Pepp-tråd för oss med psykisk ohälsa!
Citat från Glitterkyss:
Te brukar hjälpa, vilken smak dricker du?
Kränku - kalkstens drömmar <3 med en sked honung en sked socker. (Och en halvliters kopp)
Citat från Lament:
Läs böcker. Bra verklighetsflykt.
Sant, har du något bra förslag på böcker? :)
Citat från Agnostikern:
finns inga som helst belägg för att SSRi mm. skulle funka.
Vill du utveckla det resonemanget?
Fast det stämmer inte. Det finns visst stöd för att de hjälper i behandling mot depression. SSRI-preparat verkar genom att blockera de transprotein som vanligtvis transporterar serotonin från synapsklyftan och tillbaka in i det presynaptiska neuronet, vilket gör att serotonineffekten förlängs (vilket ger ökat välbefinnande). Det har dessutom visat sig att medicinering + terapi är väldigt effektivt mot depression. Har inte exakt statistik i huvudet men kan leta fram om du vill. Lite onödigt att uttala sig hejvilt sådär, då det faktiskt är en metod som hjälper många.
Ah men terapi + medicinering har visat sig (statistiskt) vara mer effektivt än bara terapi. Sen om du ska dra det så långt så finns det många teorier om att terapi inte fungerar heller. Jag tycker fortfarande att det är onödigt av dig att totalt bojkotta något som hjälper många människor, när du dessutom inte har så mycket belägg för dina påståenden.
Nej, jag tar inte SSRI själv. Kan vara en idé att sluta anta saker, det verkar vara något du gör mycket. Däremot går jag psykologprogrammet och blir upprörd över att du spottar ut påståenden om viktiga metoder mot depression, som inte stämmer överens med något jag har fått lära mig. Förlåt, men det är inte upp till dig att lova någon annan att det gör mer skada än nytta.
Nej men du har säkert rätt. Mina föreläsare som är professorer och forskare vid Lunds universitet har ljugit. Det är skönt att höra någon som är så upplyst berätta.
Det stämmer att placebo är en riktig grej i vissa fall. Men det stämmer också att seratonin är en viktig signalsubstans för emotionsreglering m.m. och att när effekten av detta förlängs så gynnar det terapin, därför används det ofta som ett komplement. Det stämmer också fortfarande att terapi + medicinering är den mest effektiva metoden.
Artikeln du länkar är inte en vetenskaplig artikel och är därför irrelevant. När du pratar så mycket om källor kan det vara en idé att leta efter något som är peer reviewed åtminstone. Jag kan skicka till dig i PM sen när jag har tid om du är intresserad.
Det är farligt att sprida lögner som kan göra det svårare för människor att bli friska från en hemsk sjukdom.
Kolla serier och sup dig full som jag.
Citat från Reki:
Citat från Glitterkyss:
Te brukar hjälpa, vilken smak dricker du?
Kränku - kalkstens drömmar <3 med en sked honung en sked socker. (Och en halvliters kopp)
Ååh låter underbart gott! Här är övningen btw:
" Berg - Stabil "
Föreställ dig ett träd i storm. I trädets topp svajar de små grenarna och löven våldsamt i vinden.
Trädet ser sårbart ut, riktigt skört - det ser ut som om det skulle kunna brytas av när som helst.
Men om du tittar på stammen, ser du att trädet är stabilt, och om du tittar på rotsystemet
förstår du att trädet är djupt och fast rotat i jorden. Trädet är väldigt starkt. Det kan stå emot
stormen.
Vi är som trädet. Vår stam, vårt centrum är strax nedanför naveln. Zonerna för vårt tänkande
och kännande är belägna i huvudet och brösthöjd. När vi grips av en stark känsla, som
förtvivlan, rädsla, ilska eller svartsjuka är det bästa vi kan göra att lämna området för stormen
och gå ned i dalen för att andas in och ut. Om vi stannar i stormens vindar kan det vara farligt.
Vi kan söka skydd i stammen, andas ut och in, medvetna om hur buken höjer och sänker sig.
Många vet inte hur dom ska handskas med sina känslor. När de grips av en stark känsla, står
de inte ut med den och de kanske till och med tänker på självmord. Det beror på att dom är
fångna i stormens centrum, där dom känner sig hjälplösa. De upplever det som om hela livet
är denna enda känsla - rädsla, förtvivlan, vrede eller svartsjuka - och att det enda sättet att
få slut på lidandet, är att göra slut på livet.
Med hjälp av medveten andning, kan vi lära oss klara av att möta svåra situationer och starka
känslor som griper tag i oss. " Jag andas in, jag är ett berg. Jag andas ut, jag är stabil. Berg,
stabil". Om du är uppmärksam på hur buken höjer och sänkers ig, kan du hjälpa den att höjas
lite mer då du andas in, och du kan dra in den lite mer när du andas ut. Om du övar så här
några minuter, kommer du att upptäcka att du är starkare än du trodde. Du är mycket mer än
din känsla.
En känsla kommer, stannar en liten stund och försvinner - det är dess natur. Varför skulle vi
dö av en känsla?
Den kommer alltid att försvinna, förr eller senare. Gå ner i stammen och förankra dig där och
andas in och ut. Efter några minuter kommer känslan att avta.
Vänta inte med att öva tills motgångarna kommer. Om du dagligen övar att andas in "berg"
och andas ut "stabil" kommer det att bli en vana på mindre än tre veckor.
När starka känslor sedan dyker upp, blir det lättare att iaktta den tills de går över. Om du övar
när du lagt dig på kvällen kan det hjälpa dig till mer fridfull sömn.
Det finns ett berg i dig! Försök få kontakt med det! Du är stabilare än du tror och kan också
återhämta dig fortare än du tror.
Meditation är inte att undvika problem eller komma undan svårigheter. Vi övar inte för att fly.
Vi övar för att få styrka att möta problemen på ett konstruktivt sätt. För att göra det behöver
vi vara lugna, livskraftiga och stabila. Det är därför vi behöver öva i konsten att stanna upp.
Genom att sitta stilla och bara andas ut och in, utvecklar vi styrka, koncentration och klarhet.
Så sitt som ett berg. Om du kan sitta en halvtimme, sitt med glädje en halvtimme. Om du
kan sitta några minuter, så sitt med glädje den stunden. Redan det är bra![
Citat från deski:
Nej, jag tar inte SSRI själv. Kan vara en idé att sluta anta saker, det verkar vara något du gör mycket. Däremot går jag psykologprogrammet och blir upprörd över att du spottar ut påståenden om viktiga metoder mot depression, som inte stämmer överens med något jag har fått lära mig. Förlåt, men det är inte upp till dig att lova någon annan att det gör mer skada än nytta.
^^^
Synd att förstöra en så viktig tråd med pseudovetenskap. :/
True.
^ Sluta göra antaganden; jag har inte sagt att jag är smartare än någon men att otaliga vetenskapsmän antagligen vet mer än vad du gör om det här ämnet. Jag har inte hoppat på dig personligt men tycker det är synd att förstöra en tråd som kan vara viktig för människor.
Nu lämnar jag tråden och hoppas du gör det med för det är inte rättvist att "bråka" här. Jag hoppades kunna använda mig av tråden men inte om jag ska bli rekommenderad droger tills jag håller med dig.
Denna tråd är till för ATT PEPPA VARANDRA istället för att tex tipsa om tunga droger, Agostikern läste du ens det jag skrev på första sidan? Nej.
Psilocybin är dock testat som antidepressivt preparat och har väldigt goda egenskaper inom just det området, dock är det inte nog testat för att man ska kunna säga att det är "bättre" än dagens preparat, även fast jag själv är starkt emot SSRI.
Gå tillbaka till att peppa varandra nu !
Önskar jag kunde få alla som lider att verkligen inse att ni är starka nog att klara er igenom det!
Jag har haft en psykos som sträckte sig över flera månader, grov depression, hallucinationer, paranoia, jag var självmordsbenägen, förvirrad och hade ofta svårt att vara medveten om vad som hände omkring mig (framför allt när jag var ute och inte hemma i tryggheten). Jag rasade ca 10kg och jag var redan underviktig i ''normalt'' läge så att säga. Detta pågick i ett halvår pga en traumatisk händelse som jag upplevde i slutet av 2014, men depressionen byggdes upp under hela det året så den händelsen triggade allt.
Inte ett enda piller har jag tagit. Inte för att det är fel att ta hjälp av medicin om det nu är det man behöver. Jag blev nekad av sjukvården, överallt. Vårdcentralen, psyk, psykakuten lyssnade inte på mig så som dom borde ha gjort. Dom antog att jag hade ätstörningar trots att det var uppenbart att jag inte alls var i närheten av det. All hjälp jag har fått är samtalsterapi hos Ungdomsmottagningen hos deras kurator (som är grymt duktig, underskatta aldrig Ungdomsmottagningens resurser! Med hjälp av dom fick jag även en utredning för bipolär sjukdom som jag inte skulle fått annars, eftersom vårdcentralen och psykakuten inte lyssnade på mig ordentligt och nervärderade mig). Resten har varit upp till mig själv. Jag har verkligen kämpat för att ta mig igenom det, och hey! Jag klarade det!
Jag vet inte hur många kvällar jag funderade på att avsluta skiten själv. Men vet ni vad? Jag gjorde inte det, och det är jag såååå tacksam för idag. Och om jag klarar att ta mig igenom det jag har gått igenom, så klarar ni det ni går igenom. Vi kanske inte ens går igenom samma grejer, men oavsett vad du går igenom så vet jag att du klarar det. Snälla snälla snälla, lova dig själv att du inte ger upp. You're a survivor.
Also, vill någon någonsin ha någon att prata med, om vad som helst, skriv till mig! Jag skulle aldrig döma någon och jag svarar alltid så fort jag kan!
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet