Är tomheten eller ensamheten värst?
Ensamhet kan leda till tomhet, vilket är värst!
Försök hitta ett nytt fritids intresse som du tycker är kul. Tex börja sporta, spela musik gå med i nån aktiv grupp av något slag. Något som man kan börja brinna för. Då försvinner tomheten tror jag. Och ensamheten försvinner då på samma gång då man börjar umgås med fler människor då oftast. Visst de är kanske inte kärlek till andra människor, men va fan du är 17 bast. Du har med andra ord bra många år kvar att hitta kärlek. Sånt kommer med tiden =)
ensamheten
Citat från flyers
Försök hitta ett nytt fritids intresse som du tycker är kul. Tex börja sporta, spela musik gå med i nån aktiv grupp av något slag. Något som man kan börja brinna för. Då försvinner tomheten tror jag. Och ensamheten försvinner då på samma gång då man börjar umgås med fler människor då oftast. Visst de är kanske inte kärlek till andra människor, men va fan du är 17 bast. Du har med andra ord bra många år kvar att hitta kärlek. Sånt kommer med tiden =)
Jag känner mig nästan mer ensam då jag är med människor. De skrattar alltid, men jag ler halvhjärtat.
Det där med att sysselsätta sig själv ("intressen") är ganska bra, men lite svårt. Går inte riktigt att förklara varför.
Citat från Dopamin
flyers
Jag känner mig nästan mer ensam då jag är med människor. De skrattar alltid, men jag ler halvhjärtat.
Det där med att sysselsätta sig själv ("intressen") är ganska bra, men lite svårt. Går inte riktigt att förklara varför.[/i]
Men de är lite då man ska tvinga sej till att ha kul, eller hur man ska säga. Tvinga sej själv att bjuda mer på sej själv. Öppna sej själv mot kompisar och visa att man har lite "go" i sej.
Man måste tillåta sej själv att ha kul, man måste tillåta sej själv att skratta. Få bort den där mentala spärren.
Citat från flyers
Citat från Dopamin
flyers
Jag känner mig nästan mer ensam då jag är med människor. De skrattar alltid, men jag ler halvhjärtat.
Det där med att sysselsätta sig själv ("intressen") är ganska bra, men lite svårt. Går inte riktigt att förklara varför.
Men de är lite då man ska tvinga sej till att ha kul, eller hur man ska säga. Tvinga sej själv att bjuda mer på sej själv. Öppna sej själv mot kompisar och visa att man har lite "go" i sej.
Man måste tillåta sej själv att ha kul, man måste tillåta sej själv att skratta. Få bort den där mentala spärren.
Jag tycker inte det fungerar så riktigt. När man väl öppnar sig kan det oftast kännas som att man ger mycket mer äkta vara av sig själv än vad många andra gör. I längden blir man ofta sårad och ensamheten fördjupas på något sätt... Det är åtminstone så jag kan känna.
Ensamheten och Tomheten är så abstrakta, svåra att förstå och ännu svårare att befria sig från.
ENSAMHETEN FÖR FASEN
Sigh.
Dopamin: Känner du dig tom eller känner ensamhet då känner du något, då är du INTE död inombords.
Citat från BlaqkHeart
Citat från flyers
Citat från Dopamin
flyers
Jag känner mig nästan mer ensam då jag är med människor. De skrattar alltid, men jag ler halvhjärtat.
Det där med att sysselsätta sig själv ("intressen") är ganska bra, men lite svårt. Går inte riktigt att förklara varför.
Men de är lite då man ska tvinga sej till att ha kul, eller hur man ska säga. Tvinga sej själv att bjuda mer på sej själv. Öppna sej själv mot kompisar och visa att man har lite "go" i sej.
Man måste tillåta sej själv att ha kul, man måste tillåta sej själv att skratta. Få bort den där mentala spärren.
Jag tycker inte det fungerar så riktigt. När man väl öppnar sig kan det oftast kännas som att man ger mycket mer äkta vara av sig själv än vad många andra gör. I längden blir man ofta sårad och ensamheten fördjupas på något sätt... Det är åtminstone så jag kan känna.
Ensamheten och Tomheten är så abstrakta, svåra att förstå och ännu svårare att befria sig från.
Men sen så är alla olika. de är kanske inte riktigt öppna sej mer jag menar..... mer bjuda på sej själv. man behöver inte sitta och berätta alla sina känslor och så, de är inte de jag menar.
Ibland känner jag mig så nere att jag inte ens orkar tänka på hur nere jag är. Då känner man sig ganska tom, fast det är ju också en känsla.
Ibland känner jag mig så ensam att jag knappt kan gråta ens, fast det brukar gå över.
Tomhet är göttans när man vill de,annars ärre jobbit bara : /
Men som DanneVafan sa så tror jag han syftar på sin "special someone"
jag håller me honom,att dela ditt liv med en annan är wunderbar :)
Ensamvarg klarar sig bäst, ännu bättre fylld med hat.
Tomheten är värst.
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet