock över 18 så får de inte låv att säga något utan din tillåtelse.
JamieSXE
Förmodligen kommer de berätta om det. Du kan ju fråga dem vad de kommer att berätta? Ifall dina kontaktpersoner på BUP är nice kommer de kanske förvarna om saker de ska berätta som kan bli jobbiga för dig ifall din mamma vet om. Dock är det ju bara bra om din mamma vet att du självskadat/ar i och med hur otroligt farligt det är. Jag vet själv hur otroligt jobbigt det är att vara i den situationen men det är egentligen bäst om hon vet hur det ligger till.
När jag skrevs in på BUP fick jag och min mamma svara på ett jättelångt formulär om hur jag mår, vårt familjeförhållande, relationer och alkohol osv osv. Innan vi började skriva berättade dem för mig att jag kunde svara blankt på de sakerna som kändes för jobbigt att prata om (att jag provat droger tex) och det var verkligen schysst gjort av dem. Dock kom det fram att min mamma inte visste att jag försökt ta livet av mig vilket gjorde henne otroligt ledsen men sånt får man nog ta helt enkelt...
kroppen & warkideflexiy
Grejen är ju den att jag inte varit på BUP ännu. Har ingen aning om vem som är min kontaktperson. Jag har skrivit en remiss tillsammans med min skolpsykolog, i den står dels om vad jag varit med om i mitt liv, att jag är deprimerad och har svår ångest och att jag har självskadat. Vi skickade sedan den till BUP utan att skicka den via min mamma. Detta för att jag bor själv långt ifrån henne och för att skolpsykologen ansåg mig tillräckligt mogen och tillräckligt nära 18. BUP har tagit emot remissen och vill nu intervjua min mamma via telefon imorgon. Det är liksom det jag frågar, i intervjun, vad säger de där? Vad frågar de där?
jamiesxe
alltså vad de säger beror nog helt på vad du har gett för intryck och hur allvarlig din situation verkar vara. och det spelar ju också roll vem som är din kontaktperson och om hen är "skön" eller ej (dåligt uttryckt men kom ej på något bättre) men förmodligen kommer de ta upp saker, om inte på intervjun, så på något möte i ett senare tillfälle skulle jag tro.
Som sagt, de på bup vet ingenting om mig och har omöjligt ett ''intryck'' av mig. Det enda de vet är en jättesaklig remiss där formuleringen var ca. ''jamiesxe har svår ångest och har tidigare hanterat det genom att skära sig i armar och ben, dock senast i mars...''. Men ja, i så fall kanske det kan vara lugnt för nu då. Då jag antar att det intrycket man får av texten är att det är lugnt nu.
Citat från warkideflexiy:
Är man under 18 så förmedlar dom det mesta till ens föräldrar om de tror att det kan hjälpa.
Självskadande beteende kommer att förmedlas till föräldrar med 100% garanti.
Är du dock över 18 så får de inte låv att säga något utan din tillåtelse.[/i]
Kanske 98%, inte 100. Vill inte uttala mig om andra fall än mitt eget, men min kontakt förmedlade långt ifrån allt vi diskuterade, inklusive självskadebeteende.
Hade mitt sista möte med min bup-kontakt idag. Känns otroligt skönt och bra och som om man äntligen börjar ta sig framåt, men samtidigt väldigt konstigt och tråkigt. Hon har varit ett otroligt stöd och varit en stor del av mitt liv dom senaste två åren och nu kommer hon inte finnas där längre. Det känns bara som rätt tillfälle att avsluta. Bara ett läkarbesök kvar i höst för att kolla upp medicinen.
Kaayyra
Om du känner att du inte klarar det själv, sök hjälp. Det är så himla viktigt. Det finns säkert jättemånga här som vet hur det är när man inte vill söka hjälp, av olika anledningar. Jag förstår att det kan vara skrämmande att öppna upp sig om sådana personliga saker för någon man kanske inte känner och sådär, men man måste komma ihåg att de är professionella. Man måste komma ihåg att de inte kommer döma dig, allt de vill är att hjälpa dig.
Jag ville själv inte söka hjälp när jag verkligen behövde det. Det ledde till att allt blev väldigt mycket värre än vad det hade behövt bli. Ibland måste man stanna upp och fråga sig själv vad man BEHÖVER, inte vad man vill.
Det är klart att du får leka detektiv och försöka lösa det själv om du verkligen tror att du klarar det! Jag har själv gjort det i hela mitt liv, fram till slutet av förra året då allt kraschade för mig. Men snälla, för din egen skull, sök hjälp om du behöver det!
Lycka till!
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet