BUP - erfarenheter
Ska dit imorn igen, vill inteee. Det är så obehagligt att sitta i ett litet fult rum och prata med en random om ens tankar. D:
Speciellt förra gången när jag sa att dom inte fick säga nåt om vad jag sagt till mamma, ändå sa dom allt.. Då blev allt mkttt bättre! Not
BUP och psykvården överlag är ett skämt. Pinsamma.
I Övik finns det EN läkare som har hand om medicin etc, EN läkare jag verkligen måste ha tag i, fort. (anti-depressiva)
men hon är bortrest väldigt mycket. Skulle på ett möte med henne men en dag innan så ändrades det och jag fick ett nytt
om 3 veckor. Det är en lång tid.
Bett om att läggas in också, men svaret jag får är ''Nej tyvärr, dom har inte plats.'' , ''Du har inte tillräckligt starka anledningar.'' Och saker som
att jag inte har försökt ta livet av mig tillräckligt många gånger, det är sjukt.
Mina anledningar var ungefär ''Jag vill läggas in, klarar inte en dag till känns det som. Känner ingen mening med något alls, inte velat erkänna det för mig själv förens nu. Jag vill bara dö. Bara försvinna. Snälla kan jag få läggas in? Bara ett tag.'' Och massa annat.
Det är sjukt.
Har ingen respekt för psykvården överhuvudtaget.
Bett om en adhdcoach eller vad det kallas, det är något man ska ha rätt till. Men svaret då var ''Det har vi aldrig hört talas om, sånt finns inte.'''
Gett massa förslag på vad som skulle kunna hjälpa men vad dom kan erbjuda är ett möte med dom en gång i veckan, vilket inte hjälper mig överhuvudtaget.
Det har hjälpt mig otroligt mycket, mina kontakt personer där är underbara. Det är skönt att prata ut. Håller på med en utredning för tillfället också.
Tråkigt att det är så många som har dåliga erfarenheter men jag tror mycket handlar om att man måste vara villig att samarbeta, då går det nog mycket lättare att få rätt hjälp.
Bup äger /sedan så funkar ju inte alla personer bra med vissa andra personer, alla kan inte få sin perfect match.
det handlar jävligt mycket om vad man har för inställning när man går dit
kortspel, kaffe, Kalmar,
några söta tjejer jag blev kär i
Jag gick till Bup och sa att jag inte mådde så bra och hade självmordstankar etc.. Dom kallade dit mina föräldrar, som lämnade mig där och sa att Bup fick ta hand om mig. Bup skickade mig till Tryggve, som i sin tur skickade hem mig. Det hela slutade med självmordsförsök följt av att Morsan stal över 100 000 av mig och slängde ut mig på gatan... Efter det fick jag hjälp av både Psykiatrin och sos, men ska det verkligen behöva gå så långt, innan man får hjälp..? -.-'
Så i min mening fungerar inte Bup riktigt som det borde, ej heller andra hjälpande verksamheter, men det beror ju som sagt på vem man får som handläggare och vart i landet man är.
Mina två kontakter (En psykolog och en läkare) är enligt mig ingenting att hurra för.
De sitter till mestadels tysta och väntar på att jag ska öppna mig och jag har ändå samarbetat som tusen för att få det här att fungera. De själva nickar mest till allt jag har att säga och vid tystnad tar de bara fram sina almanackor och bestämmer när nästa träff ska vara, ofta veckan därpå eller tidigare, och ber mig då ta med mig ytterligare en familjemedlem. D:
Vill dock ge det ett riktigt försök, fungerar det inte sedan kan jag inte säga att det var mitt fel.
Jag skulle behöva ett par bättre kontakter, men vi får väl se angående det, de kanske bara vill analysera för närvarande. :3
Jag var hos bup när jag ville starta utredning för ADD, samt då jag var under utredning. Slutade dock gå då jag inte fick sällskap, bup tyckte att jag kunde komma dit trots att min sociala fobi vägrade låta mig göra det. Blögh.
Hade akuttid idag, dom var jättebra!
Hon jag pratat med annars var också bra c:
Citat från fredagsmys
Bup äger /sedan så funkar ju inte alla personer bra med vissa andra personer, alla kan inte få sin perfect match.
det handlar jävligt mycket om vad man har för inställning när man går dit
Bara för intressets skull, Vad exakt får dig att säga ''Bup äger'' ?
Skitbra, de gör det de kan i alla fall.
För mig var det riktigt bra. Mådde piss förra året, nu mår jag mycket bättre samt att jag har lärt mig att hantera mina aggressions problem bättre. Sjukt najs.
Är man sammarbetsvillig så brukar oftast besöken på BUP resultera i positiva tankar (om BUP).
Var där för en vecka sedan, skolkuratorn skickade dit mig EFTER att hon hade kontaktat soc och vi hade möte med dem osv.
De sa att detta inte var något ärende för dem, att jag borde prova BUP.
Hon var rädd att jag skulle bli manisk, lol.
Hur som helst, jag tyckte inte att jag hade något där att göra.
De frågade en massa saker osv, sen sa jag att det var slöseri med tid och att jag vill bli lämnad ifred och så blev det!
Alltså, man måste ju vilja och vara motiverad, vilket kan vara svårt, då just brist på motivation kan vara en del av ens problem.
Såklart finns det alltid nån psykolog som man inte funkar med tillsammans osv osv men då är det ju bara att byta.
Över lag skulle jag säga att jag har goda erfarenheter av bup.
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet