Anarkism
Jojjjeee
Kille, 38 år
Citat från MrScentless
Citat från Stringburka
Hmmm... En stor skillnad mellan anarkokapitalism, mutualism och socialistisk anarkism är ju synen på det privata ägandet av produktionsmedlen. Även om det på ett praktiskt sett kan vara organiserat likartat är det ju en avgörande skillnad mellan dem. I anarkokapitalism har du privat ägande av produktionsmedel, mervärdesutnyttjande och lönearbete baserat på tillgång och efterfrågan precis som i dagens samhälle (men utan stat, på gott och ont; IMO mest på ont i det fallet). Inom mutualismen talar man ju mer om en slags utvidgad nyttjanderätt, och privategendomen är begränsad till vad man faktiskt använder, och du har ett statiskt värde på arbete. Dessutom är det kooperativa ägandet dominerande, snarare än det kapitalistiska. Och i socialistisk anarkism har man ju inget privat ägande alls av produktionsmedlen.
Och jag skulle vilja påstå att syndikalism snarare är en kampmetod än en ideologi, och jag skulle kunna se både mutualister och socialistiska anarkister som är syndikalistiskt lagda.
Citat från MrScentless
Sen vet jag inte om ni håller med men jag tycker någon form ut av organisering av anarkister bör ske. Något i alla fall för att starta igång rörelsen. Eller så är det bara jag som är blind? Det känns ibland inaktivt..
Tja, lär vara svårt att få upp ett generellt samarbete mellan mutualister och socialistiska anarkister, men inom dessa finns ju ett flertal grupperingar. Socialisterna har ju flera stora grupperingar och många små, men decentralisering är ju viktigt för dem så blir väl inte FÖR organiserat på gott och ont. Ett problem är ju dock att det ibland är väldigt mycket interna stridigheter om petitesser; någon vänstergrupp blir sur på någon annan vänstergrupp för att de ser djurrätt som en del i anarkismen medan den andra gruppen ser djurrätt som separat men viktigt. Såna där semantiska skiljaktigheter.
Är nog lättare att organisera folk i enskilda aktioner, men även där kan det vara svårt. Man måste svälja sin stolthet lite.
Kan nog vara så som du säger. Men en fråga:
Varför skulle det vara svårt med samarbete mellan individualistiska(Mutualister m.m) anarkister och socialistiska anarkister? Det enda jag kan se som skiljer dem båda är att ena fokuserar mer på individens rätt före gruppens och den andra fokusera mer på kollektivet. Något som jag skulle förstå är att ett samarbete mellan Anarko-kapitalister och anarko-socialister/kommunister skulle vara riktigt svårt att framföra. :P
But please enlighten me :)
Men om man fokuserar på att låta individerna förverkliga sig själva så borde ju kollektivet bli ett mer lyckligt och harmoniskt kollektiv efter som ett kollektiv ändå är en massa olika individer.
Lalala1234
Tjej, 30 år
Citat från MrScentless
Kan nog vara så som du säger. Men en fråga:
Varför skulle det vara svårt med samarbete mellan individualistiska(Mutualister m.m) anarkister och socialistiska anarkister? Det enda jag kan se som skiljer dem båda är att ena fokuserar mer på individens rätt före gruppens och den andra fokusera mer på kollektivet. Något som jag skulle förstå är att ett samarbete mellan Anarko-kapitalister och anarko-socialister/kommunister skulle vara riktigt svårt att framföra. :P
But please enlighten me :)[/i]
Därför att socialistiska anarkister för det mesta är emot alla former av hierarkier, generellt sett (undantagen är VÄLDIGT få, men är väl t.ex. att de flesta accepterar att ett barn inte har samma makt som dess förälder), medan mutualismen förutsätter privat ägande och inte direkt motsätter sig att vissa är rikare än andra vilket är en tydlig hierarki. Så medan mutualismen är emot den statliga hierarkin så är den accepterande inför den ekonomiska hierarkin (om än i mindre utsträckning än kapitalismen)
Givetvis kan man samarbeta kring enskilda sakfrågor, men det är på samma sätt som att den frihetliga vänstern generellt sett inte har några stora, långtgående samarbeten med den auktoritära vänstern - som är emot ekonomiska hierarkier men inte statliga.
Jag inser att jag inte var tydlig nog i förra inlägget också; menade att det är svårt att få långvariga eller storskaliga samarbeten mellan socialistiska anarkister och mutualister. I enskilda frågor kan många olika ideologier mötas, jag har varit på demonstrationer och skrikit bredvid liberaler, t.om., även om jag föraktar dem. Ju närmare man är ju mer samarbete är möjligt, men jag tror synen på makt är för olika inom vänsteranarkismen och mutualismen för att några egentliga allianser ska kunna bildas.
Detta är rena spekulationer från min sida, men det är så jag upplever att diskussionerna går.
MrScentless
Kille, 31 år
Citat från Stringburka
Citat från MrScentless
Kan nog vara så som du säger. Men en fråga:
Varför skulle det vara svårt med samarbete mellan individualistiska(Mutualister m.m) anarkister och socialistiska anarkister? Det enda jag kan se som skiljer dem båda är att ena fokuserar mer på individens rätt före gruppens och den andra fokusera mer på kollektivet. Något som jag skulle förstå är att ett samarbete mellan Anarko-kapitalister och anarko-socialister/kommunister skulle vara riktigt svårt att framföra. :P
But please enlighten me :)
Därför att socialistiska anarkister för det mesta är emot alla former av hierarkier, generellt sett (undantagen är VÄLDIGT få, men är väl t.ex. att de flesta accepterar att ett barn inte har samma makt som dess förälder), medan mutualismen förutsätter privat ägande och inte direkt motsätter sig att vissa är rikare än andra vilket är en tydlig hierarki. Så medan mutualismen är emot den statliga hierarkin så är den accepterande inför den ekonomiska hierarkin (om än i mindre utsträckning än kapitalismen)
Givetvis kan man samarbeta kring enskilda sakfrågor, men det är på samma sätt som att den frihetliga vänstern generellt sett inte har några stora, långtgående samarbeten med den auktoritära vänstern - som är emot ekonomiska hierarkier men inte statliga.
Jag inser att jag inte var tydlig nog i förra inlägget också; menade att det är svårt att få långvariga eller storskaliga samarbeten mellan socialistiska anarkister och mutualister. I enskilda frågor kan många olika ideologier mötas, jag har varit på demonstrationer och skrikit bredvid liberaler, t.om., även om jag föraktar dem. Ju närmare man är ju mer samarbete är möjligt, men jag tror synen på makt är för olika inom vänsteranarkismen och mutualismen för att några egentliga allianser ska kunna bildas.
Detta är rena spekulationer från min sida, men det är så jag upplever att diskussionerna går.
Fast den korrekta termen är Individualistiska anarkister eftersom alla förespråkar inte mutualism som ekonomi.
Om jag tänker korrekt så menar du privat ägande = privat egendom?
Om i så fall måste jag rätta dig. Mutualismen grundades stort sett av Pierre - Joseph Proudhon (han som var den förste att kalla sig själv anarkist etc.). I hans bok What is property? förklarar han om egendom.
Taget från Wikipedia:
I boken, som anses ha haft en stort inflytande även utanför de anarkistiska kretsarna där den mest hyllats, diskuterar Proudhon det historiska ursprunget till rätt, ägande och egendom, och argumenterar, på ett ofta mycket retoriskt vis, för en skillnad mellan två slag av egendom. Den ena, la possession ("besittning"), är rättmätig och syftar till frukterna av eller medlen för eget arbete, medan egendom av annat slag, la propriété ("egendom") (jord man inte brukar, hyresintäkter, oskälig inkomst av handel, ränta etc.), är orättmätig. Det är bara denna senare form av egendom Proudhon förklarar vara en omöjlighet (av tio olika skäl) och en stöld. Begreppen kom från samtida fransk lagstiftning.
Med detta så är ganska självklart att mutualismen är emot privat egendom. Om det var inte det du menade så får du förklara ytterligare.
Lalala1234
Tjej, 30 år
Citat från MrScentless
Fast den korrekta termen är Individualistiska anarkister eftersom alla förespråkar inte mutualism som ekonomi.
Om jag tänker korrekt så menar du privat ägande = privat egendom?
Om i så fall måste jag rätta dig. Mutualismen grundades stort sett av Pierre - Joseph Proudhon (han som var den förste att kalla sig själv anarkist etc.). I hans bok What is property? förklarar han om egendom.
Jag talar om mutualister specifikt, eftersom individualistisk anarkism är en väldigt bred term som även innefattar anarkokapitalism, och den tänker jag inte ta i med tång.
Och ja, jag vet att de talar om skillnaden mellan egendom och besittning - och det är en viktig skillnad att sätta fokus från äganderätt till nyttjanderätt - men den förändrar inte att även inom detta finns relativ rikedom och fattigdom, och därmed hierarkier. Jag idag har ingen egendom ur det synsättet - äger inga sparade medel eller aktier och har inte en massa prylar som bara ligger och dräller. Det som är är väl möjligen att jag inte brukar jorden tillräckligt (jag har rätt stor tomt men har inte gröna fingrar) men oavsett så är jag ändå långt rikare än de fattigaste i sverige. Om det rör en resurs som det finns oändligt av - säg information eller luft - så är mutualismen utan ägande men om det finns en större efterfrågan än tillgång (för att använda sådana termer) så kan fortfarande skillnader i rikedom förekomma. De måste inte, men de kan göra det.
När jag talade om "privat ägande av produktionsmedlen" så åsyftade jag den formen av besittningsrätt, då den sträcker sig bortom det direkta behovet. Därför jag inte använde ordet egendom, men inser nu att "ägande" troligen tolkas närmare egendom än besittning. Ber om ursäkt för min luddighet, förstår att förra inlägget troligen kan ha låtit väldigt konstigt.
Lalala1234
Tjej, 30 år
Citat från Jojjjeee
Men om man fokuserar på att låta individerna förverkliga sig själva så borde ju kollektivet bli ett mer lyckligt och harmoniskt kollektiv efter som ett kollektiv ändå är en massa olika individer.[/i]
Beror ju helt på vad individerna vill när de försöker förverkliga sig själva. Sen vet jag inte om lycka alltid är det mest eftersträvansvärda; hade inte varit för att proppa folk fulla med heroin konstant. För mig är någorlunda frihet och jämlikhet minst lika viktigt som stora mängder signalsubstanser.
MrScentless
Kille, 31 år
Citat från Stringburka
Citat från MrScentless
Fast den korrekta termen är Individualistiska anarkister eftersom alla förespråkar inte mutualism som ekonomi.
Om jag tänker korrekt så menar du privat ägande = privat egendom?
Om i så fall måste jag rätta dig. Mutualismen grundades stort sett av Pierre - Joseph Proudhon (han som var den förste att kalla sig själv anarkist etc.). I hans bok What is property? förklarar han om egendom.
Jag talar om mutualister specifikt, eftersom individualistisk anarkism är en väldigt bred term som även innefattar anarkokapitalism, och den tänker jag inte ta i med tång.
Och ja, jag vet att de talar om skillnaden mellan egendom och besittning - och det är en viktig skillnad att sätta fokus från äganderätt till nyttjanderätt - men den förändrar inte att även inom detta finns relativ rikedom och fattigdom, och därmed hierarkier. Jag idag har ingen egendom ur det synsättet - äger inga sparade medel eller aktier och har inte en massa prylar som bara ligger och dräller. Det som är är väl möjligen att jag inte brukar jorden tillräckligt (jag har rätt stor tomt men har inte gröna fingrar) men oavsett så är jag ändå långt rikare än de fattigaste i sverige. Om det rör en resurs som det finns oändligt av - säg information eller luft - så är mutualismen utan ägande men om det finns en större efterfrågan än tillgång (för att använda sådana termer) så kan fortfarande skillnader i rikedom förekomma. De måste inte, men de kan göra det.
När jag talade om "privat ägande av produktionsmedlen" så åsyftade jag den formen av besittningsrätt, då den sträcker sig bortom det direkta behovet. Därför jag inte använde ordet egendom, men inser nu att "ägande" troligen tolkas närmare egendom än besittning. Ber om ursäkt för min luddighet, förstår att förra inlägget troligen kan ha låtit väldigt konstigt.
Aha nu förstår jag. :D Aja det gör inget, tack att du tog dig tid att förklara :)
Jojjjeee
Kille, 38 år
Citat från Stringburka
Citat från Jojjjeee
Men om man fokuserar på att låta individerna förverkliga sig själva så borde ju kollektivet bli ett mer lyckligt och harmoniskt kollektiv efter som ett kollektiv ändå är en massa olika individer.
Beror ju helt på vad individerna vill när de försöker förverkliga sig själva. Sen vet jag inte om lycka alltid är det mest eftersträvansvärda; hade inte varit för att proppa folk fulla med heroin konstant. För mig är någorlunda frihet och jämlikhet minst lika viktigt som stora mängder signalsubstanser.
Med förverkliga sig själv så menar jag att man blir bestulen på frukten av sitt arbete. Sen kan ju också en grupp förverkliga sig själva om de har något som de jobbar gemensamt för att nå. Droger förslöar och gör en i längden olycklig.
Lalala1234
Tjej, 30 år
Citat från Jojjjeee
Med förverkliga sig själv så menar jag att man blir bestulen på frukten av sitt arbete. Sen kan ju också en grupp förverkliga sig själva om de har något som de jobbar gemensamt för att nå. Droger förslöar och gör en i längden olycklig.[/i]
Ska jag vara ärlig förstår jag varken vad du menar med den första meningen, eller vad du vill få fram. Fast kan vara jag som är trög, hatar mornar. -.-'
Men om droger gör en olycklig eller inte beror ju på vad det är för drog, och även om man rent teoretiskt skulle kunna hitta ett "det perfekta lyckopillret" utan bieffekter skulle jag vara emot att man drogade ner folket - även om de blev lyckliga.
Mynta
Tjej, 33 år
Citat från Stringburka
Jag ber om ursäkt, iTranscend. Jag missbedömde dig, då du gång på gång tycks propagera för stark privat äganderätt, inkl ägande av produktionsmedlen (annat än nyttjanderätt). Kanske är för att de flesta som debatterat mot dig i tråden varit socialister så att det har varit den sidan som lyst fram mest så att säga. Ber om ursäkt för att jag gav dig ett epitet du kanske inte alls hörde hemma i, det var en förhastad slutsats.
Jag delar inte din åsikt gällande privategendom, men men. Det var fel av mig att vara för snabb i bedömningen. Du och andra mutualister har min respekt (något jag inte känner inför anarkokapitalister och nyliberaler), for what it's worth.
Tack för visad respekt, jag är övertygad om att diskussioner som dessa alltid slutar bättre då, dvs i ny visdom :)
Ja, jag är för privat ägande, men jag säger inte nödvändigtvis att det är bättre. Jag säger bara att människor måste ha FRIHETEN till att driva företag privat om de så vill, men för att det överhuvudtaget ska lyckas så krävs det att det är vad konsumenter och arbetare vill ha, vilket jag är övertygad om att det inte är. Jag tror som sagt att arbetarkooperativ och andra liknande modeller som jag inte kan föreställa mig ännu kommer att utgöra en majoritet på marknaden, eftersom de är mer konkurrenskraftiga om arbetare, och därav kommer de även att vinna fler kunder. Kommunism kan även mycket väl växa sig stort, men problemet med det är att det kräver bildandet av kollektiv där alla ingår i kommunismens principer, varav dessa kollektiv måste växa sig större på den vägen. Grejen med fria markander är att man bara kan spekulera utifrån lagar, logiska resonemang och historiska erfarenheter; men man kan aldrig planera. Jag antar att det är därför så många hatar marknadsekonomi :).
Det jag ville säga är att jag likvärdigt skulle kunna kalla mig anarko-kapitalist som mutualist, för det är faktiskt ingen större skillnad på dem. Att se ner på anarko-kapitalister bara för att de har ordet "kapitalism" i sitt namn tar en ingenvart, man måste se till vad de faktiskt förespråkar. Och nu råkar det ju tyvärr vara så att man var dum nog att välja ett begrepp som ringer väldigt dåligt i mångas öron, dvs de som använder en "socialistisk" terminologi. Men vad anarko-kapitalister faktiskt menar med kapitalism är något som faktiskt är väldigt likt vad anarko-socialister menar med socialism, dvs något som leder till att profit pressas ner mot noll via konkurrens, att arbetaren har rätt till frukten av sitt arbete, konsument och arbetarmakt, ett motstånd mot storföretag och multinationella företag, mot utsugandet av arbetarklassen osv.
MrScentless
Kille, 31 år
Citat från iTranscend
Citat från Stringburka
Jag ber om ursäkt, iTranscend. Jag missbedömde dig, då du gång på gång tycks propagera för stark privat äganderätt, inkl ägande av produktionsmedlen (annat än nyttjanderätt). Kanske är för att de flesta som debatterat mot dig i tråden varit socialister så att det har varit den sidan som lyst fram mest så att säga. Ber om ursäkt för att jag gav dig ett epitet du kanske inte alls hörde hemma i, det var en förhastad slutsats.
Jag delar inte din åsikt gällande privategendom, men men. Det var fel av mig att vara för snabb i bedömningen. Du och andra mutualister har min respekt (något jag inte känner inför anarkokapitalister och nyliberaler), for what it's worth.
Det jag ville säga är att jag likvärdigt skulle kunna kalla mig anarko-kapitalist som mutualist, för det är faktiskt ingen större skillnad på dem. Att se ner på anarko-kapitalister bara för att de har ordet "kapitalism" i sitt namn tar en ingenvart, man måste se till vad de faktiskt förespråkar. Och nu råkar det ju tyvärr vara så att man var dum nog att välja ett begrepp som ringer väldigt dåligt i mångas öron, dvs de som använder en "socialistisk" terminologi. Men vad anarko-kapitalister faktiskt menar med kapitalism är något som faktiskt är väldigt likt vad anarko-socialister menar med socialism, dvs något som leder till att profit pressas ner mot noll via konkurrens, att arbetaren har rätt till frukten av sitt arbete, konsument och arbetarmakt, ett motstånd mot storföretag och multinationella företag, mot utsugandet av arbetarklassen osv.
Vad jag vet så är det några stora skillnader mellan anarko-kapitalist och mutualist.
Mutualister tror inte på privat egendom, vilket anarko-kapitalister gör (eller ja de flesta gör).
Murray Rothbard myntade termen anarkokapitalism för att särskilja det från anarkism som motsätter sig privategendom.
Taget från wikipedia
Proudhons och Warrens idéer om fri antikapitalistisk marknadsekonomi [27] utan profit,[28] immateriell rätt och privilegier är en central tanke inom rörelsen. Individualanarkismen byggs därmed oftast på en mutualistisk marknadsekonomi,[29] som enligt individualanarkister kontrasteras av sin motsats; kapitalismen.
Taget från Wikipedia
Så det är en viss skillnad :)
Det finns faktiskt ett finare ord för Anarko-kapitalister och det är marknadsanarkister :) Fast det är inte bara de som ingår i den termen. Det är ett bra sätt att undvika använda ordet kapitalist. :P
Lalala1234
Tjej, 30 år
Citat från iTranscend
Det jag ville säga är att jag likvärdigt skulle kunna kalla mig anarko-kapitalist som mutualist, för det är faktiskt ingen större skillnad på dem. Att se ner på anarko-kapitalister bara för att de har ordet "kapitalism" i sitt namn tar en ingenvart, man måste se till vad de faktiskt förespråkar. Och nu råkar det ju tyvärr vara så att man var dum nog att välja ett begrepp som ringer väldigt dåligt i mångas öron, dvs de som använder en "socialistisk" terminologi. Men vad anarko-kapitalister faktiskt menar med kapitalism är något som faktiskt är väldigt likt vad anarko-socialister menar med socialism, dvs något som leder till att profit pressas ner mot noll via konkurrens, att arbetaren har rätt till frukten av sitt arbete, konsument och arbetarmakt, ett motstånd mot storföretag och multinationella företag, mot utsugandet av arbetarklassen osv.[/i]
Nej, det är inte likvärdigt. Den ena förespråkar att man kan få äga de produktionsmedel man brukar samt det man producerar, den andra är kapitalbaserad med fastslagen egendomsrätt. Inom ett anarkoskommunistiskt samhälle äger ingen en plätt jord och alla har lika rätt till den (vanligen bestämt genom direktdemokratiska principer), i ett mutualistiskt kan någon äga marken så länge denne själv aktivt brukar den, och äger vad som odlas, och i ett anarkokapitalistiskt kan han äga jorden fastän han inte brukar den, och därmed använda den som t.ex. spekuleringsvara eller hyra in andra som lönearbetar och ger honom mervärdet från produktionen. Han kan äga hur mycket jord som helst, och använda våld för att få behålla egendomen.
I ett mutualistiskt samhälle kan det finnas skillnader i rikedom, men det kan inte finnas kapitalister. Det kan det i ett anarkokapitalistiskt samhälle. Sen tycker jag personligen att anarkokapitalism är en självmotsägelse, då anarki som sagt är motsatsen till hierarki och anarkokapitalistiska samhällen snabbt skulle bli strikt hierarkisa (medan mutualistiska inte skulle bli det i alls samma utsträckning och inte alls lika strikt).
Om Sverige varit ett företag som ägde marken och hyrde ut marken till företag och invånare, snarare än att kalla sig stat, så hade landet kunnat fungera i princip likadant som nu och fortfarande kunna kallas anarkokapitalistiskt - eftersom det inte finns någon reglerande stat utan bara privatägda företag. Anarkokapitalism är precis som fascism antiteserna till demokrati.
Sen innefattar principen om icke-aggression oftast även angrepp mot egendom, vilket innebär att det är fritt fram för en ägande part att använda våld mot en icke-ägande part på dennes egendom. Eftersom icke-aggressionsprincipen är i princip den enda lag som eftersträvas så lämnas allt i övrigt upp till de inblandade - och då anarkokapitalistiska samhällen inte är demokratiska är det väldigt lätt för en förtryckande part som kallar sig "hyresvärd" istället för "stat" att ta kontrollen.
MrScentless
Kille, 31 år
Citat från Stringburka
Citat från iTranscend
Om Sverige varit ett företag som ägde marken och hyrde ut marken till företag och invånare, snarare än att kalla sig stat, så hade landet kunnat fungera i princip likadant som nu och fortfarande kunna kallas anarkokapitalistiskt - eftersom det inte finns någon reglerande stat utan bara privatägda företag. Anarkokapitalism är precis som fascism antiteserna till demokrati.
Sen innefattar principen om icke-aggression oftast även angrepp mot egendom, vilket innebär att det är fritt fram för en ägande part att använda våld mot en icke-ägande part på dennes egendom. Eftersom icke-aggressionsprincipen är i princip den enda lag som eftersträvas så lämnas allt i övrigt upp till de inblandade - och då anarkokapitalistiska samhällen inte är demokratiska är det väldigt lätt för en förtryckande part som kallar sig "hyresvärd" istället för "stat" att ta kontrollen.
Det är omöjligt för Sverige som företag äga all mark. För Sverige är ingen/inga individ/individer i sig, då du syftar på de människor som var i makten. Och det är helt omöjligt för dem att äga hela Sverige enligt anarko-kapitalismen då de kan inte beblanda sitt arbete med all Sveriges mark som de påstås äga. För att legitimt äga något så måste man beblanda sitt arbete med den naturliga resursen (t.ex. marken).
Så jag skulle inte precis säga att anarko-kapitalismen är precis fascismen. Det vore ett grovt misstag.
Wikipedia, Anarko-kapitalismens syn på egendom:
Var och en är den rättmätiga ägaren av sin egen fysiska kropp såväl som alla platser och naturgivna nyttigheter som man besitter och brukar med sin kropp, förutsatt att ingen annan redan har använt eller tagit samma platser och nyttigheter i besittning. Detta ägandeskap över "ursprungligt förvärvade" platser och nyttigheter som en person kan ha implicerar dennes rätt att använda och förändra dessa platser och nyttigheter helt efter eget tycke, förutsatt att man därmed inte utan samtycke även förändrar den fysiska integriteten hos andra platser och nyttigheter som har tillkommit en annan person genom ursprungligt förvärv.
Platser och nyttigheter som, med John Lockes ord, har förvärvats genom att man "blandat sitt arbete" med dem, kan i synnerhet endast byta ägare genom frivilliga kontraktsbaserade överföringar av egendom från en tidigare till en senare ägare.
Detta är grunden för de anarkokapitalistiska äganderättigheterna, och det är här de skiljer sig från kollektivistiska former av anarkism som anarkokummunism, där produktionsmedlen ägs och kontrolleras av hela samhället och produkterna distribueras utefter individers behov. Anarkokapitalister förespråkar individuellt ägande av produktionsmedlen och arbetets produkter som är oavhängigt individers behov. Som Rothbard uttrycker det: "if every man has the right to own his own body and if he must use and transform material natural objects in order to survive, then he has the right to own the product that he has made".
Egendom som har skapats genom arbete får endast byta ägare genom utbyten eller gåvor; påtvingade byten anses vara illegitima. En individ kan genom ursprungligt förvärv ta tidigare oägda resurser, inklusive jord, i besittning och kan genom att förbättra eller använda dem på något annat sätt komma att äga dem med samma "absoluta rätt" som sin egen kropp. Enligt Rothbard kan egendom endast uppstå genom arbete; därav följer att ett jordstycke inte kan komma att ägas legitimt endast genom att någon hävdar det eller bygger ett staket runt det. Det är endast genom att använda jorden genom att blanda sitt arbete med den som ursprungligt förvärv legitimeras: "Any attempt to claim a new resource that someone does not use would have to be considered invasive of the property right of whoever the first user will turn out to be". Rothbard noterar att resursen inte behöver fortsätta att användas för att förbli en persons egendom, "for once his labor is mixed with the natural resource, it remains his owned land.
His labor has been irretrievably mixed with the land, and the land is therefore his or his assigns in perpetuity."[25] Moderna anarkokapitalister anser att det finns väldigt få (om ens några) jordområden kvar på jorden vars ägandeskap inte vid någon tidpunkt tillkommit genom tvång, genom statlig konfiskering eller privat konfiskering med hjälp av staten. Rothbard skriver,
Det räcker inte att bara kräva skydd av "privategendomens rättigheter"; det måste finnas en adekvat rättviseteori gällande äganderätt, såvida inte vilken egendom som helst som staten en gång har erkänt vara "privat" nu ska försvaras av libertarianer, oavsett hur orättmätig processen var eller skadliga dess konsekvenser.[26]
Rothbard skriver i "Justice and Property Right" att "any identifiable owner (the original victim of theft or his heir) must be accorded his property". Vad gäller slaveri menar han att "the old plantations and the heirs and descendants of the former slaves can be identified, and the reparations can become highly specific indeed". Han anser att slavar har äganderätt till den jord som de tvingades arbeta på, i enlighet med principen om ursprungligt förvärv.
Den egendom som kontrolleras av staten bör enligt Rothbard konfiskeras och återlämnas till den privata sektorn: "any property in the hands of the State is in the hands of thieves, and should be liberated as quickly as possible". Han föreslår exempelvis att statliga universitet ska övertas av sina studenter och anställda. Han stödjer även expropriering av privat egendom som har tillkommit genom statligt tvång, som företag som erhåller subventioner och andra statliga förmåner. Han föreslår att företag som får åtminstone 50% av sin inkomst från staten ska konfiskeras av arbetarna på företaget. Han skriver: "What we libertarians object to, then, is not government per se but crime, what we object to is unjust or criminal property titles; what we are for is not "private" property per se but just, innocent, non-criminal private property". Karl Hess säger i samma andra att "libertarianism wants to advance principles of property but that it in no way wishes to defend, willy nilly, all property which now is called private...Much of that property is stolen. Much is of dubious title. All of it is deeply intertwined with an immoral, coercive state system". Genom att erkänna en axiomatisk definition av privategendom och äganderätt förnekar anarkokapitalister statens legitimitet rent principiellt:
"Ty, förutom att fördöma sådana aktiviteter som mord, våldtäkt, intrång, rån, inbrott, stöld och bedrägeri så är den privata egendomens etik också oförenlig med existensen av en stat definierad som en agent som har ett tvingande territoriellt monopol av beslutsfattande och/eller rätten att uppta skatt".
Lalala1234
Tjej, 30 år
Citat från MrScentless
Det är omöjligt för Sverige som företag äga all mark. För Sverige är ingen/inga individ/individer i sig, då du syftar på de människor som var i makten. Och det är helt omöjligt för dem att äga hela Sverige enligt anarko-kapitalismen då de kan inte beblanda sitt arbete med all Sveriges mark som de påstås äga. För att legitimt äga något så måste man beblanda sitt arbete med den naturliga resursen (t.ex. marken).
--------------------------------------------------------------------------
Inom mutualismen måste man använda en naturresurs för att kunna äga den. Inte inom anarkokapitalism. Det är det som är den största skillnaden. Anarkokapitalism är, som namnet antyder, baserat på kapital till skillnad från mutualismen som är baserad på en bredare form av nyttjanderätt.
Och sade ej att anarkokapitalism är fascism - jag sade att de båda är antitesen till demokrati, fast i varsin ända av den libertarianska skalan (om man ser på t.ex. political compass och sånt). Sen är kapitalism alltid auktoritärt så ett anarkokapitalistiskt samhälle kan mycket väl likna ett fascistiskt, där lojalitet mot landet ersatts med lojalitet mot företaget som ideal.
Och det är inte alls omöjligt för företaget Sverige att äga all mark, då beblandelse av arbete bara är relevant för skapandet av egendom, inte för förvärvandet eller dess fortsatta existens. Notera följande:
----------------------------------------------------
Rothbard noterar att resursen inte behöver fortsätta att användas för att förbli en persons egendom, "for once his labor is mixed with the natural resource, it remains his owned land.
His labor has been irretrievably mixed with the land, and the land is therefore his or his assigns’ in perpetuity."[25] Moderna anarkokapitalister anser att det finns väldigt få (om ens några) jordområden kvar på jorden vars ägandeskap inte vid någon tidpunkt tillkommit genom tvång, genom statlig konfiskering eller privat konfiskering med hjälp av staten.
----------------------------------------------------
Vid det här laget är större delen av jordens yta, och nästan hela Sveriges yta, beblandad med någons arbete någon gång i historien. Även om man skulle nollställa allt skulle det bara dröja några år innan 95% av Sveriges yta åter hade beblandats med någons arbete. När väl egendomen skapats, så finns den på permanent basis - om jag odlar något på en bit mark som ingen annan äger så blir marken min egendom, och fortsätter vara min egendom till min död eller till jag säljer egendomen, och köparen har inget som helst krav på att bruka jorden för att den ska finnas kvar. Detta är mao ganska irrelevant i dagens värld där hela jorden brukas utom några ogästvänliga platser som djuphaven och antarktis.
Så jo, genom att köpa upp all Sveriges mark från de som ursprungligen förvärvat denna (eller av dem som köpt marken av dem som ursprungligen förvärvat den osv) kan ett företag äga hela Sverige i ett anarkokapitalistiskt samhälle. Hade det inte funnits kapitalism i anarkokapitalismen hade den inte kallats anarkokapitalism - då hade det varit mutualism eller dylikt.
Jojjjeee
Kille, 38 år
Jag satt och funderade kring ett som jag ser det morliskt dilemma. Om man är anarkist och går i skolan och får studiebidrag tillexempel som kommer från staten, då drar man ju nytta utav det sytem som man säger sig ogilla. Eller om man tillexempel inte vill jobba och lever på försörjningsstöd så får man ju också pengar från staten. Det känns som dubbelmoral, men ingenting är ju helt svart eller vitt. Hur ser ni andra anarkister på detta?,att samtidigt säga att man förkastar staten men ändå tar emot någon form av ekonomiskt stöd från staten.
Jojjjeee
Kille, 38 år
Citat från MrScentless
Citat från Stringburka
Citat från iTranscend
Om Sverige varit ett företag som ägde marken och hyrde ut marken till företag och invånare, snarare än att kalla sig stat, så hade landet kunnat fungera i princip likadant som nu och fortfarande kunna kallas anarkokapitalistiskt - eftersom det inte finns någon reglerande stat utan bara privatägda företag. Anarkokapitalism är precis som fascism antiteserna till demokrati.
Sen innefattar principen om icke-aggression oftast även angrepp mot egendom, vilket innebär att det är fritt fram för en ägande part att använda våld mot en icke-ägande part på dennes egendom. Eftersom icke-aggressionsprincipen är i princip den enda lag som eftersträvas så lämnas allt i övrigt upp till de inblandade - och då anarkokapitalistiska samhällen inte är demokratiska är det väldigt lätt för en förtryckande part som kallar sig "hyresvärd" istället för "stat" att ta kontrollen.
Det är omöjligt för Sverige som företag äga all mark. För Sverige är ingen/inga individ/individer i sig, då du syftar på de människor som var i makten. Och det är helt omöjligt för dem att äga hela Sverige enligt anarko-kapitalismen då de kan inte beblanda sitt arbete med all Sveriges mark som de påstås äga. För att legitimt äga något så måste man beblanda sitt arbete med den naturliga resursen (t.ex. marken).
Så jag skulle inte precis säga att anarko-kapitalismen är precis fascismen. Det vore ett grovt misstag.
Wikipedia, Anarko-kapitalismens syn på egendom:
Var och en är den rättmätiga ägaren av sin egen fysiska kropp såväl som alla platser och naturgivna nyttigheter som man besitter och brukar med sin kropp, förutsatt att ingen annan redan har använt eller tagit samma platser och nyttigheter i besittning. Detta ägandeskap över "ursprungligt förvärvade" platser och nyttigheter som en person kan ha implicerar dennes rätt att använda och förändra dessa platser och nyttigheter helt efter eget tycke, förutsatt att man därmed inte utan samtycke även förändrar den fysiska integriteten hos andra platser och nyttigheter som har tillkommit en annan person genom ursprungligt förvärv.
Platser och nyttigheter som, med John Lockes ord, har förvärvats genom att man "blandat sitt arbete" med dem, kan i synnerhet endast byta ägare genom frivilliga – kontraktsbaserade – överföringar av egendom från en tidigare till en senare ägare.
Detta är grunden för de anarkokapitalistiska äganderättigheterna, och det är här de skiljer sig från kollektivistiska former av anarkism som anarkokummunism, där produktionsmedlen ägs och kontrolleras av hela samhället och produkterna distribueras utefter individers behov. Anarkokapitalister förespråkar individuellt ägande av produktionsmedlen och arbetets produkter som är oavhängigt individers behov. Som Rothbard uttrycker det: "if every man has the right to own his own body and if he must use and transform material natural objects in order to survive, then he has the right to own the product that he has made".
Egendom som har skapats genom arbete får endast byta ägare genom utbyten eller gåvor; påtvingade byten anses vara illegitima. En individ kan genom ursprungligt förvärv ta tidigare oägda resurser, inklusive jord, i besittning och kan genom att förbättra eller använda dem på något annat sätt komma att äga dem med samma "absoluta rätt" som sin egen kropp. Enligt Rothbard kan egendom endast uppstå genom arbete; därav följer att ett jordstycke inte kan komma att ägas legitimt endast genom att någon hävdar det eller bygger ett staket runt det. Det är endast genom att använda jorden – genom att blanda sitt arbete med den – som ursprungligt förvärv legitimeras: "Any attempt to claim a new resource that someone does not use would have to be considered invasive of the property right of whoever the first user will turn out to be". Rothbard noterar att resursen inte behöver fortsätta att användas för att förbli en persons egendom, "for once his labor is mixed with the natural resource, it remains his owned land.
His labor has been irretrievably mixed with the land, and the land is therefore his or his assigns’ in perpetuity."[25] Moderna anarkokapitalister anser att det finns väldigt få (om ens några) jordområden kvar på jorden vars ägandeskap inte vid någon tidpunkt tillkommit genom tvång, genom statlig konfiskering eller privat konfiskering med hjälp av staten. Rothbard skriver,
Det räcker inte att bara kräva skydd av "privategendomens rättigheter"; det måste finnas en adekvat rättviseteori gällande äganderätt, såvida inte vilken egendom som helst som staten en gång har erkänt vara "privat" nu ska försvaras av libertarianer, oavsett hur orättmätig processen var eller skadliga dess konsekvenser.[26]
Rothbard skriver i "Justice and Property Right" att "any identifiable owner (the original victim of theft or his heir) must be accorded his property". Vad gäller slaveri menar han att "the old plantations and the heirs and descendants of the former slaves can be identified, and the reparations can become highly specific indeed". Han anser att slavar har äganderätt till den jord som de tvingades arbeta på, i enlighet med principen om ursprungligt förvärv.
Den egendom som kontrolleras av staten bör enligt Rothbard konfiskeras och återlämnas till den privata sektorn: "any property in the hands of the State is in the hands of thieves, and should be liberated as quickly as possible". Han föreslår exempelvis att statliga universitet ska övertas av sina studenter och anställda. Han stödjer även expropriering av privat egendom som har tillkommit genom statligt tvång, som företag som erhåller subventioner och andra statliga förmåner. Han föreslår att företag som får åtminstone 50% av sin inkomst från staten ska konfiskeras av arbetarna på företaget. Han skriver: "What we libertarians object to, then, is not government per se but crime, what we object to is unjust or criminal property titles; what we are for is not "private" property per se but just, innocent, non-criminal private property". Karl Hess säger i samma andra att "libertarianism wants to advance principles of property but that it in no way wishes to defend, willy nilly, all property which now is called private...Much of that property is stolen. Much is of dubious title. All of it is deeply intertwined with an immoral, coercive state system". Genom att erkänna en axiomatisk definition av privategendom och äganderätt förnekar anarkokapitalister statens legitimitet rent principiellt:
"Ty, förutom att fördöma sådana aktiviteter som mord, våldtäkt, intrång, rån, inbrott, stöld och bedrägeri så är den privata egendomens etik också oförenlig med existensen av en stat definierad som en agent som har ett tvingande territoriellt monopol av beslutsfattande och/eller rätten att uppta skatt".
Alla de pengar som staten stulit från medborgarna genom skatter och moms, kan man väl också konfiskera och lämna tillbaka till alla dem som arbetat och tjänat ihop de pengarna. Men mycket utav det som staten tagit genom skatter har de kanske investerat i vägbyggen eller annat, Eller bara hålla sådan verksamhet som en stat igång måste kräva mycket ekonomiska resurser.
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet