Psykisk ohälsa

Föregående
Till botten     Sista sidan
Nästa
natsukashi Kille, 60 år

31 027 forumsinlägg

Skrivet:
25 maj 2015 kl. 18:08
natsukashi Kille, 60 år

Citat från antonakis:


Citat från unsterblich:

jag ska fan sluta med alla mina tjockismediciner, totalvägra att ta dem. skiter i om jag blir columbine för jag har fan ingen värdighet kvar som människa om jag inte är smal. kan knappt ens ha på mig kläder längre, eller köpa kläder.

Vad för mediciner pratar du om?


mirtazapin och risperdal

Huepow 31 år

489 forumsinlägg

Skrivet:
25 maj 2015 kl. 18:31
Huepow 31 år

Citat från BASS:


borde ta min antipsykotika
vill inte ta min antipsykotika
klarar ej av rösterna vill ej ha denna paranoia
men vill verkligen inte ta min antipsykotika


Går igenom skallen på nästan alla på såna piller, men slutar du på eget bevåg blir det bara värre och du måste käka ännu mer. Finns inga genvägar, skiter en i det kan en sitta inspärrad på en vecka. Men var på, säg att du lider till läkarn och försök prova olika. Gick på samma skit första året tills någon kom på att kolla blodvärden och jag fick byta på typ tre dagar.

Kom ihåg att inte alla går på livstid, och för de flesta går det att sänka till mycket lägre nivåer än du förmodligen går på nu, kräver bara att en spelar med.

intresseklubben Kille, 31 år

321 forumsinlägg

Skrivet:
25 maj 2015 kl. 20:04
intresseklubben Kille, 31 år

Citat från unsterblich:


Citat från antonakis:

Citat från unsterblich:

jag ska fan sluta med alla mina tjockismediciner, totalvägra att ta dem. skiter i om jag blir columbine för jag har fan ingen värdighet kvar som människa om jag inte är smal. kan knappt ens ha på mig kläder längre, eller köpa kläder.

Vad för mediciner pratar du om?

mirtazapin och risperdal


Fluanxol/Abilify skulle kunna ersätta Risperdal då de två sällan ger viktuppgång, i vissa fall kan de snarare ge motsatsen. Zeldox likaså, men det verkar som att många av de som tar den inte får någon effekt alls av medicinen.

MCRIDE 26 år

1 929 forumsinlägg

Skrivet:
25 maj 2015 kl. 20:18
MCRIDE 26 år

jag har vad som klassas som medelsvår depression och har nog provat alla SSRI-läkemedel(selektiva serotoninåterupptagshämmare), det vill säga fluoxetin, escitalopram, sertarlin och citalopram. minns inte om jag provat paroxetin eller inte. kan kolla nästa gång jag är på bup.
ingen av dessa har funkat och jag kan fortfarande inte fungera normalt
skolan är ett oändligt hav av saker jag inte orkar med och jag blir hemskt lättad varje gång jag kan undvika en social situation
oron slår in när viljan att må bättre blir svagare och jag vet ärligt inte vad jag ska göra längre
har prövat "naturliga" mediciner, sömnrutiner, matrutiner, aktiviteter och försökt allmänt ha en positiv syn på omgivningen men ingenting hjälper

finns det något mer jag kan testa?

intresseklubben Kille, 31 år

321 forumsinlägg

Skrivet:
25 maj 2015 kl. 20:52
intresseklubben Kille, 31 år

Citat från MCRIDE:


jag har vad som klassas som medelsvår depression och har nog provat alla SSRI-läkemedel(selektiva serotoninåterupptagshämmare), det vill säga fluoxetin, escitalopram, sertarlin och citalopram. minns inte om jag provat paroxetin eller inte. kan kolla nästa gång jag är på bup.
ingen av dessa har funkat och jag kan fortfarande inte fungera normalt
skolan är ett oändligt hav av saker jag inte orkar med och jag blir hemskt lättad varje gång jag kan undvika en social situation
oron slår in när viljan att må bättre blir svagare och jag vet ärligt inte vad jag ska göra längre
har prövat "naturliga" mediciner, sömnrutiner, matrutiner, aktiviteter och försökt allmänt ha en positiv syn på omgivningen men ingenting hjälper

finns det något mer jag kan testa?


SNRI & neuroleptika finns alltid. Fluanxol har en erkännd antidepressiv effekt & även Seroquel samt Abilify kan hjälpa på den punkten. Chansen att läkarna skulle gå med på neuroleptika är antagligen inte den största, men om resten inte fungerar så har du ett starkt argument för att få testa det. Dock är ju neuroleptika framförallt tillför psykoser, så det är värt att läsa på mer innan man överväger det; men det är inte ovanligt att det ges för depressioner när annat inte fungerar. Seroquel sprängde sönder min massiva depression som varat i 8 månader på mindre än 1 månad.

antonakis 32 år

1 599 forumsinlägg

Skrivet:
25 maj 2015 kl. 22:26
antonakis 32 år

Citat från PILOT:


Någon som vet lite hur det är med lsd i samband med antidepressiva och/eller depression?

Vad jag läst så ska du MINST vänta en månad då du slutat med antidepressiva om du vill ta någon sorts hallucinogen drog.

PILOT Tjej, 29 år

3 835 forumsinlägg

Skrivet:
25 maj 2015 kl. 23:04
PILOT Tjej, 29 år

Citat från antonakis:


Citat från PILOT:

Någon som vet lite hur det är med lsd i samband med antidepressiva och/eller depression?

Vad jag läst så ska du MINST vänta en månad då du slutat med antidepressiva om du vill ta någon sorts hallucinogen drog.


Menar du alla typer av antidepressiva då eller?

antonakis 32 år

1 599 forumsinlägg

Skrivet:
25 maj 2015 kl. 23:36
antonakis 32 år

Citat från PILOT:


Citat från antonakis:

Citat från PILOT:

Någon som vet lite hur det är med lsd i samband med antidepressiva och/eller depression?

Vad jag läst så ska du MINST vänta en månad då du slutat med antidepressiva om du vill ta någon sorts hallucinogen drog.

Menar du alla typer av antidepressiva då eller?


Ja, men främst MAO-hämmare, vad jag förstått.

natsukashi Kille, 60 år

31 027 forumsinlägg

Skrivet:
26 maj 2015 kl. 00:04
natsukashi Kille, 60 år

Citat från intresseklubben:


Citat från unsterblich:

Citat från antonakis:

Citat från unsterblich:

jag ska fan sluta med alla mina tjockismediciner, totalvägra att ta dem. skiter i om jag blir columbine för jag har fan ingen värdighet kvar som människa om jag inte är smal. kan knappt ens ha på mig kläder längre, eller köpa kläder.

Vad för mediciner pratar du om?

mirtazapin och risperdal

Fluanxol/Abilify skulle kunna ersätta Risperdal då de två sällan ger viktuppgång, i vissa fall kan de snarare ge motsatsen. Zeldox likaså, men det verkar som att många av de som tar den inte får någon effekt alls av medicinen.


Ooh, intressant. Får snacka med min läkare om det här! Har Voxra för depressionen men behöver något typ dopaminhämmande också så!

antonakis 32 år

1 599 forumsinlägg

Skrivet:
26 maj 2015 kl. 01:28
antonakis 32 år

Jag använder anafranil (klomipramin) mot depression/panikångest och min läkare sa att man kan vara med om viktökning men har läst lite om det och det verkar vara än rätt så sällsynt biverkning, typ 1/100!

PLOMP Tjej, 33 år

6 200 forumsinlägg

Skrivet:
26 maj 2015 kl. 08:49
PLOMP Tjej, 33 år

Varför skulle läkare inte vilja skriva ut SNRI?

BASS 29 år

1 400 forumsinlägg

Skrivet:
26 maj 2015 kl. 10:46
BASS 29 år

Citat från Lament:


Nu på senare tid (efter flera år av att ha gått till kuratorer och psykologer) har jag kommit till insikten att man till slut är ensam. Och att man i deras ögon bara är en i mängden, statistik, medans hela ens värld faller isär och det är ens verklighet. Och jag verkar inte kunna skaka av mig känslan av att de, bakom den professionella masken, är vardagsmänniskor som antagligen sitter och dömer en. Precis som alla andra.

Det som skrämmer mig allra mest är dock att man måste klara sig själv ute i den verkliga världen, även om de försöker hjälpa en att våga sätta sin fot i den. Det känns som att många av dem bara vill höra att du är bättre nu och kan gå vidare, trots att det finns otroligt många tecken på att du inte är okej.


har tänkt på samma sak, samt att de säkert inte _vill_ sitta där, de sitter inte där i synnerhet för att hjälpa en utan för att få sin lön och kunna leva liksom. vi är deras arbetsuppgifter

destroyer 27 år

487 forumsinlägg

Skrivet:
26 maj 2015 kl. 12:15
destroyer 27 år

Citat från PILOT:


Någon som vet lite hur det är med lsd i samband med antidepressiva och/eller depression?

känner flera som har tagit lsd i samband med SSRI, och det har funkat bra för dem. det viktigaste är att man känner sig stabil i sig själv för att undvika en snedtripp. rekommenderar inte att ta någon hallucinogen drog om sitt psyke är väldigt instabilt.
men det är väldigt individuellt, så man får känna efter själv om man kmr klara av det elr inte

Aeri Tjej, 34 år

523 forumsinlägg

Skrivet:
26 maj 2015 kl. 12:25
Aeri Tjej, 34 år

Citat från Lament:


Nu på senare tid (efter flera år av att ha gått till kuratorer och psykologer) har jag kommit till insikten att man till slut är ensam. Och att man i deras ögon bara är en i mängden, statistik, medans hela ens värld faller isär och det är ens verklighet. Och jag verkar inte kunna skaka av mig känslan av att de, bakom den professionella masken, är vardagsmänniskor som antagligen sitter och dömer en. Precis som alla andra.

Det som skrämmer mig allra mest är dock att man måste klara sig själv ute i den verkliga världen, även om de försöker hjälpa en att våga sätta sin fot i den. Det känns som att många av dem bara vill höra att du är bättre nu och kan gå vidare, trots att det finns otroligt många tecken på att du inte är okej.


Jag har träffat många psykologer och kuratorer genom åren. En dag vägrade jag ta mina antidepressiva i ren protest mot systemet. Jag kände att läkarna gärna gav mig en tablett om dagen istället för att verkligen lösa mitt problem. Veckorna gick och sedan började jag må riktigt, riktigt dåligt. Många gånger är jag förvånad att jag är vid liv. Varje dag fick jag börja med att förklara för mig själv varför jag skulle leva en dag till. Jag köpte i panik mängder av böcker med strategier för att hantera sig själv. Jag har jobbat på dem långsamt och har nu börjat känna att jag kan hantera mig själv. Jag insåg att det var en stor skillnad att hantera mig själv på antidepressiva och mig under mina förutsättningar. Ibland blir jag ledsen för att jag tycker att jag var en bättre människa på antidepressiva. Kanske för att jag var gladare och orkade ge mer positivt till människor runt mig. Jag är inte helt säker på att mitt val var rätt. Vissa dagar går det jättebra och vissa dagar känner jag mig grinig och frustrerad. Jag känner mig besviken på sjukvården i både England och Sverige. Jag har insett att det inte finns någon som väntar på att ta emot mig om jag faller. Man måste lära känna sig själv och begära hjälp innan det är försent. Jag tror att psykvård över lag i hela världen är dålig på grund av att den är ny. Samt att vårt mörkertal är så stort. Vi måste klara oss, göra det som krävs för att inte dras ned för mycket. Kom ihåg att varje tanke har en respons i form av en känsla som ger dig en ny tanke. Den nya tanken ger dig en ny känsla. Den spiralen fortsätter. Varje tanke, varje känsla. Försök lära dig själv att bromsa. Vi duger, vi överlever. Allt kommer att bli bra en dag. Låt dig inte för en sekund tro att du aldrig kommer att må bra eller att det finns saker du aldrig kommer över. Vägra låta dig själv tro på det. Spendera 15 minuter per dag med att försöka lära dig själv något om dig själv. Prova en ny strategi, lär dig att slappna av. Fundera på små saker som får dig att må bra. Var bestämd om tidpunkter som är dina. Oavsett vad som händer i ditt liv så är du livsviktig för dig själv.

Kram!

whirlwinds 28 år

2 144 forumsinlägg

Skrivet:
26 maj 2015 kl. 13:42
whirlwinds 28 år

najs, min läkare bara trycker på mig 8478456 nya mediciner varje gång vi pratar med varandra och jag med min sociala fobi vågar aldrig säga ifrån eller ifrågasätta så jag bara "ok tack". är livrädd för att gå upp i vikt av något (det har jag typ redan gjort) men jag vågar eller lyckas aldrig säga det, får aldrig någon information om vad det är hon ger mig heller utan det är bara "så nu får du dessa 38475894 mediciner. hejdå". vet att jag får skylla mig själv lite när jag aldrig kan fråga något själv eller knappt kan berätta om mina problem för henne, men ändå. sdkfhjkgjkdfghkd.


Föregående
Till toppen     Sista sidan
Nästa

Du måste vara inloggad för att skriva i forumet