Psykisk ohälsa
Citat från Lifestalker:
Många människor gör ju sin psykiska ohälsa till en del av sin personlighet och något abstrakt man måste spendera stor del av ens liv åt att bekämpa. Därmed slösandes bort tid man kan använda åt att påverka resten av världen positivt
Så någon som har självmordstankar ska inte kämpa emot längre?
Ska man bara sluta kämpa och låta ens ohälsa ta över helt?
Många människor kan inte fungera utan sin medicin och behandling. Hur ska dom då påverka samhället bättre om jag får fråga?
Självmordstankarna kommer att minska när du tar ett plan till områden i Afrika och ser de svältande barnen. Eller deltar i räddningsarbeten efter katastrofer och ser hur glada andra människor blir av att du sträcker ut din hand till dem och visar att du bryr dig. Eller om du inte vill lämna landet kanske du kan hjälpa hemlösa vid härbärgen eller vara friendsvolontär för mobbade. Det finns en oas av altruistiska aktiviteter som kommer betyda mycket för människorna man hjälper. Att hjälpa de svaga ger människor som också mår dåligt en ny mening med livet. Sådana initiativ kan öka närheten vi människor tyvärr har börjat skaka av oss med de senaste generationen människor och teknologins framsteg.
Vi måste börja leta fram empatin och viljan att faktiskt göra gott igen. Kollektivt. Alla människor. Vi håller på att bli zombier.
^Varför tror du att effekten blir densamma hos alla? Varför tror du att samma sak hjälper hos alla? Man kan inte resonera så.
Citat från Lifestalker:
Självmordstankarna kommer att minska när du tar ett plan till områden i Afrika och ser de svältande barnen. Eller deltar i räddningsarbeten efter katastrofer och ser hur glada andra människor blir av att du sträcker ut din hand till dem och visar att du bryr dig. Eller om du inte vill lämna landet kanske du kan hjälpa hemlösa vid härbärgen eller vara friendsvolontär för mobbade. Det finns en oas av altruistiska aktiviteter som kommer betyda mycket för människorna man hjälper. Att hjälpa de svaga ger människor som också mår dåligt en ny mening med livet. Sådana initiativ kan öka närheten vi människor tyvärr har börjat skaka av oss med de senaste generationen människor och teknologins framsteg.
Vi måste börja leta fram empatin och viljan att faktiskt göra gott igen. Kollektivt. Alla människor. Vi håller på att bli zombier.
Är har man en riktig dålig depression så kan jag lova dig att man inte får för sig att åka iväg och hjälpa någon annan. Är man riktigt nere så ligger man ju i sängen tills man svälter ihjäl. Om man inte har orken till att ta hand om sig själv, hur ska man då ha orken till att hjälpa andra?
Därför att det är vad som är rätt och det som definierar mänskligheten. Varför det jag skriver gör så ont är för att vi alla försurats av komforten vi lever i. Vi är så otroligt privilegierade och säkra i våra liv. Det heter inte i-landsproblem utan anledning. Men det har gått överstyr. Jag rekommenderar er som tvivlar på mina argument att gå och läsa i bloggsektionen på den här sidan. Läs vad folk åmar sig över i sina liv och vilka "problem" de lyfter fram. Det är sällan några egentligen konkreta problem. Åtminstone ingenting som sätter deras liv i fara och tvingar dem in i olycka och lidande.
Det är vi i västvärlden som har resurserna och tiden att hitta lösningarna på hur vi ska förbättra världen. Vi gör oss själva bara mer sjuka genom vårt självömkande. Tro mig, jag var en gång likadan själv. Sedan fattade jag hur lyckligt lottad jag är och vad jag är skyldig världen. Jag är här för att hjälpa er hjälpa världen. Jag garanterar er att genom att förändra er livsstil och bli altruister kommer det att bli ett bra sätt att indirekt bekämpa er psykiska ohälsa. Tillsammans kan vi göra världen fantastisk. Men jag kan inte göra det själv.
Citat från Lifestalker:
Därför att det är vad som är rätt och det som definierar mänskligheten. Varför det jag skriver gör så ont är för att vi alla försurats av komforten vi lever i. Vi är så otroligt privilegierade och säkra i våra liv. Det heter inte i-landsproblem utan anledning. Men det har gått överstyr. Jag rekommenderar er som tvivlar på mina argument att gå och läsa i bloggsektionen på den här sidan. Läs vad folk åmar sig över i sina liv och vilka "problem" de lyfter fram. Det är sällan några egentligen konkreta problem. Åtminstone ingenting som sätter deras liv i fara och tvingar dem in i olycka och lidande.
Det är vi i västvärlden som har resurserna och tiden att hitta lösningarna på hur vi ska förbättra världen. Vi gör oss själva bara mer sjuka genom vårt självömkande. Tro mig, jag var en gång likadan själv. Sedan fattade jag hur lyckligt lottad jag är och vad jag är skyldig världen. Jag är här för att hjälpa er hjälpa världen. Jag garanterar er att genom att förändra er livsstil och bli altruister kommer det att bli ett bra sätt att indirekt bekämpa er psykiska ohälsa. Tillsammans kan vi göra världen fantastisk. Men jag kan inte göra det själv.
Du börjar allt mer och mer låta som någon som försöker konvertera en in i någon form av sekt som ska ta över värden med blommar och blad.
Som jag har sagt innan ett par gånger så är det okey att må dåligt även fast man inte har det sämst. Men du värkar inte riktigt tycka det. Alla tar olika problem olika hårt. Jag är lite små aktiv i bloggen själv och jag har sätt mycket hämska saker i bloggen. Bara för att ett problem är litet så ska man inte vara helt iskall och inte känna någon besvikelse eller sorg över det. Det är att inte känna någonting som gör oss omänskliga.
Det handlar inte om en sekt. Den enda sekten jag vill att folk ska gå in i är kritiskt tänkande. Att börja analysera sig själva istället för att bara följa livets ritning aka (födas, skola, jobb, sex/kärlek, barn, pensionera sig, barnbarn, dö)-mallen. Alltför många människor. Psykisk ohälsa eller inte går på autopilot. Vi behöver en ny upplysning eller revolution - inte mer rutiner.
Ja, det är helt okej att må dåligt. Det är sunt att vi gör det. För hade vi inte mått dåligt även fast världen ser ut som den gör. Då hade vi ju inte haft något incitament till att förändra någonting. Men de flesta människor vill bara rädda sig själva. Den tanke jag vill att ni tar med er från den här diskussionen är:
Tänk inte: Vad kan världen göra för att göra mig mer lycklig?
Tänk: Vad kan jag göra FÖR världen som gör mig mer lycklig?
???
PROFIT.
''Därför att det är vad som är rätt'
Det kanske är det som är rätt för DIG. Men bara för att det är rätt för dig och vissa andra så botar det inte alla andras psykiska ohälsa. Om du inte kan inse det själv har du mycket kvar att lära.
That's it for me.
Lifestalker: Vi möts igen...
Jag kan inte annat än hålla med alla som argumenterar emot dig, jag började på riktigt dregla på bordet då jag satt och gapade i chock så pass länge då jag läste det du skrivit. Och min kompis som jag läste högt för skrek att hon inte orkade höra mer och lämnade rummet.
Du pratar om att man bör analysera sig själv, är det något du prövat? För det verkar inte så, helt ärligt.
Eller så ligger problemet i att du inte förstår att alla människor inte är identiska kopior av varandra, att de kan reagera olika, att de kan tänka olika och ha olika erfarenheter?
När jag var 13 och min kroniska insomnia var som värst kunde jag vara vaken flera dygn i sträck utan en minuts sömn trots att jag gjorde allt i min makt för att somna. Jag kunde sitta hemma på eftermiddagen efter att ha varit i skolan hela dagen med hallucinationer pgr av sömnbrist helt förstörd och i ren desperation gråtandes fråga min mamma vad faan jag skulle ta mig till och att jag behövde hjälp. Svaret jag fick då var att jag var en värdelös liten skitunge som inte ansträngde mig och att min blotta existens förstörde min mammas liv och att hennes egna psykiska problem berodde enbart på mig. För övrigt kan jag säga att jag hade högst betyg i hela jävla skolan, gott om vänner och inte heller var jag "ett problembarn" på så sätt att jag var bråkig eller festade, samt att hennes psykiska problem fanns där långt innan hon ens träffat min pappa. Men förlåt, jag ska sluta tycka synd om mig själv, för inte faan gjorde till exempel min mamma det. Trots att jag i efterhand ett flertal gånger har blivit frågad av diverse personal på t.ex. BUP hur jag orkade leva och varför jag inte bara hade tagit livet av mig än.
Coolt. Psykisk ohälsa är röv. Orkar inte ens läsa nånting.
Lifestalker,
Det känns som att du försöker prata om ett brett problem som börjat på många olika sätt och vill lösa det med en lösning. Att säga att människor på denna sida inte har rätt att må dåligt tycker jag var ovanligt korkat skrivet av dig. Du har fram tills nu ändå känts som en hyfsat vettig människa men dina senaste inlägg har fått dig att sjunka i mina ögon. Jag blir mest irriterad med tanke på att du inte tänker dig för vad du skriver. I den här tråden finns det mängder med människor som kämpar för sina liv varje dag och du har mage att komma in och säga att deras problem inte är riktiga. De flesta ORKAR inte svara och diskutera men mår automatiskt dåligt av det du säger. Jag skiter i att detta är en tråd där diskussion är välkommen, du har faktiskt också ett ansvar.
Så här är det: alla har vi kommit fram till att vi mår psykiskt dåligt av olika anledningar och för många tog det år att komma till punkten där vi är dysfunktionella i ett vardagligt samhälle och det kommer att ta oss minst lika många år att ta oss tillbaka. Bara för att vi skriver på våra bloggar om mindre problem betyder det inte att det finns värre underliggande problem. För många som mår dåligt är det lättare att fokusera på mindre problem i vardagen för att fungera över huvud taget. Att denna sidas bloggar som någon form av bevis över att folk lider i onödan, förminska deras problem är omoget och förkastligt.
Världen är ett mörkt ställe, ja västvärlden borde engagera sig mer men HÄR är inte rätt ställe att börja. Att ruska om människor som mår dåligt och skrika "GÖR NÅGONTING FÖR VÄRLDEN SÅ MÅR DU BÄTTRE" har aldrig hjälpt, kommer inte att hjälpa nu heller. Att åka till Afrika och se människor svälta kommer troligtvis inte heller hjälpa, många gånger tvärtom. Att få en sämre vy av världen och få människor att förminska sig själv och sina problem ännu mer kommer inte att få dem att magiskt resa sig och förändras.
Vägen till att må bättre ser olika ut från alla människor, vissa behöver medicinering och psykoterapi. Vissa klarar sig med självhjälpsböcker. Det måste komma från insidan, ja, men det är få som klarar det på egen hand. Ibland måste man låta människor få finnas och acceptera sitt mående ett tag. Under vissa förhållanden i livet måste man överleva först innan man kan göra någonting åt saker. Sluta döma människor du aldrig träffat och fundera på ditt eget mående. Att trampa ned på andra som är i samma sits kommer varken att få dig att må bättre eller rädda världen. Be om ursäkt.
*Applåder till Aeri*
Lifestalker:
Du som ser på världen på ett sådant sätt att världen och mänskligheten kommer först.
Förstår du inte att du trycker ner en stor del av mänskligheten med dina "sanningar"?
Du pratar emot dig själv.
Citat från Aeri:
Lifestalker,
Det känns som att du försöker prata om ett brett problem som börjat på många olika sätt och vill lösa det med en lösning. Att säga att människor på denna sida inte har rätt att må dåligt tycker jag var ovanligt korkat skrivet av dig. Du har fram tills nu ändå känts som en hyfsat vettig människa men dina senaste inlägg har fått dig att sjunka i mina ögon. Jag blir mest irriterad med tanke på att du inte tänker dig för vad du skriver. I den här tråden finns det mängder med människor som kämpar för sina liv varje dag och du har mage att komma in och säga att deras problem inte är riktiga. De flesta ORKAR inte svara och diskutera men mår automatiskt dåligt av det du säger. Jag skiter i att detta är en tråd där diskussion är välkommen, du har faktiskt också ett ansvar.
Så här är det: alla har vi kommit fram till att vi mår psykiskt dåligt av olika anledningar och för många tog det år att komma till punkten där vi är dysfunktionella i ett vardagligt samhälle och det kommer att ta oss minst lika många år att ta oss tillbaka. Bara för att vi skriver på våra bloggar om mindre problem betyder det inte att det finns värre underliggande problem. För många som mår dåligt är det lättare att fokusera på mindre problem i vardagen för att fungera över huvud taget. Att denna sidas bloggar som någon form av bevis över att folk lider i onödan, förminska deras problem är omoget och förkastligt.
Världen är ett mörkt ställe, ja västvärlden borde engagera sig mer men HÄR är inte rätt ställe att börja. Att ruska om människor som mår dåligt och skrika "GÖR NÅGONTING FÖR VÄRLDEN SÅ MÅR DU BÄTTRE" har aldrig hjälpt, kommer inte att hjälpa nu heller. Att åka till Afrika och se människor svälta kommer troligtvis inte heller hjälpa, många gånger tvärtom. Att få en sämre vy av världen och få människor att förminska sig själv och sina problem ännu mer kommer inte att få dem att magiskt resa sig och förändras.
Vägen till att må bättre ser olika ut från alla människor, vissa behöver medicinering och psykoterapi. Vissa klarar sig med självhjälpsböcker. Det måste komma från insidan, ja, men det är få som klarar det på egen hand. Ibland måste man låta människor få finnas och acceptera sitt mående ett tag. Under vissa förhållanden i livet måste man överleva först innan man kan göra någonting åt saker. Sluta döma människor du aldrig träffat och fundera på ditt eget mående. Att trampa ned på andra som är i samma sits kommer varken att få dig att må bättre eller rädda världen. Be om ursäkt.
Jag har aldrig skrivit att människor inte har rätt att må dåligt. Jag har sagt att människor SKA må dåligt och att detta är naturligt då den externa världen är i en fruktansvärd situation. Att människor påverkas negativt av det vare sig de vill eller inte är bra. Det KAN leda till förhöjd empati och potential till altruistisk handling (läs: göra något för nån annan än en själv, att sluta fokusera på sitt ego i första hand). Ingen i den här tråden kämpar allvarligt talat för sitt liv. Har man den mentala styrkan att för det första undvika inspärrning på psyket utan permission och att hitta till EC för att skriva om hur många milligram Xycolostirol och Parmenstrorolitolol som är bäst att dosera sig med, är man definitivt inte i någon livshotande situation. Man är mer intresserad av att vara onykter så man kan fortsätta leva i sin egoistiska, ignoranta bubbla. Jag jag jag jag jag. Är allt jag hör från denna tråden.
Veka människor kommer att begå självmord hur som helst. Därmed uppnår de förmodligen aldrig den Darwinistiska meningen med livet. Att fortplanta sig och fortsätta den eviga mänskliga cykeln av lidande (OBS! Inget jag förespråkar.) De förblir mediokra människor som glöms bort efter några månader av "sörjande" för att sedan möjligtvis bli ihågkommen när anhöriga tar fram familjealbumen eller på någon R.I.P. Facebook grupp.
TL;DR: Man SKA må dåligt. Det är någonting bra. Now get off your ass and start improving the external world.
"Världen är ett mörkt ställe..."
Nu börjar vi snacka. Är positivt överraskad att du också gjort den observationen. Men det du och andra i denna tråd och på EC överlag borde göra mer än att acceptera det faktumet om livet, är att börja göra någonting för att motverka det. Antagligen följer ni allihop samma livsmall: "födas, studera, jobba, partner/sex = skaffa barn, pension, dö". De flesta människor här kommer aldrig att försöka göra någonting mer än vad alla andra människofår gör. Att följa majoritetens värderingar och inte våga ta några sidospår varken i filosofiskt tänkande eller praktisk handling.
Det är dags att börja sluta vara primitiva djur drivna efter en polerad fasad egentligen byggd på instinkter. De flesta människor gör bara "goda handlingar" för att öka sin egen status och förväntar sig att få någon belöning tillbaka. Men det är ett jävligt korrumperat och ruttet motiv för altruistisk handling. Jag är här i tråden och på EC överlag för att påverka de unga generationerna människor. Som p.g.a. dekadenta samhällsvärderingar kommer att fortsätta försämra världen och försura människans utveckling. Såvida någon inte sätter käppar i hjulan på självdestruktiviteten. De flesta av er har det inte ens i närheten så jobbigt som ni tror, och det är fan på tiden att ni börjar vända er bort från er själviska mentalitet och börjar blicka utåt. Se hur ni kan bygga upp den externa världen. Det har ni garanterat aldrig provat. Ni, som alla andra - tänker bara på ert egna välmående och skiter fullständigt i världens kaos. Så länge det inte påverkar någon av era anhöriga eller intressen på något sätt.
Jag är inte här för att vara någons vän eller visa oförtjänt empati. Ni är ingenting mer än pixlar på en skärm kapabla till att förmedla text. Jag bryr mig inte om vad ni tycker om mig. Jag bryr mig om övergripande visioner och idéer. Inte individuella attributer. Det är dags att börja sluta med det här eviga skådespeleriet om att man egentligen bryr sig om namnlösa personer över internet som man antagligen aldrig kommer att träffa i verkligheten. Så fort ni loggar ut ur den här hemsidan så är era empatiska ord till varandra inte värt mer än luft. Ingen bryr sig egentligen om någon annan än sig själv, det gäller även utanför denna tråden. Med det sagt är jag här för att vända denna oroande trend.
Det är dags att börja blicka utåt och skapa en värld bra för alla. Inte bara förbättra ens egen skyddade bubbla medan resten av världen förfaller.
^Wow alltså vet inte vart jag ska börja. Din världsbild och syn på människor är rent sagt rutten. Jag förstår verkligen inte, jag tror nog inte ens att det är möjligt att förstå hur du resonerar.
Att alla är själviska, har du bevis på det? Vet du vad alla gör när de inte sitter framför datorn? Vet du vad alla andra gör på sin fritid, som de kanske inte pratar om på forum av olika slag? Vet du det, visst, du har rätt att säga som du gör - men faktan är ändå den att du har ingen aning.
Och hur vet du vad alla går igenom? Har du tänkt på att vissa faktiskt inte vill berätta om det värsta som påverkar deras mående på internet för dig att läsa och sedan säga att det inte betyder någonting - för att någon annan har det värre? Självklart så finns det alltid någon som har det värre än en själv, och jag tvivlar på att någon här tror någonting annat, men det är ingenting man vill bli påmind om när man mår dåligt, det får en oftast bara att må sämre eftersom det då känns som man inte har någon rätt till att känna och må som man gör. Sen spelar det heller ingen roll om man "inte har en anledning" till att må dåligt, depression och annat orsakas till största del av (för lite eller för mycket) signalsubstanser i hjärnan. Med andra ord, det är ingenting man själv kan kontrollera.
Sen när du säger att ingen här bryr sig om någon annan i den här tråden, oavsett vad de skriver. HUR i hela världen kan du veta hur ALLA människor tänker och fungerar? Hur? Snälla förklara den biten. För du kan inte veta, det kan du inte. Bara för att man mår dåligt, och kanske tycker synd om sig själv, så betyder det inte att man inte kan känna/visa empati för andra människor som också mår dåligt, eller kanske till och med värre.
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet