Psykisk ohälsa
Lifestalker, med tanke på din brist utav empati så har jag väldigt svårt att ta dina påståenden seriöst.
Word Lifestalker!
Citat från Upprorsmakare:
Lifestalker, med tanke på din brist utav empati så har jag väldigt svårt att ta dina påståenden seriöst.
Detta. Så himla mycket detta.
1. ''Jag har sagt att människor SKA må dåligt ''
2. ''Ingen i den här tråden kämpar allvarligt talat för sitt liv.''
3. ''Jag jag jag jag jag. Är allt jag hör från denna tråden. ''
4. ''Veka människor kommer att begå självmord hur som helst. Därmed uppnår de förmodligen aldrig den Darwinistiska meningen med livet. Att fortplanta sig och fortsätta den eviga mänskliga cykeln av lidande (OBS! Inget jag förespråkar.) De förblir mediokra människor som glöms bort efter några månader av "sörjande" för att sedan möjligtvis bli ihågkommen när anhöriga tar fram familjealbumen eller på någon R.I.P. Facebook grupp. ''
5. ''Jag är inte här för att vara någons vän eller visa oförtjänt empati. Ni är ingenting mer än pixlar på en skärm kapabla till att förmedla text. Jag bryr mig inte om vad ni tycker om mig. Jag bryr mig om övergripande visioner och idéer. Inte individuella attributer. Det är dags att börja sluta med det här eviga skådespeleriet om att man egentligen bryr sig om namnlösa personer över internet som man antagligen aldrig kommer att träffa i verkligheten. Så fort ni loggar ut ur den här hemsidan så är era empatiska ord till varandra inte värt mer än luft. Ingen bryr sig egentligen om någon annan än sig själv, det gäller även utanför denna tråden. Med det sagt är jag här för att vända denna oroande trend. ''
1. Okej, du tycker att folk SKA må dåligt. Säg att jag sätter mig på ett flyg till Afrika, som du tidigare rekommenderat, upplever hur det är där i deras kulturer och samhällen och gör allt jag kan för att hjälpa dom. Då har jag ju gjort något för att hjälpa till i världen, eller hur? Ska jag fortsätta må dåligt efter det? Eller? Jag förstår inte grejen. Och hur kan du ens tro att det där skulle hjälpa mot någon som inte ens klarar av att se sig själv i spegeln, av olika anledningar? Hur kan du ens tro att någon som inte ens orkar leva MED sig själv skulle klara av något sådant?
2. Ursäkta mina ord, men hur fan kan du säga så? Hur fan kan du yttra dig om andra människor mående? Du säger ju själv att vi bara är personer som sitter bakom en skärm, långt ifrån alla skriver ut långt ifrån allt de får kämpa med dagligen. Det funkar inte att förminska människors psykiska ohälsa. Folket som skriver här, många av dom behöver hjälp. Jag är en av dom. Det är inte mitt fel att jag behöver hjälp, jag kan inte kontrollera det hur gärna jag än vill. Vem fan är du att trycka ner det och förminska mina problem, bara för att DU inte upplever samma saker? För jag lovar dig, hade du upplevt samma saker och känt samma saker som jag och många andra här, då hade du aldrig någonsin uttryckt dig sådär.
3. Vet du varför det är så? För att vi vill ha hjälp. Hur förväntar du dig att man ska gå ut och rädda resten av världen om man inte ens kan rädda sig själv från början?
4 & 5. Känns inte riktigt som du följt dina egna råd. Du pratar hela tiden om att folk ska åka ut och se världen, göra en förbättring, skaffa mer empati för att sluta sätta sitt ego i fokus. Men vart är din jävla empati? Du vet, att hjälpa världen innebär inte BARA att hjälpa svältande barn, att rädda utrotningshotade djur. Allt är inte alltid så jävla ytligt. Du måste allvarligt talat sluta förminska andra människors problem. Nä, deras problem kanske inte rör dig i ryggen och du kanske egentligen blir lite irriterad på dom och du kanske tycker dom är hur patetiska som helst, men vet du vad? Det är inte din rätt att förminska andra. Det är rent ut sagt trakasserier du håller på med nu. Lägg av med det, så är du ett steg i rätt riktning mot att hjälpa världen, som du pratar om hela tiden. ''You know my name, not my story'', ''don't judge a book by it's cover'' osv. Det finns tusental citat och texter som handlar om sånt här. SLUTA döma folk för det du ser. För det är jävligt sällan du faktiskt ser allt av vad som händer. Så skärp dig, mogna till och väx upp. Inte bara för andras skull utan även för din egen skull.
Lifestalker :
Här har du en länk till vad psykisk ohälsa innebär, vilket inte bara är självmordstankar och dåligt mående (depression), vilket utgör en liten del av havet med diagnoser och sjukdomar som finns.
http://psykiska-sjukdomar.se/
Det du i grund och botten säger:
"skärp er ni västerlänningar, byt fokus, hjälp svaga så ska era psykiska problem bara försvinna"
Om man är allt annat än " självgod, ignorant och egoistisk " men har sömnproblem som förpestar hela din tillvaro och du får aldrig rätt på din dagsrytm, vad ska man göra då? Om man redan ger behövande mat, mynt och kläder?
Sen förstår jag inte varför en flygplansresa skulle göra allt bättre, med de miljöutsläpp det innebär.
"Jag är här för att hjälpa er hjälpa världen". Då kan du dra, för du hjälper ingen, och ingen vill ha din så kallade "hjälp", vem tror du att du är? Och vad säger att människor som lider av psykisk ohälsa inte hjälper världen? Vad tror du, egentligen?
" 'födas, studera, jobba, partner/sex = skaffa barn, pension, dö'. De flesta människor här kommer aldrig att försöka göra någonting mer än vad alla andra människofår gör. Att följa majoritetens värderingar och inte våga ta några sidospår varken i filosofiskt tänkande eller praktisk handling. "
Har du någon form av statistik eller bevis på att just människor med psykisk sjukdom är mer benägna att skaffa barn och leva ett ensidigt liv som familj?
Och varför är du helt övertygad om att det är anledning till psykisk ohälsa?
Sluta förminska psykisk ohälsa och höja dig själv som något mer än andra, för du vet INGENTING och så som du uttrycker dig verkar du bara efterbliven.
Det är inte så lätt som ett livsstils-byte, för då hade alla redan gjort det sen så hade de mått bra.
Jag tycker att du borde be om ursäkt sen dra dig tillbaka härifrån OCH ALDRIG MER skriva i den här tråden igen. Tills du faktiskt vet vad det innebär.
// Från en psykiskt stabil tjej som känner många som lider av psykisk ohälsa
Ni vill alltså bara gå tillbaka till hur saker varit. Status Quo. Tillbaka till medicinering och att förlita sig på en psykatri ni själva hävdar är usel. Det enda jag gjorde var att ge en möjlig lösning till era problem. Men det verkar som att ni helst bara vill missa min poäng och istället bara vill ha folk som klappar er på axeln och ojjar med er. Ingen medicin kommer någonsin att kunna läka en psykisk sjukdom. Likt förbannat kommer ni inom en veckas tid garanterat börja prata om hur många mg "Oxyglastoricinotol" eller "Xelocifimanifat" som är bäst för att "trycka undan depressionen". Om ni själv går tillbaka i tråden kommer ni att se att det är samma individer som under flera år pratat om dessa preparat och hur psykatrin aldrig håller måttet. Men det verkar bara vara inom de ramarna ni vill bearbeta problemen. Det är väl okej att jobba FRÄMST med vad psykiatrin rekommenderar. Men varför inte börja diskutera andra möjliga sidospår? Allvarligt talat hade ni varit mer kreativa i ert tänkande hade jag inte ens gjort någon instickare eller riktat nån kritik mot er.
Än en gång. Har inte sagt att man inte får eller ska må dåligt. I en värld som denna är det naturligt. Det vore sjukt om man hade en glättig attityd och bara trallade runt och trodde att resten av världen var regnbågar och enhörningar bara för att man själv kände så positiva känslor. Förövrigt så kan man ta sig ur t.e.x. en depression utan hjälp från psykatrin. Detta gäller kanske inte andra permanenta diagnoser som borderline, ADHD eller bipolärt syndrom. Men för dem som förlitar sig på psykatrin och dess eviga preparatutdelande och inläggande. men sedan säger att de suger arsle. Varför fortsätta använda sig av det om det inte funkar? Tyvärr har många stått här i tråden och trampat i samma spår i flera år. Jag kan garantera att om Emocore finns kvar kommer ni om 15 år också prata om hur mycket mg av det och det preparat som är bäst för att "må bra".
tror jag håller på att ta mig ur en treårig depression. jag kan äntligen sova och det får inte ångest om jag lämnar rummet/huset. tagga livet eller nått
Lifestalker, du missa ju poängen alla som svarar dig har. Vi säger inte att medicin är det enda som behövs för att må bra, vi säger att det kan vara ett hjälpmedel för de som mår som värst. Självklart handlar det ju också om eget initiativ att förändra sitt liv, men många klarar faktiskt inte av att t.ex. "åka till Afrika och hjälpa de svältande barnen" pga många anledningar som möjligtvis inte enbart har med sin psykiska ohälsa att göra.
Dessutom så finns det många som har någon form av psykisk ohälsa som hjälper andra så mycket som de klarar av, även fast det kanske inte hjälper deras t.ex. sömnproblem. Allting handlar inte enbart om att hjälpa andra, vissa gånger måste man faktiskt hjälpa sig själv i första hand, och medicin kan vara ett av de sätten som man börjar ta tag i saker via.
Lifestalker, jag har aldrig velat armbåga en människa i ansiktet så mycket som jag vill just nu.
Det är skillnad på att lida av psykisk ohälsa och att ha viss weltschmerz (ja, det är lite ironiskt att jag skriver det). Alla bör vilja förändra världen till det bättre, men att gå på de av oss som kämpar stenhårt för att hålla huvudet över ytan och mena att vi inte mår dåligt över rätt saker? Som att vår psykiska ohälsa varit mer gångbar ifall allt vi kände var weltschmerz?
Försök inte skuldbelägga oss. Du har ingen aning om vad dina medmänniskor gör för omvärlden.
Blev detta rörigt så beror det på att det är skrivet i affekt.
Citat från Lifestalker:
Ni vill alltså bara gå tillbaka till hur saker varit. Status Quo. Tillbaka till medicinering och att förlita sig på en psykatri ni själva hävdar är usel. Det enda jag gjorde var att ge en möjlig lösning till era problem. Men det verkar som att ni helst bara vill missa min poäng och istället bara vill ha folk som klappar er på axeln och ojjar med er. Ingen medicin kommer någonsin att kunna läka en psykisk sjukdom. Likt förbannat kommer ni inom en veckas tid garanterat börja prata om hur många mg "Oxyglastoricinotol" eller "Xelocifimanifat" som är bäst för att "trycka undan depressionen". Om ni själv går tillbaka i tråden kommer ni att se att det är samma individer som under flera år pratat om dessa preparat och hur psykatrin aldrig håller måttet. Men det verkar bara vara inom de ramarna ni vill bearbeta problemen. Det är väl okej att jobba FRÄMST med vad psykiatrin rekommenderar. Men varför inte börja diskutera andra möjliga sidospår? Allvarligt talat hade ni varit mer kreativa i ert tänkande hade jag inte ens gjort någon instickare eller riktat nån kritik mot er.
Än en gång. Har inte sagt att man inte får eller ska må dåligt. I en värld som denna är det naturligt. Det vore sjukt om man hade en glättig attityd och bara trallade runt och trodde att resten av världen var regnbågar och enhörningar bara för att man själv kände så positiva känslor. Förövrigt så kan man ta sig ur t.e.x. en depression utan hjälp från psykatrin. Detta gäller kanske inte andra permanenta diagnoser som borderline, ADHD eller bipolärt syndrom. Men för dem som förlitar sig på psykatrin och dess eviga preparatutdelande och inläggande. men sedan säger att de suger arsle. Varför fortsätta använda sig av det om det inte funkar? Tyvärr har många stått här i tråden och trampat i samma spår i flera år. Jag kan garantera att om Emocore finns kvar kommer ni om 15 år också prata om hur mycket mg av det och det preparat som är bäst för att "må bra".
Du har ju inte svarat på NÅGON av de frågor vi frågat dig om det du tidigare skrivit. Och det du skrivit har varit ren okunskap och idiotiskt.
Kan vi lämna den diskussionen? Jag tror vi alla vet att den ändå inte kommer leda någonstans.
Jag har en fråga; är det någon här som fått en remiss till psykiatrin genom vårdcentralen? If so, hur länge fick ni vänta? Fick en remiss skickad (eller ah, det påstods att den skulle skickas samma dag) från vårdcentralen till psykiatrin för två veckor sedan imorgon, läkaren påstod att det skulle ta ungefär en vecka innan psykiatrin skulle kontakta mig men jag har fortfarande inte hört något.
Ni har inte ställt några frågor utöver att dumförklara mig. Men om du skriver klart och tydligt vad du vill att jag ska förklara eller svara på så är jag mer än villig att göra det. Vore bra om ni kunde sluta använda nedlåtande ord som "okunskap" och "idiotiskt" bara för att ni inte håller med mig. Weltschmerz får också gärna sluta att insinuera på en benägenhet till att utföra våldshandlingar. Håll en saklig ton så ska ni få sakliga svar.
Citat från itsthemusic:
Kan vi lämna den diskussionen? Jag tror vi alla vet att den ändå inte kommer leda någonstans.
Jag har en fråga; är det någon här som fått en remiss till psykiatrin genom vårdcentralen? If so, hur länge fick ni vänta? Fick en remiss skickad (eller ah, det påstods att den skulle skickas samma dag) från vårdcentralen till psykiatrin för två veckor sedan imorgon, läkaren påstod att det skulle ta ungefär en vecka innan psykiatrin skulle kontakta mig men jag har fortfarande inte hört något.
Tror det tog en månad sammanlagt, från att jag gick till vårdcentralen till jag fick en tid för "utredning". Men efter det blev det ganska lång väntetid då jag blev hänvisad till ett annat ställe och där har jag fortfarande inte fått någon direkt hjälp. Så tider och väntetider kan verkligen variera beroende på vart man blir hänvisad och hur snabba ens läkare är på att agera. Men jag hoppas verkligen att de hör av sig till dig snart!
Citat från Lifestalker:
Ni har inte ställt några frågor utöver att dumförklara mig. Men om du skriver klart och tydligt vad du vill att jag ska förklara eller svara på så är jag mer än villig att göra det. Vore bra om ni kunde sluta använda nedlåtande ord som "okunskap" och "idiotiskt" bara för att ni inte håller med mig. Weltschmerz får också gärna sluta att insinuera på en benägenhet till att utföra våldshandlingar. Håll en saklig ton så ska ni få sakliga svar.
Lifestalker :
Här har du en länk till vad psykisk ohälsa innebär, vilket inte bara är självmordstankar och dåligt mående (depression), vilket utgör en liten del av havet med diagnoser och sjukdomar som finns.
http://psykiska-sjukdomar.se/
Det du i grund och botten säger:
"skärp er ni västerlänningar, byt fokus, hjälp svaga så ska era psykiska problem bara försvinna"
Om man är allt annat än " självgod, ignorant och egoistisk " men har sömnproblem som förpestar hela din tillvaro och du får aldrig rätt på din dagsrytm, vad ska man göra då? Om man redan ger behövande mat, mynt och kläder?
Sen förstår jag inte varför en flygplansresa skulle göra allt bättre, med de miljöutsläpp det innebär.
"Jag är här för att hjälpa er hjälpa världen". Då kan du dra, för du hjälper ingen, och ingen vill ha din så kallade "hjälp", vem tror du att du är? Och vad säger att människor som lider av psykisk ohälsa inte hjälper världen? Vad tror du, egentligen?
" 'födas, studera, jobba, partner/sex = skaffa barn, pension, dö'. De flesta människor här kommer aldrig att försöka göra någonting mer än vad alla andra människofår gör. Att följa majoritetens värderingar och inte våga ta några sidospår varken i filosofiskt tänkande eller praktisk handling. "
Har du någon form av statistik eller bevis på att just människor med psykisk sjukdom är mer benägna att skaffa barn och leva ett ensidigt liv som familj?
Och varför är du helt övertygad om att det är anledning till psykisk ohälsa?
Sluta förminska psykisk ohälsa och höja dig själv som något mer än andra, för du vet INGENTING och så som du uttrycker dig verkar du bara efterbliven.
Det är inte så lätt som ett livsstils-byte, för då hade alla redan gjort det sen så hade de mått bra.
Jag tycker att du borde be om ursäkt sen dra dig tillbaka härifrån OCH ALDRIG MER skriva i den här tråden igen. Tills du faktiskt vet vad det innebär.
// Från en psykiskt stabil tjej som känner många som lider av psykisk ohälsa
EDIT: Du måste vara sjuk i huvudet om du tror att du kan sitta och vräka ut dig sådana kränkande saker och inte få något tillbaka. Det är CHOCKERANDE det du skrivit och rent ut sagt elakt, och jag lider inte ens av psykisk ohälsa. Så kom inte här och tro att du är saklig och icke nedlåtande. Kan ju ta ett exempel på kränkande saker du skrivit här:
"Nu börjar vi snacka. Är positivt överraskad att du också gjort den observationen. Men det du och andra i denna tråd och på EC överlag borde göra mer än att acceptera det faktumet om livet, är att börja göra någonting för att motverka det. Antagligen följer ni allihop samma livsmall: "födas, studera, jobba, partner/sex = skaffa barn, pension, dö". De flesta människor här kommer aldrig att försöka göra någonting mer än vad alla andra människofår "
"men har sömnproblem som förpestar hela din tillvaro och du får aldrig rätt på din dagsrytm, vad ska man göra då? Om man redan ger behövande mat, mynt och kläder?"
Man letar kurer och lösningar över nätet. Eller använder sömnpiller (vilket ni antagligen redan gör, men det är inte vad jag hade rekommenderat i första hand). Går och lägger sig i tid och experimenterar med olika miljöer för att försöka hitta ett sätt att somna. Koppla bort all elektronik då det är dags för John Blund.
Anledningen till att jag föreslog altruistiska initiativ är för att det finns studier som visar på att hjälpa andra människor ger en själv "må bra"-kemikalier som belöning. Men det finns ju andra aktiviteter man kan göra för att uppnå såna känslor, möjligtvis adrenalinsporter, fysisk träning, datorspel, konst, resor, dans och film. You name it. Finns en miljard aktiviteter utöver mediciner och sex för att ta sig ur sin bubbla. Många av dessa aktiviteter behöver man aldrig lämna sin bostad för att delta i. Men jag rekommenderar dock det. Då förlängd introversion ofta leder till depression.
Men erkänn. Ni vill bara hitta sätt att diskvalificera dessa exempel. Många av er vill falla tillbaka på "kontakt med psykatriker som skriver ut mig X och Y preparat - Det får mig att må såååå braaa". För det är vad ni är vana vid.
"vem tror du att du är? Och vad säger att människor som lider av psykisk ohälsa inte hjälper världen? Vad tror du, egentligen?"
Jag tror att jag är vem fan jag känner att jag vill vara. Tack. Många som lider av psykisk ohälsa är sjukskrivna eller på ett eller annat sätt mer inaktiv i samhället. Det kan vara både i ekonomiska avseenden (jobb, skatt, studier, jobbsökande) och socialt engagemang (ge uppmärksamhet åt andra i ens samhälle, familj eller vänskapskrets), många som är psykiskt sjuka blir mer krävande än givande i samhället. Därmed en märkbar börda för samhället överlag. Jag betvivlar att särskilt stor andel av psykiskt sjuka är altruitiskt/utåtriktat lagda i sin livsstil.
"Har du någon form av statistik eller bevis på att just människor med psykisk sjukdom är mer benägna att skaffa barn och leva ett ensidigt liv som familj?
Och varför är du helt övertygad om att det är anledning till psykisk ohälsa?"
Det jag skrev om den mänskliga cykeln var riktat mot mänskligheten generellt sett. Ärligt talat var det rätt off topic. Men när jag ändå raljerade om människans natur tänkte jag bara lägga in det med. Mina synpunkter om hur många i samhället försöker vara speciella snöflingor men sen ändå bara faller in i den evolutionära normen. För man är egentligen som alla andra. Detta är förövrigt inte bra för människans framtida utveckling. Men det är en diskussion för en annan tråd.
Slutligen:
Iden är väl att ta sig ur det här träsket och kunna lägga av med medicinerna och psykatriska kontakten? Ni vill väl bli så nära funktionella som man kan? Om det nu finns någon ärketyp över vem som är "mentalt frisk". Problemet är att jag får känslan av att större delen av er är junkies. Det är skrämmande att mer och mer folk i de nya generationerna lär sig att knapra piller för att må bättre och använda droger som eskapism för att fly verkligheten och vad man nu än har för diagnoser.
Jag ser saker i ett bredare perspektiv än enskilda individer. Jag är 100% säker på att beteendet i denna tråden är någonting som kommer att påverka mänskligheten negativt då denna tråd i detta forumet trots allt bara är toppen av isberget. Hur många hundratusentals ungdomar i Sverige går konstant på mediciner för psykiska besvär? Hur påverkar det vår genetiska utveckling när dessa barn sedan blir vuxna och själv får barn, förs några av deras diagnoser ner till nästa generation? Följer knaperbeteendet med?
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet