Anarkism
Lalala1234
Tjej, 30 år
Citat från Jojjjeee
[i]Jag satt och funderade kring ett som jag ser det morliskt dilemma. Om man är anarkist och går i skolan och får studiebidrag tillexempel som kommer från staten, då drar man ju nytta utav det sytem som man säger sig ogilla. Eller om man tillexempel inte vill jobba och lever på försörjningsstöd så får man ju också pengar från staten. Det känns som dubbelmoral, men ingenting är ju helt svart eller vitt. Hur ser ni andra anarkister på detta?,att samtidigt säga att man förkastar staten men ändå tar emot någon form av ekonomiskt stöd från staten.
--------------------------------------------------------------------------[/i]
Nej, det är inte dubbelmoral. För det första stödjer väldigt många anarkister principen av "från varje efter förmåga, åt varje efter behov" och nog har man ett behov alltid. För det andra är det irrelevant - vi lever i en kapitalistisk värld och har inget alternativ eftersom vi inte kan bruka vilka produktionsmedel vi vill. Det är som att säga att det är dubbelmoral av kommunister att någonsin köpa något, eller dubbelmoral av en anarkokapitalist att gå på en statligt finansierad väg - bara för att man vill ha en värld utan kapitalism eller stat betyder inte det att man kan ignorera det faktum att man lever i en sådan.
--------------------------------------------------------------------------
Alla de pengar som staten stulit från medborgarna genom skatter och moms, kan man väl också konfiskera och lämna tillbaka till alla dem som arbetat och tjänat ihop de pengarna. Men mycket utav det som staten tagit genom skatter har de kanske investerat i vägbyggen eller annat, Eller bara hålla sådan verksamhet som en stat igång måste kräva mycket ekonomiska resurser.
--------------------------------------------------------------------------
Även om jag håller med om att arbetarna ska återta det som staten tagit, så är detta precis samma situation som hur arbetsköpare tar vårat mervärde i sina företag, förutom att staten åtminstone har en viss symbolisk demokrati involverad. Så ja, att ta varken från stat eller arbetsköpare är inte fel.
MrScentless
Kille, 31 år
Citat från Stringburka
Citat från MrScentless
Det är omöjligt för Sverige som företag äga all mark. För Sverige är ingen/inga individ/individer i sig, då du syftar på de människor som var i makten. Och det är helt omöjligt för dem att äga hela Sverige enligt anarko-kapitalismen då de kan inte beblanda sitt arbete med all Sveriges mark som de påstås äga. För att legitimt äga något så måste man beblanda sitt arbete med den naturliga resursen (t.ex. marken).
Inom mutualismen måste man använda en naturresurs för att kunna äga den. Inte inom anarkokapitalism. Det är det som är den största skillnaden. Anarkokapitalism är, som namnet antyder, baserat på kapital till skillnad från mutualismen som är baserad på en bredare form av nyttjanderätt.
__________________________________________________________
Och sade ej att anarkokapitalism är fascism - jag sade att de båda är antitesen till demokrati, fast i varsin ända av den libertarianska skalan (om man ser på t.ex. political compass och sånt). Sen är kapitalism alltid auktoritärt så ett anarkokapitalistiskt samhälle kan mycket väl likna ett fascistiskt, där lojalitet mot landet ersatts med lojalitet mot företaget som ideal.
______________________
Och det är inte alls omöjligt för företaget Sverige att äga all mark, då beblandelse av arbete bara är relevant för skapandet av egendom, inte för förvärvandet eller dess fortsatta existens. Notera följande:
______________________
Fast vilka är det som reprensentera företaget Sverige? Jag ifrågarsätter nu hur de fick tag på all Sveriges mark. Ge mig en vettig förklaring på hur de fick tag på hela Sveriges mark.
______________________
----------------------------------------------------
Rothbard noterar att resursen inte behöver fortsätta att användas för att förbli en persons egendom, "for once his labor is mixed with the natural resource, it remains his owned land.
His labor has been irretrievably mixed with the land, and the land is therefore his or his assigns’ in perpetuity."[25] Moderna anarkokapitalister anser att det finns väldigt få (om ens några) jordområden kvar på jorden vars ägandeskap inte vid någon tidpunkt tillkommit genom tvång, genom statlig konfiskering eller privat konfiskering med hjälp av staten.
----------------------------------------------------
_____________________________
_____________________________
Vid det här laget är större delen av jordens yta, och nästan hela Sveriges yta, beblandad med någons arbete någon gång i historien. Även om man skulle nollställa allt skulle det bara dröja några år innan 95% av Sveriges yta åter hade beblandats med någons arbete. När väl egendomen skapats, så finns den på permanent basis - om jag odlar något på en bit mark som ingen annan äger så blir marken min egendom, och fortsätter vara min egendom till min död eller till jag säljer egendomen, och köparen har inget som helst krav på att bruka jorden för att den ska finnas kvar. Detta är mao ganska irrelevant i dagens värld där hela jorden brukas utom några ogästvänliga platser som djuphaven och antarktis.
Så jo, genom att köpa upp all Sveriges mark från de som ursprungligen förvärvat denna (eller av dem som köpt marken av dem som ursprungligen förvärvat den osv) kan ett företag äga hela Sverige i ett anarkokapitalistiskt samhälle. Hade det inte funnits kapitalism i anarkokapitalismen hade den inte kallats anarkokapitalism - då hade det varit mutualism eller dylikt.
Aha där har vi ditt svar.
Nej, du syftar nu på de som en gång var regeringen/staten. När staten faller så förlorar de den egendom de kontrollerade. Visserligen så går egendomen det till den privata sektorn: företag etc. Men inte till bara ett företag som du påstår. Så jag kan säga dig att ditt scenario är näst intill omöjligt att ske inom marknadsanarkismen (anarkokapitalismen).
Den egendom som kontrolleras av staten bör enligt Rothbard konfiskeras och återlämnas till den privata sektorn: "any property in the hands of the State is in the hands of thieves, and should be liberated as quickly as possible". Han föreslår exempelvis att statliga universitet ska övertas av sina studenter och anställda. Han stödjer även expropriering av privat egendom som har tillkommit genom statligt tvång, som företag som erhåller subventioner och andra statliga förmåner. Han föreslår att företag som får åtminstone 50% av sin inkomst från staten ska konfiskeras av arbetarna på företaget. Han skriver: "What we libertarians object to, then, is not government per se but crime, what we object to is unjust or criminal property titles; what we are for is not "private" property per se but just, innocent, non-criminal private property". Karl Hess säger i samma andra att "libertarianism wants to advance principles of property but that it in no way wishes to defend, willy nilly, all property which now is called private...Much of that property is stolen. Much is of dubious title. All of it is deeply intertwined with an immoral, coercive state system". Genom att erkänna en axiomatisk definition av privategendom och äganderätt förnekar anarkokapitalister statens legitimitet rent principiellt:
Mynta
Tjej, 33 år
Citat från Stringburka
Nej, det är inte likvärdigt. Den ena förespråkar att man kan få äga de produktionsmedel man brukar samt det man producerar, den andra är kapitalbaserad med fastslagen egendomsrätt. Inom ett anarkoskommunistiskt samhälle äger ingen en plätt jord och alla har lika rätt till den (vanligen bestämt genom direktdemokratiska principer), i ett mutualistiskt kan någon äga marken så länge denne själv aktivt brukar den, och äger vad som odlas, och i ett anarkokapitalistiskt kan han äga jorden fastän han inte brukar den, och därmed använda den som t.ex. spekuleringsvara eller hyra in andra som lönearbetar och ger honom mervärdet från produktionen. Han kan äga hur mycket jord som helst, och använda våld för att få behålla egendomen.
I ett mutualistiskt samhälle kan det finnas skillnader i rikedom, men det kan inte finnas kapitalister. Det kan det i ett anarkokapitalistiskt samhälle. Sen tycker jag personligen att anarkokapitalism är en självmotsägelse, då anarki som sagt är motsatsen till hierarki och anarkokapitalistiska samhällen snabbt skulle bli strikt hierarkisa (medan mutualistiska inte skulle bli det i alls samma utsträckning och inte alls lika strikt).
Om Sverige varit ett företag som ägde marken och hyrde ut marken till företag och invånare, snarare än att kalla sig stat, så hade landet kunnat fungera i princip likadant som nu och fortfarande kunna kallas anarkokapitalistiskt - eftersom det inte finns någon reglerande stat utan bara privatägda företag. Anarkokapitalism är precis som fascism antiteserna till demokrati.
Sen innefattar principen om icke-aggression oftast även angrepp mot egendom, vilket innebär att det är fritt fram för en ägande part att använda våld mot en icke-ägande part på dennes egendom. Eftersom icke-aggressionsprincipen är i princip den enda lag som eftersträvas så lämnas allt i övrigt upp till de inblandade - och då anarkokapitalistiska samhällen inte är demokratiska är det väldigt lätt för en förtryckande part som kallar sig "hyresvärd" istället för "stat" att ta kontrollen.
Väldigt bra synpunkter, jag gillar din seriösa kritik. Det visar att du är seriös som filosof :)
Anarkokapitalister förespråkar som sagt landanspråk genom homesteadingprincipen, dvs att de som använder landområdet är berättigade till det. Den principen är som sagt identisk med vad mutualister tror på. Men visst, jag respekterar din rätt att använda vilka definitioner som du vill, men var beredd på att andra kan använda andra definitioner än dig. Enligt din definition är jag inte en anarko-kapitalist, men enligt min är jag det.
Även fast det semantiskt låter som att mer kapitalism innebär mer kapitalister så är inte det nödvändigtvis sant. Anarko-kapitalism använder begreppet "kapitalism" för "en totalt fri och oreglerad marknad". Som jag har lagt fram tidigare så hänger ju korporatism (vilket är vad jag använder för vad socialister kallar för "kapitalism") faktiskt ihop med regleringar, eftersom dessa kan användas för att direkt gynna storföretagens intressen (patenter, subventioner, ensamrätter, skattetryck på småföretag, bland mycket annat som dödar konkurrens). Under hård konkurrens, och utan alla ensamrätter, spelar det ingen roll om man själv äger ett företag eller om alla andra gör det. Man har ingen makt över sina arbetare, och därför blir man en av dem.
Vad vi har då är ett företag i en monopolposition, vilket förstås är riktigt dåligt bara det, men det behöver inte nödvändigtvis vara våldsamt och hotfullt på samma sätt som en stat. Självklart finns det inte så mycket att säga till om eftersom land är en nödvändig resurs som inte kan ersättas av någon annan, och därför håller jag med dig. Men samtidigt så erkänner jag att problemet ligger i det abstrakt påhittade monopolinnehavandet i sig, och inte i systemet, för jag vet att marknadsanarkism i praktiken aldrig skulle leda till monopol - det är som sagt ekonomiskt omöjligt.
Nej, det skulle jag faktiskt inte vilja påstå att den nödvändigtvis gör, men många menar att den gör det. Det är en intressant tanke du lägger fram, men vad du glömmer är att kostnaden av att anskaffa sig egendom ökar exponentiellt med hur stor del av marknaden som man faktiskt äger, eftersom konkurrenter vet att ju mer deras konkurrenter äger, desto större chans är det att de själva kommer att konkurreras ut. Därför kommer de att öka priserna skyhögt ifall de vet att det är en megalomanisk kapitalist som försöker ta över hela marknaden, särskilt om det är den sista lilla procenten av marknaden eftersom den innebär så mycket mer (100% jämfört med 99% är så mycket mer makt än en ynka procentenhet). Så länge vi arbetar utifrån förutsättningar, och inte vad som faktiskt kan ske i verkligheten, så faller alla samhällssystem :).
Jojjjeee
Kille, 38 år
Om en anarkokapitalist äger en bit mark och produktionsmedlen för att bruka marken, men har anställda som sköter maskinerna och skördar. Har han som äger marken rätt till den då?, efter som han/hon inte brukar den själv utan det är de anställda som brukar jorden då är det väl de anställda som har till marken efter som det är de som brukar den.
Mynta
Tjej, 33 år
Citat från Jojjjeee
Om en anarkokapitalist äger en bit mark och produktionsmedlen för att bruka marken, men har anställda som sköter maskinerna och skördar. Har han som äger marken rätt till den då?, efter som han/hon inte brukar den själv utan det är de anställda som brukar jorden då är det väl de anställda som har till marken efter som det är de som brukar den.
Jag tror att du hade fått svaret att det inte är marken han då hyr ut, utan maskinerna. För att utan maskinerna så skulle de inte kunna göra ett lika effektivt arbete, dvs att de utan dem skulle behöva arbeta mer för att generera samma värde. Utan det fisknät som arbetsgivaren lånar ut till arbetaren så skulle arbetaren bara hinna få tag på en fisk om dagen, snarare än tre osv. Arbetsgivaren är däremot i behov av någon som kan sköta dem, och därav är det som ett ömsesidigt gynnande utbyte. Så han lånar ut fisknäten mot en fisk om dagen, dvs att arbetaren tjänar en extra fisk om dagen, och arbetsgivaren tjänar en fisk om dagen genom att låna ut sitt fiskenät. Men är inte det utnyttjande, att bestjäla arbetaren på frukten av sitt arbete? Nej, för arbetsgivaren har antingen köpt in nätet själv ur egen ficka, eller byggt det själv, dvs valt att "gå utan mat" en dag för det. Det finns en bra, väldigt lättläst metaforisk serie om det här; som förklarar ekonomi på ett otroligt simpelt sätt (länkar längst ner).
I och med att en fri marknad troligen skulle innebära brist på arbetskraft så skulle det dessutom finnas stora incitament för att effektivisera maskiner och utrustning, samt förbättra löner och arbetsvillkor för arbetarna (där motsatsen förstås leder till motsatsen, dvs en sorts slaveri). Så arbetaren är alltid den klass som är i maktpositionen. Visst skulle man kunna säga att det är arbetarna som på ett sätt äger marken när de brukar den, men samtidigt så ger de dem inte rätt till att riva fabriken som arbetsgivaren byggt osv. Landägande är inte särskilt relevant när det kommer till detta ämne, utan vem som äger produktionsmedlen, och vem som erbjuds att låna dem.
http://www.youtube.com/watch?v=78a84qbT5-w&feature=related (trailer för nya)
http://www.youtube.com/watch?v=bFxvy9XyUtg (uppläsning av gamla)
Jojjjeee
Kille, 38 år
Citat från iTranscend
Citat från Jojjjeee
Om en anarkokapitalist äger en bit mark och produktionsmedlen för att bruka marken, men har anställda som sköter maskinerna och skördar. Har han som äger marken rätt till den då?, efter som han/hon inte brukar den själv utan det är de anställda som brukar jorden då är det väl de anställda som har till marken efter som det är de som brukar den.
Jag tror att du hade fått svaret att det inte är marken han då hyr ut, utan maskinerna. För att utan maskinerna så skulle de inte kunna göra ett lika effektivt arbete, dvs att de utan dem skulle behöva arbeta mer för att generera samma värde. Utan det fisknät som arbetsgivaren lånar ut till arbetaren så skulle arbetaren bara hinna få tag på en fisk om dagen, snarare än tre osv. Arbetsgivaren är däremot i behov av någon som kan sköta dem, och därav är det som ett ömsesidigt gynnande utbyte. Så han lånar ut fisknäten mot en fisk om dagen, dvs att arbetaren tjänar en extra fisk om dagen, och arbetsgivaren tjänar en fisk om dagen genom att låna ut sitt fiskenät. Men är inte det utnyttjande, att bestjäla arbetaren på frukten av sitt arbete? Nej, för arbetsgivaren har antingen köpt in nätet själv ur egen ficka, eller byggt det själv, dvs valt att "gå utan mat" en dag för det. Det finns en bra, väldigt lättläst metaforisk serie om det här; som förklarar ekonomi på ett otroligt simpelt sätt (länkar längst ner).
I och med att en fri marknad troligen skulle innebära brist på arbetskraft så skulle det dessutom finnas stora incitament för att effektivisera maskiner och utrustning, samt förbättra löner och arbetsvillkor för arbetarna (där motsatsen förstås leder till motsatsen, dvs en sorts slaveri). Så arbetaren är alltid den klass som är i maktpositionen. Visst skulle man kunna säga att det är arbetarna som på ett sätt äger marken när de brukar den, men samtidigt så ger de dem inte rätt till att riva fabriken som arbetsgivaren byggt osv. Landägande är inte särskilt relevant när det kommer till detta ämne, utan vem som äger produktionsmedlen, och vem som erbjuds att låna dem.
http://www.youtube.com/watch?v=78a84qbT5-w&feature=related (trailer för nya)
http://www.youtube.com/watch?v=bFxvy9XyUtg (uppläsning av gamla)
Den gamla filmen fick mig att tänka på bostadsbubblan i USA som sprack och gav upphov den den stora finanskrisen för två år sedan. Staten hade gav billiga bostadslån med hög risk till de amerikanska med borgarna sen steg inflationen och räntan så de kunde inte betala tillbaka lånen utan de övergav husen.
MrScentless
Kille, 31 år
Citat från Jojjjeee
Citat från iTranscend
Citat från Jojjjeee
Om en anarkokapitalist äger en bit mark och produktionsmedlen för att bruka marken, men har anställda som sköter maskinerna och skördar. Har han som äger marken rätt till den då?, efter som han/hon inte brukar den själv utan det är de anställda som brukar jorden då är det väl de anställda som har till marken efter som det är de som brukar den.
Jag tror att du hade fått svaret att det inte är marken han då hyr ut, utan maskinerna. För att utan maskinerna så skulle de inte kunna göra ett lika effektivt arbete, dvs att de utan dem skulle behöva arbeta mer för att generera samma värde. Utan det fisknät som arbetsgivaren lånar ut till arbetaren så skulle arbetaren bara hinna få tag på en fisk om dagen, snarare än tre osv. Arbetsgivaren är däremot i behov av någon som kan sköta dem, och därav är det som ett ömsesidigt gynnande utbyte. Så han lånar ut fisknäten mot en fisk om dagen, dvs att arbetaren tjänar en extra fisk om dagen, och arbetsgivaren tjänar en fisk om dagen genom att låna ut sitt fiskenät. Men är inte det utnyttjande, att bestjäla arbetaren på frukten av sitt arbete? Nej, för arbetsgivaren har antingen köpt in nätet själv ur egen ficka, eller byggt det själv, dvs valt att "gå utan mat" en dag för det. Det finns en bra, väldigt lättläst metaforisk serie om det här; som förklarar ekonomi på ett otroligt simpelt sätt (länkar längst ner).
I och med att en fri marknad troligen skulle innebära brist på arbetskraft så skulle det dessutom finnas stora incitament för att effektivisera maskiner och utrustning, samt förbättra löner och arbetsvillkor för arbetarna (där motsatsen förstås leder till motsatsen, dvs en sorts slaveri). Så arbetaren är alltid den klass som är i maktpositionen. Visst skulle man kunna säga att det är arbetarna som på ett sätt äger marken när de brukar den, men samtidigt så ger de dem inte rätt till att riva fabriken som arbetsgivaren byggt osv. Landägande är inte särskilt relevant när det kommer till detta ämne, utan vem som äger produktionsmedlen, och vem som erbjuds att låna dem.
http://www.youtube.com/watch?v=78a84qbT5-w&feature=related (trailer för nya)
http://www.youtube.com/watch?v=bFxvy9XyUtg (uppläsning av gamla)
Den gamla filmen fick mig att tänka på bostadsbubblan i USA som sprack och gav upphov den den stora finanskrisen för två år sedan. Staten hade gav billiga bostadslån med hög risk till de amerikanska med borgarna sen steg inflationen och räntan så de kunde inte betala tillbaka lånen utan de övergav husen.
Nu när du säger det så, ja samma tanke slog mig också.
_________________________________________________
Okay, för att starta upp en diskussion igen så ställer jag frågan:
Vilket är det bästa sättet att förändra ett samhälle (alltså revolution)?
Tour
Kille, 37 år
jag tror personligen på att vänta in samhällets kollaps, om man kollar på utvecklingen som råder nu så känns det troligast. jag menar att man kan informera och upplysa om anarkism, under tiden som det barkar åt helvete, det är väl det scenario jag skulle uppfatta som troligast.
varför?
huspriserna ökar och ökar och ökar, långt mer än vad löner osv ökar, alla priser ökar i en större takt än löneökningar osv, vilket jag i slutändan tror leder till en samhällskollaps till slut. en kollaps där folk inte har råd att försörja sig själva, staten får för lite skatteintäkter.
alternativt kan det röra sig om en aggressivare revolution som du säger, då samhällsutvecklingen blir allt mer egoistisk och hårdare för de fattiga och låginkomsttagare, samtidigt som de också ökar. de enda jobb den sittande regeringen lyckats stimulera fram är städjobb för de rika med minimilön, en utveckling som egentligen inte gynnar dom själva.
Jojjjeee
Kille, 38 år
Citat från MrScentless
Citat från Jojjjeee
Citat från iTranscend
Citat från Jojjjeee
Om en anarkokapitalist äger en bit mark och produktionsmedlen för att bruka marken, men har anställda som sköter maskinerna och skördar. Har han som äger marken rätt till den då?, efter som han/hon inte brukar den själv utan det är de anställda som brukar jorden då är det väl de anställda som har till marken efter som det är de som brukar den.
Jag tror att du hade fått svaret att det inte är marken han då hyr ut, utan maskinerna. För att utan maskinerna så skulle de inte kunna göra ett lika effektivt arbete, dvs att de utan dem skulle behöva arbeta mer för att generera samma värde. Utan det fisknät som arbetsgivaren lånar ut till arbetaren så skulle arbetaren bara hinna få tag på en fisk om dagen, snarare än tre osv. Arbetsgivaren är däremot i behov av någon som kan sköta dem, och därav är det som ett ömsesidigt gynnande utbyte. Så han lånar ut fisknäten mot en fisk om dagen, dvs att arbetaren tjänar en extra fisk om dagen, och arbetsgivaren tjänar en fisk om dagen genom att låna ut sitt fiskenät. Men är inte det utnyttjande, att bestjäla arbetaren på frukten av sitt arbete? Nej, för arbetsgivaren har antingen köpt in nätet själv ur egen ficka, eller byggt det själv, dvs valt att "gå utan mat" en dag för det. Det finns en bra, väldigt lättläst metaforisk serie om det här; som förklarar ekonomi på ett otroligt simpelt sätt (länkar längst ner).
I och med att en fri marknad troligen skulle innebära brist på arbetskraft så skulle det dessutom finnas stora incitament för att effektivisera maskiner och utrustning, samt förbättra löner och arbetsvillkor för arbetarna (där motsatsen förstås leder till motsatsen, dvs en sorts slaveri). Så arbetaren är alltid den klass som är i maktpositionen. Visst skulle man kunna säga att det är arbetarna som på ett sätt äger marken när de brukar den, men samtidigt så ger de dem inte rätt till att riva fabriken som arbetsgivaren byggt osv. Landägande är inte särskilt relevant när det kommer till detta ämne, utan vem som äger produktionsmedlen, och vem som erbjuds att låna dem.
http://www.youtube.com/watch?v=78a84qbT5-w&feature=related (trailer för nya)
http://www.youtube.com/watch?v=bFxvy9XyUtg (uppläsning av gamla)
Den gamla filmen fick mig att tänka på bostadsbubblan i USA som sprack och gav upphov den den stora finanskrisen för två år sedan. Staten hade gav billiga bostadslån med hög risk till de amerikanska med borgarna sen steg inflationen och räntan så de kunde inte betala tillbaka lånen utan de övergav husen.
Nu när du säger det så, ja samma tanke slog mig också.
_________________________________________________
Okay, för att starta upp en diskussion igen så ställer jag frågan:
Vilket är det bästa sättet att förändra ett samhälle (alltså revolution)?
En medvetenhets revolution skulle jag säga vara det bästa sättet att förändra ett samhälle. Ska man få ett samhälle att förändras så måste människor bli medvetna om sitt handlande för att kunna förändra det. Våldsamma revolutioner skapar bara oordning och förrvirring därför att man sliter sönder det som människor har förlitat sig alltså staten. Men en medvetande revolution måste börja hos en själv för försöker man tvinga andra människor att förändra sitt handlande så gör man likadant som en stat, utövar tvång. Förändrar man själv itt beteende så kan det inspirera andra månnniskor till att ändra sig och det är mycket hållbarare väg att gå, tvång brukar verka kontraproduktivt.
MrScentless
Kille, 31 år
Jag skulle säga att gradualism skulle vara det bästa sättet att förändra ett samhälle till ett anarkistiskt samhälle. Alltså att bygga det nya samhället på skalet av det gamla om man skulle vilja säga det så.
Den enda gången jag kan tänka mig en våldsam revolution som ett alternativ vore om Staten var en brutal totalitär stat. För jag tror inte att staten skulle vilja ha individer som förespråkar idéer och tankar som staten är totalt emot, de skulle försöka tysta ner dem. Då får man kämpa för de rättigheter man förtjänar helt enkelt.
Mynta
Tjej, 33 år
Citat från MrScentless
Vilket är det bästa sättet att förändra ett samhälle (alltså revolution)?
Genom en klättring i psykoklasser. Människor som uppfostrats utan hotfulla kommandon och straff av föräldrar vet att staten kan göra samma sak. Jag tror också att ett viktigt steg är att få bort staten ur utbildningssektorn, och förvandla dagens koncentrationsläger till något som faktiskt stimulerar till tänkande.
Jojjjeee
Kille, 38 år
Citat från MrScentless
Jag skulle säga att gradualism skulle vara det bästa sättet att förändra ett samhälle till ett anarkistiskt samhälle. Alltså att bygga det nya samhället på skalet av det gamla om man skulle vilja säga det så.
Den enda gången jag kan tänka mig en våldsam revolution som ett alternativ vore om Staten var en brutal totalitär stat. För jag tror inte att staten skulle vilja ha individer som förespråkar idéer och tankar som staten är totalt emot, de skulle försöka tysta ner dem. Då får man kämpa för de rättigheter man förtjänar helt enkelt.
Fast ska man börja förändra något om än gradvis så måste, människor vara medvetna om att det system vi har idag är fel och att det måste ändras. Har man fått till en attitydförändring då kan man börja gradvis bygga ett nytt samhälle.
Jojjjeee
Kille, 38 år
Citat från iTranscend
Citat från MrScentless
Vilket är det bästa sättet att förändra ett samhälle (alltså revolution)?
Genom en klättring i psykoklasser. Människor som uppfostrats utan hotfulla kommandon och straff av föräldrar vet att staten kan göra samma sak. Jag tror också att ett viktigt steg är att få bort staten ur utbildningssektorn, och förvandla dagens koncentrationsläger till något som faktiskt stimulerar till tänkande.
Jag tror också att man måste få chansen att prova på saker utan att någon kommer med förmaningar. Att bli överbeskyddad eller väldigt bortskämd är inte lika illa som att få stryk och bli auktoritärt uppfostrad, men det är hämmande och dåligt för självkänslan. Det blir på ett sätt en auktoritär uppfostran. Får man prova och något går fel då kan man 1.Inse att det var farligt och så gör man inte om det 2. Det gick dåligt och man lär sig av misstaget och kommer igen och gör ett nytt försök.
ithica
Kille, 31 år
Citat från Jojjjeee
Jag satt och funderade kring ett som jag ser det morliskt dilemma. Om man är anarkist och går i skolan och får studiebidrag tillexempel som kommer från staten, då drar man ju nytta utav det sytem som man säger sig ogilla. Eller om man tillexempel inte vill jobba och lever på försörjningsstöd så får man ju också pengar från staten. Det känns som dubbelmoral, men ingenting är ju helt svart eller vitt. Hur ser ni andra anarkister på detta?,att samtidigt säga att man förkastar staten men ändå tar emot någon form av ekonomiskt stöd från staten.
Ge pengar är det enda bra staten gör för oss för tillfället så... meh
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet