BUP - erfarenheter
Jag gick en utredning, fick diagnosen ADHD och medicin därefter. Däremot kan jag ju inte knapra tabletter hela livet, och kan inte alltid lita på dom. Måste så småningom lära mig leva ett liv utan piller. Och det ger mig panik och jag blir stressad, eftersom att jag ser att bup (här i övik) inte alls är nå vidare. Vet inte vart jag ska ta vägen.
Går på abe, vet inte om det tillhör bup, men det ligger i samma lokaler osv, gick på bup förut när jag var yngre på samtal.
Går som sagt till en bra kvinna på ABE, Hon är trevlig, förstående, och sen kan jag till och med skratta istället för bryta ihop på våra samtal, men orkar inte gå dit längre, känns ändå som om det inte kommer lösa sig via dom.
Gick till bup när jag var liten pojkvasker.
Åstadkom typ ingenting.
Var mer som en kompis jag bara pratade lite med, sitter ändå här psykiskt störd 7 år senare :)
Handlar jävligt mycket om vilken motivation man har.
Jag mådde kasst i slutet av nian, och min dåvarande pojkväns pappa, rektorn på skolan och två lärare skickade remiss till soc,
jag berättade helt ärligt varför jag mådde så kasst och vad jag ville, blev inslängd hos bup i en vecka och helt ärligt,
jag ångrar mig inte en sekund. Skolan, soc, bup och mitt ex familj var de enda som brydde sig. (Inte ens min egna familj märkte av hur kasst jag mådde)
Här står jag nu stark som ett jäkla berg och har inte haft en enda tanke på självmord sen typ 3 år tillbaka. Personalen på bup gav mig styrka som hållit enda tills nu. :)
Ni som säger att bup är kassa, ni borde ändra era motivation och vara öppna. Är ni inte det så förstår ni inte meddelandet de försöker ge er.
Men bup hjälper ju inte för mig, okej?
Jag säger att bup är kassa enligt mig, eftersom dom inte visat motsatsen oavsett hur mycket jag samarbetat och velat.
Min bup snubbe säger att jag är smart, enda som räknas :$$$
Är ni smarta får ni ego-boost. Annars blir ni väl bara idiot stämplade, fast på ett mer diskret sätt.
Bup är det bästa som har hänt mig! :D
Vill man ha mediciner så är BUP-akuten det bästa stället att åka till. Tro mig. Jag blev skickad dit efter att jag hade varit på barnakuten med infekterade skärsår. Jag fick vänta där i 4h, och när jag väl träffade läkaren fick jag direkt theralen utskriven och min antidepp höjd till 60mg. Sen blev jag hemskickad då dom inte hade någon plats för mig.
Dom tycker att man är i vägen. Och det är få som kan bevisa att dom är tillräckligt "akut sjuka" för att få bli inlagda. Oftast måste något dramatiskt hända som självmordsförsök eller händelser där polisen är inblandade.
F.ö så kan deras samtalsterapi stoppa upp något i röven. 5 år utan framgång.
Var på en ca 10 samtal pga mina tvångstankar för en sisådär 3-4 år sen. Hjälpte inte ett skit, minns bara att jag avskydde att vara där.
De som jobbar på BUP har oftast varit med om samma sak. D.v.s psykiska problem. De är vrak. Min förra (tänker inte säga tjej för hon var en lögnare) lögnare gick dit, det hjälpte henne inte. Men hon passar bra där för hon är hela *ävla rubbad i huvudet. Hon ska plugga psykiatri på gymnasiet för att få ett sånt jobb, MEN, för att ta reda på hur hennes mamma funkar i huvudet (hon är ännu värre än lögnaren.) Sen vill hon jobba med andra också. Makes sense? De som har psykiska problem jobbar där. Jättemånga som går dit säger det. Deras föräldrar med.
Att bup inte hjälper för vissa beror ju på att man inte Vill ha hjälp. För annars funkar det inte, men om man känner att man är påväg att ta livet av sig är man antagligen ett rop på hjälp för att man vill att någon ska se hur dåligt man mår, och då kan det ju vara bra att gå dit.
Har massor av erfarenheter av bup, första veckan var otroligt krävande och jobbig, men nu inser jag att det var det enda rätta. Nu mår jag otroligt bra osv!
Min moster såg min svartvita depp tumblr och skickade mig till Bup. Fick en akuttid och kom dit samma dag som hon ringde.
Svarade på nå papper, fick tre mediciner, sen åkte jag hem till min pojkvän och sov där. Dagen efter fick jag en till medicin utan att ha pratat mer med dem. Dagen efter det fick jag inte bli lämnad ensam och veckan efter det blev jag inlagd på bup. Sinneeeeeeees
EDIT: nu efterå kan jag känna att BUP är riktigt bra, dock gick allt det där lite för snabbt för mitt svarta och svåra tonårshjärta. Men jag de hjälper om man hittar rätt psykolog och verkligen är beredd att satsa.
Fattar inte varför folk hatar på BUP.
Sluta vara sådana trångsynta småungar, det är ju för eget eget bästa.
Kan ni inte ta hand om era liv själva så får ju någon annan göra det.
Citat från moeb
Fattar inte varför folk hatar på BUP.
Sluta vara sådana trångsynta småungar, det är ju för eget eget bästa.
Kan ni inte ta hand om era liv själva så får ju någon annan göra det.
Ja fyfan vilka trångsynta ungjävlar det finns, gud :S:s.:S.S::S:S
Jag sökte dit pga depression och det enda de gjorde var att skriva ut olika piller jag skulle ta...
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet