Panikångest
Jag får ångeststtacker/ panikångest flera gånger i veckan. Min kurator, Skolsyster och läkare har försökt hjälpa mig genom att prata osv, men det hjälper inte.
Jag får som knivhugg i lungorna och att någon stryper min luftstrupe eller något. Men jag lägger bara handen på hjärtat, för då vet jag att jag lever.
Oj, detta lät lite flum
Citat från Ronni
Jag får ångeststtacker/ panikångest flera gånger i veckan. Min kurator, Skolsyster och läkare har försökt hjälpa mig genom att prata osv, men det hjälper inte.
Jag får som knivhugg i lungorna och att någon stryper min luftstrupe eller något. Men jag lägger bara handen på hjärtat, för då vet jag att jag lever.
Oj, detta lät lite flum
Nej nej inte alls! jag gör samma sak när jag får riktigt stora panik attacker.
Jätte obehagligt. och ibland känns det faktiskt som om man håller på att dö. :/
Är jag den enda här som får så extremt skumma känslor i huvudet efter varje attack?
Redan innan det bubblar över så får jag en extremt konstig känsla i huvudet,
det är som att väggarna rör på sig, allt blir overkligt och
det känns som om det bara ska smälla till i huvudet och sen är jag borta.
Sen bryter paniken ut och när jag väl har lugnat mig känns huvudet helt.. tomt?
Hade en attack i lördags natt och nu sitter jag på jobbet.
Det oroande nu är att jag har ett tryck i vänster sida av huvudet och lite lite huvudvärk..
fast försöker intala mig att det är spänningen från mina axelmuskler och nackmuskler.
Sen så blir jag så extremt jävla nojjig över allt.. så fort något händer i/på min kropp,
så blir jag jätte orolig och googlar fram de värsta sakerna som finns och triggar upp min panikångest.
Går verkligen på helspänn hela tiden och har super svårt att slappna av.. är det bara jag som är såhär?
Citat från solbajs
Är jag den enda här som får så extremt skumma känslor i huvudet efter varje attack?
Redan innan det bubblar över så får jag en extremt konstig känsla i huvudet,
det är som att väggarna rör på sig, allt blir overkligt och
det känns som om det bara ska smälla till i huvudet och sen är jag borta.
Sen bryter paniken ut och när jag väl har lugnat mig känns huvudet helt.. tomt?
Hade en attack i lördags natt och nu sitter jag på jobbet.
Det oroande nu är att jag har ett tryck i vänster sida av huvudet och lite lite huvudvärk..
fast försöker intala mig att det är spänningen från mina axelmuskler och nackmuskler.
Sen så blir jag så extremt jävla nojjig över allt.. så fort något händer i/på min kropp,
så blir jag jätte orolig och googlar fram de värsta sakerna som finns och triggar upp min panikångest.
Går verkligen på helspänn hela tiden och har super svårt att slappna av.. är det bara jag som är såhär?
Jag är på helspänn hela tiden. Och iförrigår fick jag blodförgiftning. (på riktigt) Snacka om att man fick panik!!!
Jag har haft smärta i kroppen samt huvudvärk sedan 2007 typ. varken massage eller kiropraktor hjälper i längden.
Får panik över typ allt nu. T.o.m när posten kommer. (tänk ifall det är dåliga nyheter m.m) Känner mig fånig. Men det där med skumma känslor i huvudet har jag inte upplevt direkt. Det enda är att jag inte har begränsningar längre när jag har panik. Typ som att allt känns okej, för jag kommer endå svimma av eller nått, och då är det plötsligt okej att typ slänga ur sig något, eller skära sig eller vadsom. :P
Fick panikångest i samband med mina föräldrars skilsmässa.Sedan utvecklades en stor fobi för spya,magsjuka osv. Hade det hela 2010 och hade svårt att gå till skolan och göra roliga saker. men jag gick till psykolog och det släppte tillslut :) Nu har pappa skilt sig igen och jag har fått det igen, inte kul alls, att gå runt o tro att man ska spy hela tiden. det suger verkligen. Och jag som en gång haft det och blivit av med det borde veta att det inte är någon fara,men man kan ju tyvärr inte tänka klart när man väl har attacken o mår så otroligt dåligt :P attacker är sådant som kommer följa med hela livet då och då om men en gång drabbas.
Har haft panikångest av och till i 3 år, det har blivit mer det senaste året.
Har varit så att jag varit med min pojkvän så har något hänt och utlöst det, då sprang jag ut i knappt några kläder alls i snön. Bara sprang snabbt och långt som fan för att lägga mig ner och spy.
Nu har jag börjat kunna kontrollera mig själv mer, springer inte ut längre. Är mest hemma och springer runt, skriker, hyperventilerar, spyr, slår sönder saker och folk i närheten.
Det känns som att jag förlorar helt övertaget om min egen kropp. En utav mina mediciner är också atarax, och det fungerar ganska bra med tp 4 stycken för att lugna ned mig lite :)
Jag hade en period för ungefär ett år sen när jag tyckte allt var piss och bråkade med mina föräldrar HELA tiden. Fick då även panikattacker (inte sådana som dig) och jag ville bara dö typ. Skrek rakt ut och la mig på golvet och visste inte var jag skulle ta vägen. Det är något jag inte önskar någon. Har fått några mindre panikattacker på senaste tiden då jag bara har velat skrika rakt ut (vilket jag också har gjort vissa gånger)och vilja slå sönder allt i mitt rum.
Varenda gång man får en panikattack så säger folk: "Lugna ner dig. Du behöver inte oroa dig för något. Släpp taget om det där nu."
Lätt för dom att säga..... Skulle någon annan få en panikattack som vi så skulle de säkert dö. Det visar bara hur starka vi är som står ut med det här om och om igen.
Så jävla trevligt med panikångest :-)))))
Citat från Shizuka3
Jag är på helspänn hela tiden. Och iförrigår fick jag blodförgiftning. (på riktigt) Snacka om att man fick panik!!!
Jag har haft smärta i kroppen samt huvudvärk sedan 2007 typ. varken massage eller kiropraktor hjälper i längden.
Får panik över typ allt nu. T.o.m när posten kommer. (tänk ifall det är dåliga nyheter m.m) Känner mig fånig. Men det där med skumma känslor i huvudet har jag inte upplevt direkt. Det enda är att jag inte har begränsningar längre när jag har panik. Typ som att allt känns okej, för jag kommer endå svimma av eller nått, och då är det plötsligt okej att typ slänga ur sig något, eller skära sig eller vadsom. :P[/i]
Åh okej.. nej fyfan, det är riktigt hemskt ibland alltså.
Finns inte mycket man kan göra, bara låta ångesten överrumpla en med allt den har..
Citat från solbajs
Citat från Shizuka3
Jag är på helspänn hela tiden. Och iförrigår fick jag blodförgiftning. (på riktigt) Snacka om att man fick panik!!!
Jag har haft smärta i kroppen samt huvudvärk sedan 2007 typ. varken massage eller kiropraktor hjälper i längden.
Får panik över typ allt nu. T.o.m när posten kommer. (tänk ifall det är dåliga nyheter m.m) Känner mig fånig. Men det där med skumma känslor i huvudet har jag inte upplevt direkt. Det enda är att jag inte har begränsningar längre när jag har panik. Typ som att allt känns okej, för jag kommer endå svimma av eller nått, och då är det plötsligt okej att typ slänga ur sig något, eller skära sig eller vadsom. :P
Åh okej.. nej fyfan, det är riktigt hemskt ibland alltså.
Finns inte mycket man kan göra, bara låta ångesten överrumpla en med allt den har..
Jo. jag har haft den dagligen sedan typ en vecka nu. Men fick äntligen tag i en kurator, så ska försöka få ordning på det här. :)
Fyfan, panikångest är ta mig fan det värsta som finns. Började 1½ år sedan och även om jag blev bättre efter ett tag så fanns alltid oron och nervositeten kvar, men de senaste 3-4 veckorna har det varit sjukt illa. Kan inte ens åka och träffa vänner eller jobba. Har bokstavligt talat suttit hemma i snart en hel månad och under den tiden har jag bara känt depression och ångest.
Det värsta är att det här är fan handikappande. Ska till doktorn idag och se om jag kan påbörja CBT eller något direkt, så jag blir av med skiten en gång för alla.
Saken är den, har man inte upplevt det själv (eller liknande), så kan man (tydligen) aldrig förstå riktigt hur det är. Märker att de flesta av mina vänner samt min pojkvän försöker, men ändå verkar de inte riktigt fatta grejen. De verkar tro att det är som vanlig ångest som man lätt kan övervinna bara sådär, som om man vore lite nedstämd. Sedan kommer vissa och säger "jag har haft samma sak". Fan heller, man märker vilka som faktiskt har haft det och vilka som tror att de haft det.
SuckMeBeautiful - Så himla rätt.
Människor som inte har varit med om det kan sällan riktigt förstå principen av det, de kan försöka förstå den, men först och främst måste de respektera den. Sen (kan jag själv) tycka att det är så himla svårt att förklara specifikt hur man känner & mår under själva panikattacken, för att en annan individ ska få ett "hum" av som föregår.
Jag kan få panikångest. Fick medicin när det vars om värst, dock slutade den hjälpa när jag började med p-piller, så slutade med p-piller då. Men som sagt, med rätt hjälp, medicin och psykologisk hjälp så överlever man även panikångest. Lär man sig hur man ska tänka förstå vad panikångest verkligen är så kan man må bättre, veta vad man ska göra när man får panikångest.
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet