Panikångest
Sök upp en doktor så får du svaret. :)
Tänka på annat är inte så jävla lätt när man hyperventilerar/spyr/svimmar/tror att man ska dö pga ångest :-)
Typ som när en kurator en gång tyckte att jag skulle ta på mig ett par mysiga tofflor, tända några ljus, och se en film. Aamenvisstva.
jag har panikångest. det känns verkligen som att man ska dö.
har inte haft en attack på ett tag nu. jag kämpar med terapi för jag vill hålla mig undan medicinerna.
Citat från molly
Tänka på annat är inte så jävla lätt när man hyperventilerar/spyr/svimmar/tror att man ska dö pga ångest :-)
Typ som när en kurator en gång tyckte att jag skulle ta på mig ett par mysiga tofflor, tända några ljus, och se en film. Aamenvisstva.
Haha, ja men exakt!
Skulle försöka ha en "spa dag" för mig själv för att lugna ner mig. Fick skjuta upp den 3ggr för att saker kom i vägen hela tiden. :P
Ska nog ta det lugnt imorgon.
Var med om en så sjuk situation för någon vecka sedan då jag fick panik ångest på väg hem.
Satt på bussen, grät, försökte lugna ner mig själv. Frågade en kompis ifall jag kunde komma över för att få stöd, det kunde jag givetvis så jag gick fram till busschauffören för att be honom släppa av mig vid nästa hållplats. (Vet att de vanligtvis inte stannar för folk som ska hoppa av utan enbart för dem som ska på). Så jag frågade om han kunde göra ett undantag och släppa av mig. Han sa tvärt nej, och jag kan inte ens beskriva känslan av hopplöshet som sköljdes över mig och jag bad honom snälla, jag har panikångest och har chansen att träffa en vän som kan få mig att må bättre. Han sa fortfarande tvärt nej och föreslog att jag skulle sätta mig vid honom och prata typ, att jag skulle andas.
Jag fick alltså sitta resten utav resan hem själv med uppdragna knän och ett rödgråtet ansikte.
Att ta en annan buss tillbaka var inte ett alternativ eftersom jag bor ute i skogen och det var sent.
Citat från Usagifuckpower
Var med om en så sjuk situation för någon vecka sedan då jag fick panik ångest på väg hem.
Satt på bussen, grät, försökte lugna ner mig själv. Frågade en kompis ifall jag kunde komma över för att få stöd, det kunde jag givetvis så jag gick fram till busschauffören för att be honom släppa av mig vid nästa hållplats. (Vet att de vanligtvis inte stannar för folk som ska hoppa av utan enbart för dem som ska på). Så jag frågade om han kunde göra ett undantag och släppa av mig. Han sa tvärt nej, och jag kan inte ens beskriva känslan av hopplöshet som sköljdes över mig och jag bad honom snälla, jag har panikångest och har chansen att träffa en vän som kan få mig att må bättre. Han sa fortfarande tvärt nej och föreslog att jag skulle sätta mig vid honom och prata typ, att jag skulle andas.
Jag fick alltså sitta resten utav resan hem själv med uppdragna knän och ett rödgråtet ansikte.
Att ta en annan buss tillbaka var inte ett alternativ eftersom jag bor ute i skogen och det var sent.
Vad är det för jävla buss chaffis egentligen!? Klart han borde få ha släppt av dig.
Usagifuckpower - Alltså haha, han kan ju inte ha varit riktigt frisk i hjärnhalvan. Känner igen den där känslan när man åker buss och får ett sånt obehag av att man kanske inte får hoppa av när man vill. Hade jag varit du i den stunden hade jag förmodligen totalflippat.
Är det någon här som har tips på vad som lugnar just er? Visserligen fungerar ju inte allt på alla, utan man bearbetar det ju på olika sätt..
Finns ju såklart ångest utav olika former. Men exempelvis kan musik lugna mig, och att klappa på min mage.
Redstripe: jag brukar spela, röka, se film som inte har något med vad jag har ångest för, sitta på balkongen och bara stirra utan att tänka på något, fotografera, och läsa.
När jag var 10 gick jag igenom för mycket skit att jag oftast gick till ett bibliotek i närheten och läste hela tiden för att glömma ångesten över vad som hände i skolan.
Detta beror väl på hur man är som person också, är man en sån som tar ut känslor och tankar genom träning kanske man ska bara gå på promenader eller dylikt , så länge man slipper tänka så brukar min ångest i alla fall släppa.
Panikångest: Det enda rätta.
Jag kan få det när jag är där det är mycket folk, när det blir för varmt eller när det blir för trångt och jag måste ta/nudda i folk jag inte känner.
Även när jag ska göra något jag inte vill/har lust med.
Ibland när jag förväntar mig något och det inte blir som jag vill så kan jag börja storgråta och skrika av ren ångest över att det inte blev som jag vill som tillexempel om mamma säger att jag inte får något som jag själv planerat.
Och lite annat säkert.
Min har blivit värre. Jag får panik om jag får mail eller brev. Bara för att jag har kopplat det till dåliga nyheter.
Varenda gång jag får ett brev eller ett mail så är jag rädd att det är dåliga nyheter. Måste skaffa hjälp snart! Enda problemet.....har slut på pengar på mobilen, så kan inte ringa kuratorn. :P
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet