Är det rätt att abortera ett foster med Downs syndrom?
Citat från Bagheera
Du påstår dig veta sååå mycket, men du har inte koll på någonting. Och du tar ut din okunskap med påhopp och nedvärderingar som "flicka lilla". Du ska föreställa en vuxen. Men du är bara patetisk.
Är Ad Hominem det enda du kan eller ska du diskutera ämnet?
Citat från ErikSchwartz
Inte alla skulle se det på det sättet.
Men om jag fick bestämma över mitt barns genetiska uppläggning så skulle jag ta bort alla genetiska defekter som skulle kunna påverka dess liv i dagens samhälle.
Inte bara för barnets skull utan för min arts skull.
Curlingförälder nivå 2 :P
Nej, men jag förstår din poäng. Håller dock ej med dig riktigt.
Citat från u_suck_tbh
Curlingförälder nivå 2 :P
Nej, men jag förstår din poäng. Håller dock ej med dig riktigt.
Så kan man säga.
Fortsätt?
Skulle låta barnet formas naturligt av naturen.
Om barnet sen blir arg eller något för att jag inte "gjorde något åt det" (ang. till exempel downs eller något annat sådant) så skulle jag helt enkelt säga "Hade jag gjort något hade DU inte funnits".
Man kan inte ändra på något under graviditeten utan att eliminera barnet i fråga.
Det är som en abort-försök-igen fast smidigare och med (antagligen) garanterat resultat.
Jag skulle kunna skräddarsy mitt barn till något jag anser rimligt. Eliminera genetiska defekter eller justera icke föredragna drag.
Men då skulle jag inte vara en förälder. Jag skulle vara en "uppfinnare".
"It's just not the same when you're staring into a perfect golden sunset
And thinking about how you sold your soul to send the rain away"
Men det är ju inte du som får lida över det... det är ju ditt barn! Varför vill man ens utsätta ett barn för det?
Citat från u_suck_tbh
Skulle låta barnet formas naturligt av naturen.
Om barnet sen blir arg eller något för att jag inte "gjorde något åt det" (ang. till exempel downs eller något annat sådant) så skulle jag helt enkelt säga "Hade jag gjort något hade DU inte funnits".
Man kan inte ändra på något under graviditeten utan att eliminera barnet i fråga.
Det är som en abort-försök-igen fast smidigare och med (antagligen) garanterat resultat.
Jag skulle kunna skräddarsy mitt barn till något jag anser rimligt. Eliminera genetiska defekter eller justera icke föredragna drag.
Men då skulle jag inte vara en förälder. Jag skulle vara en "uppfinnare".
"It's just not the same when you're staring into a perfect golden sunset
And thinking about how you sold your soul to send the rain away"
Det finns inget barn innan, så det är något som enbart går att säga efteråt.
Och problemet med att det dåvarande fostret försvinner är?
Nej, du skulle inte vara en uppfinnare.
Det är som att säga att för att du bestämmer dig för att operera bort ditt barns extra finger så är du en designer.
There is no soul.
Citat från Panthera
Men det är ju inte du som får lida över det... det är ju ditt barn! Varför vill man ens utsätta ett barn för det?
:S:S:S:SS: när jag får barn ska mitt barn inte få göra NÅGOT som kan påverka denne negativt
ska inte få leka med andra barn, för då kan han/hon kanske retas
ska inte få gå ut, kanske skadar sig
ska inte få vara med på släktkalas, kan känna sig utanför ELLER ÄNNU VÄRRE; få för sig att det är okej att dricka elelr något (för sånt försiggår på släktkalas i sverige)
ska inte få se på tv, kan få mardrömmar
osv svo svosovosvosvosov
Det där var definitionen av överdrift.
Citat från ErikSchwartz
Det finns inget barn innan, så det är något som enbart går att säga efteråt.
Och problemet med att det dåvarande fostret försvinner är?
Nej, du skulle inte vara en uppfinnare.
Det är som att säga att för att du bestämmer dig för att operera bort ditt barns extra finger så är du en designer.
There is no soul.
What a cold and narrow perspective.
Så det som sparkar i magen är bara någon sorts sammansättning av pulserande, ätande, andande och sparkande muskler och organ, utan medvetenhet om dess omgivning?
Och den känslomässiga koppling jag känner bara är något jag har fått för mig? Det är inte precis som om att det är en del av mig som lever vidare precis. Varför skulle jag känna något för det?
Uppfinnare, nej kanske inte. Förälder? Nej, inte det heller.
Designer var nog rätta ordet. Tack för rättelsen.
Irrelevant.
Det var en metafor.
Det är såklart upp till en själv! Visst är det okej att göra abort för det om man känner att man inte kan/vill hantera ett sjukt barn. Men det finns ju underbara saker i alla människor, sjuk som frisk!
Är man förälder till ett barn med ex. Downs älskar man ju fortfarande barnet, eller?
Det är ju fortfarande en person, med en egen personlighet och som är alldeles speciell!
Men som sagt är det ju upp till en själv, om man vill eller inte!
Man har alltid rätt att göra abort, även om barnet är sjukt.
Citat från ErikSchwartz
Det där var definitionen av överdrift.
Poängen är densamma.
Om mitt barn kanske skulle dö av att ha downs så skulle jag givetvis försöka ändra på det.
Men eftersom således inte är fallet så skulle jag det inte.
Varför råna den personen på kanske hundra glada stunder för att bespara den tusen dåliga?
Citat från u_suck_tbh
What a cold and narrow perspective.
Så det som sparkar i magen är bara någon sorts sammansättning av pulserande, ätande, andande och sparkande muskler och organ, utan medvetenhet om dess omgivning?
Och den känslomässiga koppling jag känner bara är något jag har fått för mig? Det är inte precis som om att det är en del av mig som lever vidare precis. Varför skulle jag känna något för det?
Uppfinnare, nej kanske inte. Förälder? Nej, inte det heller.
Designer var nog rätta ordet. Tack för rättelsen.
Irrelevant.
Det var en metafor.
Jag skulle kalla det verkligheten, men du får ha dina egna smeknamn för den om du vill.
I princip, ja, så vitt jag har förstått det.
Men det finns ingen risk att det skulle bli så sent gånget med tanke på att den genetiska undersökningen bör ske väldigt tidigt (om inte innan) befruktningen.
Misstolka inte antropomorfisering med något mer än det.
Jag skulle ha stannat på ord nummer två som du tog upp.
Citat från u_suck_tbh
Citat från Panthera
Men det är ju inte du som får lida över det... det är ju ditt barn! Varför vill man ens utsätta ett barn för det?
:S:S:S:SS: när jag får barn ska mitt barn inte få göra NÅGOT som kan påverka denne negativt
ska inte få leka med andra barn, för då kan han/hon kanske retas
ska inte få gå ut, kanske skadar sig
ska inte få vara med på släktkalas, kan känna sig utanför ELLER ÄNNU VÄRRE; få för sig att det är okej att dricka elelr något (för sånt försiggår på släktkalas i sverige)
ska inte få se på tv, kan få mardrömmar
osv svo svosovosvosvosov
Skiter fullständigt i hur du uppfostrar ungen, men allt det du räknade upp går att bearbetas för ett barn, och komma över... men inget kan ändras ifall man låter barnet födas sjukt och missbildat. Den kommer aldrig kunna ha ett normalt liv och den ende den skulle kunna skylla på skulle vara du... Och samtidigt så är det inte bara du och barnet som får lida utan även samhället. Pengar som skulle kunna gå till annat blir istället använt till något som skulle kunnat förhindrats utan några större problem...
Citat från u_suck_tbh
Poängen är densamma.
Om mitt barn kanske skulle dö av att ha downs så skulle jag givetvis försöka ändra på det.
Men eftersom således inte är fallet så skulle jag det inte.
Varför råna den personen på kanske hundra glada stunder för att bespara den tusen dåliga?
Nej, det är den inte.
För att dra en liknelse:
Att bygga en stadig grund där ett hus kan byggas på är vettigare än att bygga ett bra och ihärdigt hus på en dålig grund.
Good for you, your possible future downie would be proud.
För att tusen minus hundra fortfarande är nio hundra.
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet