En allitration

Jag lägger ut den här dikten, trots att jag inte är helt säker på om jag är nöjd med den elller inte. En stor inspirationskälla var Ferlins "I folkviseton". Jag älskar den dikten. De flesta kärleksdikter har jag svårt för, men "I folkviseton" beskriver hur jag känner för Mulle så bra. Tankarna vandrar till henne när jag läser den.
Dikten jag skrev, "En allitration", handlar inte om Mulle. Jag vet knappt själv vad den handlar om. Första halvan är något i stil med "Rosor slår ut ur den hårdaste mark som sol över mörka gärden". Den andra rimmar fint. Här är den i alla fall.

En allitration
Som rosa rosor i rostiga tunnor,
och röda runor ristade i sten.
Är den rivande kärleken fan så klen,
eller ljuvligt smekande silkeslen?