Dödssymmetri

Ett satans kors,
metallängen, metallhjärta.
Dödens gång,
helvetes fors,
järnsäng, järnsmärta.
Gärna för mig,
då silverskruvar klämma åt,
alltför hårt,
kring mina vrister.
Gråt tårar av guld min vän,
ty att sörja är sanningen

Under järnkors,
under ruttet liv,
skelett bli till stoft,
kött multna bort.
Världen ha sin gång,
livet sjunga sin sång.
Gärna för mig,
min vän.
Gråt tårar av kärlek,
ty att sörja är männsklighet.

Den här dikten skrev jag förra sommaren på ett litteraturläger. Vi gade gått till Västra kyrkogården, där vi fick uppgiften att ta inspiration från gravarna och skriva någonting. Jag hittade ett speciellt järnkors med en ängel på, och det här kom fram.