Är tomheten eller ensamheten värst?
Mitt problem är att jag ofta känner mig tom. Stirrar i luften och känner.. Ingenting.
Som om jag vore en robot. Min kropp rör på sig och lever, men jag är död inombords.
Det är verligen överväldigande, den känslan (?). Hur blir man kvitt den?
Oftast är det antingen tomheten eller ensamheten som tar över mig. Vilket är värst?
Tomheten är bättre ibland, då slipper man känna sig ensam (en hemsk känsla som tär på en).
Men ensamheten är ändå en känsla, till skillnad från tomheten. Det är väl bättre då?
Jag är vilse. Kommer inte ens ihåg hur det kändes att älska någon. Har varit så i flera år.
Kan det vara så att jag just därför känner det här? För att jag glömt bort vad kärlek innebär?
Varje gång jag får chansen att älska (nu menar jag inte sex) och bli älskad, så kastar jag
bort det. Stöter bort dom - det är väl bättre att göra det, än att se på när de försvinner?
Resultatet blir en evighet av elaka känslor som får en att vilja sprätta upp huden, vilja spy.
Spy, hah. Ingenting kommer ut, man är ju tom.
Någon som känner likadant?
Det låter nog konstigt, det hela.
Båda är riktigt illa imo.
Bud I have my cure, and she sits behind me
de e ju helt fantastiskt att känna sig tom... inga känslor inga tankar... bara lugn
Citat från achmed_pelle
de e ju helt fantastiskt att känna sig tom... inga känslor inga tankar... bara lugn
Ibland. Men, efter ett tag blir det bara sjukt ju.
Citat från Synesthesia
Citat från achmed_pelle
de e ju helt fantastiskt att känna sig tom... inga känslor inga tankar... bara lugn
Ibland. Men, efter ett tag blir det bara sjukt ju.
fast de e mest om du får tankar som de börjar bli jobbigt... iofs ja gillar känslomässiga gråzoner när man inte känner något men tänker massa... för man tänker på ett helt annat sätt
Ensamheten behöver jag ibland. Tomheten äcklar mig.
ensamhet och tomhet
Jag vet nästan hur det är.
imo tycker jag att du bör söka hjälp på psykvården (ja, psykvården)
Jag känner dock ingen tomhet eller ensamhet, jag bara finns precis som en robot.
Le och skratta, skämta och säga att allt är fine är av automatik för man lär in det ganska fort (annars kommer ju alla frågor och dom orkar man bara inte gå igenom med 823049 eftersom ingen nöjer sig med "det är inget")
Precis när det går så långt som det gör så längtar man tillbaka.
HAha vet inte varför jag skriver skiten ^, men iallafall.
You're not alone at all.
Allt som man säger att man "mår" osv är på en intellektuell nivå.
Dock är det inte många som förstår det.
EDIT2: Det som är värre är att inte ha varken det ena eller det andra.
Dock om jag fick välja så skulle jag nog säga att tomhet är värst, ensamhet finns det mycket bra med
EDIT: Fixa stavning. alltså är för trött för att vara ordentlig.
oisjfnolsif
Jag är beroende av närhet D: så det känns skit D: Speciellt nu när jag har utegångsförbud i 3 mån </3
Men tomheten...
Ensamhet är värst imo. Fast jag har å andra sidan inte upplevt total tomhet...
Citat från achmed_pelle
de e ju helt fantastiskt att känna sig tom... inga känslor inga tankar... bara lugn
he said it.
Håller inte med dom andra, båda är brutala på sitt sätt men själv tycker jag tomheten är värst, du känner dig helt tom inga känslor ingenting du bara är nästan som att du är instängd i ett rum och kollar ut genom ett fönster och kolar på alla andra och dom märker inte dig, ensamheten är också jobbig på sitt sätt (olika sätt för alla) men du känner iaf känslor du känner sorg och ledsamhet, du lever iaf du vet att folk ser dig bara att dom skiter i dig, när du känner tomhet så är du borta ur bilden när du känner ensamhet är dom andra borta ur bilden, när du känner båda på samma gång så finns ingenting kvar
Det beror väl på. Inget är ju precis något man strävar efter att få uppleva. Tycker att ensamhet bidrar till att man känner tomhet.
håller med nalix.
tomhet gör mig nervös och arg, ensamhet klarar jag av och ibland så behöver jag det
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet