Psykisk ohälsa
Fast det ni missar är att en del psykiska problem/sjukdomar som varar hela livet egentligen är fysiska och går inte att lösa med annat än medicin då det kan bero på kemiska obalanser m.m. Och för min del kan jag säga att min medicin löser problemet och har inga planer på att nånsin sluta med den. Och nej, man blir inte rusad eller bäng på den.
Citat från Surfacing:
Uppfattat.
Men är ni inte oroliga över hur dessa syntetiska substanser kommer att påverka er kropp och psyke efter flera års bruk. Det är ju knappast så att alla dessa preparat är magiskt läkande piller som under längre tid förvandlar er för det bättre. Det finns skräckhistorier om hur människor blivit beroende och dött genom att överdosera på T.ex. Xanax.
Jag fattar att ni måste använda något för att dämpa symptomen. Men jag tror att det är lätt att bli junkie även efter man egentligen blivit frisk igen. För man har blivit beroende vid känslan av att jämt vara onykter.
Detta överknaprande av piller är en otäck samhällsutveckling. Syntetiskt knark. Lagligt eller ej bör inte glorifieras eller normaliseras. Hjärnan mår bäst naturlig och nykter.
Jag har kommit till den gräns där jag inte bryr mig längre.
Alltså, medicin ska ju ge motivation till att sluta med medicinen så det tar ju död på sig själv (om medicinen fungerar, dvs). För många, däribland jag, är medicin ett sätt att bryta ett mönster och ta sig ur den negativa spiralen som för med sig orkeslösheten och ångesten.
Terapi fungerar inte alltid, för mig har rådgivningen om livsstilar gett mig ett hum om hur jag borde uppleva en vardag, vilken livsstil jag ska ha, hur mycket jag ska göra, etc., något som var ganska främmande. Det är jag tacksam för, men jag kan inte säga att terapi har gjort mer än det utan snarare större skada med kassa psykologer.
Istället har jag kommit på egna strategier att stå ut dåliga perioder, förlänga de bra perioderna, vad jag ska göra när jag känner si och så osv. Mediciner har hjälpt mig till stabilitet (något mkt eftersträvansvärt) så att jag istället för att fastna i de dåliga perioderna klarar av att påbörja en bra period.
Menar ej att terapi inte är najs, för det är det säkerligen om man hittar en najs psykolog, men om man är i en depression som ej är kronisk kan medicin hjälpa och om den hjälper så mycket som den ska göra så kommer medicinen inte behövas i framtiden.
Själv planerar jag att sluta med mina till sommaren, det känns helt amazing.
har fått risperdal, är rädd för att bli ännu tjockare än vad jag är :'(
Citat från Surfacing:
Uppfattat.
Men är ni inte oroliga över hur dessa syntetiska substanser kommer att påverka er kropp och psyke efter flera års bruk. Det är ju knappast så att alla dessa preparat är magiskt läkande piller som under längre tid förvandlar er för det bättre. Det finns skräckhistorier om hur människor blivit beroende och dött genom att överdosera på T.ex. Xanax.
Jag fattar att ni måste använda något för att dämpa symptomen. Men jag tror att det är lätt att bli junkie även efter man egentligen blivit frisk igen. För man har blivit beroende vid känslan av att jämt vara onykter.
Detta överknaprande av piller är en otäck samhällsutveckling. Syntetiskt knark. Lagligt eller ej bör inte glorifieras eller normaliseras. Hjärnan mår bäst naturlig och nykter.
Nå, det är ju stor skillnad på olika preparat. Du kan ju inte bunta ihop xanax med ssri tex.
Håller med dig till viss del dock, att knapra pillz ska vara lite utav en sista utväg så att säga, och då även i samband med psykoterapi.
jag håller på att bli tokig, går ner mig så sinnessjukt mycket
är fast i Skellefteå, en stad som bokstavligen tar död på mig, för att jag väntar på behandling som vi inte har en aning om när jag kommer att få påbörja
och innan jag gått behandlingen kan jag inte flytta eftersom jag skulle aldrig klara av att ta hand om mig själv innan jag fått bukt på min borderline
jag bor hemma, är sjukskriven
har inget eget hem, ingenting som jag längtar efter som jag vill göra som är möjligt
är i ett enda vakum
^ Det är EXAKT samma för mig, fast i Malmö då. Jag har väntat på behandling här i två år och alla utredningar är inte ens klara, vilket innebär att jag kommer vara fast här ett bra tag till.
Citat från busbarn:
jag håller på att bli tokig, går ner mig så sinnessjukt mycket
är fast i Skellefteå, en stad som bokstavligen tar död på mig, för att jag väntar på behandling som vi inte har en aning om när jag kommer att få påbörja
och innan jag gått behandlingen kan jag inte flytta eftersom jag skulle aldrig klara av att ta hand om mig själv innan jag fått bukt på min borderline
jag bor hemma, är sjukskriven
har inget eget hem, ingenting som jag längtar efter som jag vill göra som är möjligt
är i ett enda vakum
Samma här, väntat på DBT för min borderline i ett år nu. Blir bara medicinerad och ingen direkt kontakt med psykolog... -.-
Inte kunnat skaffa jobb, flytta hemifrån, knappt träffa vänner pga detta, har inga som helst verktyg för att klara av vardagen. Samtidigt försöker jag plugga färdigt skolan då jag var sjukskriven hela sista terminen i gymnasiet. Orkar knappt med detta.
Surfacing: Jag håller med om en hel del men tycker ändå att du borde vara lite försiktig om vad du säger. Diagnoser är mestadels ett resultat av ett samhälle med högre krav som utgår ifrån elit. Ingen tycker att det är kul att känna sig misär och misslyckad för att man inte klarar av det förväntade lika bra som de andra.
Det finns få helt "friska" människor som blir missbrukare och tidig behandling minskar risken betydligt för att bli det.
Jag tror att det oftast att handlar om kemiska obalanser, och då kan det ju hjälpa att läsa om andras symptombild och vad för behandling som har hjälpt dom med den.
Jag har själv genom detta funnit lösningen på en liten del av mina problem och måste säga att det är fruktansvärt skönt att inte behöva hamna i depersonalisation. Det skulle aldrig hänt utan att läsa om hur någon med liknande problem löste det.
Jag har förövrigt börjat läsa väldigt mycket om nootropics och går nu lite den vägen i hopp om att en dag få mer normala förutsättningar.
Har använt en racetam ca 1 månad som i studierna visat sig fungera speciellt bra mot comorbid gad och djup depression.
Tre saker som den hjälpt speciellt bra mot är; extremt mörka tankar, allmän ångest över nästan allt och depersonalisation. Den gör att jag blir mer här och nu och istället för ramla in i huvudet lika enkelt. Ingen påverkan, mellanläge eller biverkningsprofil. Smått likt lyrica för mig i hur den rätta till huvudet.
Det mest intressanta är för mig är att den tar bort allt som har med psykotiska hallucinationer att göra och rättar till diverse kognitiva/motoriska problem (även vid öd/at)
Det är absolut ingenting som fixar allt men den tar verkligen bort udden och gör livet mindre till en börda.
Det man får komma ihåg är att alla är olika och har olika anledningar till sin problematik, så det är inte alls säkert att det skulle hjälpa för er.
Om det är någon som är nyfiken (och är 18+) så kan jag mer en gärna skriva dess namn och skicka länkar till studier mm i pm, väljer att inte skriva det öppet då jag skulle vilja se att den hålls oreglerad fram tills den kommer att komma som medicin. :)
Vet vi att detta kommer att beprövas på marknaden i Sverige?
ok så började med lamotrigin förra veckan, är på 25 mg såklart och har så jäävla intensiv ångest. vill mest höra om någon av er också upplevde ångest i början, för det står inte med i biverkningslistan likzzz.... är rädd att min gamla vardagsångest smygit tillbaka nu när jag slutat med sertralin :(
Citat från hangthedj:
ok så började med lamotrigin förra veckan, är på 25 mg såklart och har så jäävla intensiv ångest. vill mest höra om någon av er också upplevde ångest i början, för det står inte med i biverkningslistan likzzz.... är rädd att min gamla vardagsångest smygit tillbaka nu när jag slutat med sertralin :(
Aldrig ens hört talats om någon som har fått ångest av epilepsimediciner. Har ätit den en tredjedel av mitt liv så talar ur erfarenhet. Skulle tro att det förmodligen är en biverkning av att du slutat med antidepp. De flesta får det i början men det går över efter ett tag, serotoninnivåerna behöver nog bara återställa sig.
Citat från busbarn:
http://urplay.se/Produkter/185809-Vara-sjukdomars-historia-Depression
Tack; miljoner av tack!
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet