Jag gör vanligtvis aldrig dikter eller vadfan but im bored

Jag är hög,
uttråkad & har lyssnat på rysk musik så jag fick inspiration att skriva något lol.

Om ni väl faktiskt läser denna smörja ha i baktanken att jag har dyslexi tack.

(Denna text är irrelevant till mitt nuvarande mående)


När jag var liten var livet utan bekymmer,
Nu har jag växt upp ett tag & det känns, som att jag för varje dag mer och mer försvinner.

Du var mitt allt, du var alla mina andetag.
Hur ska jag andas nu? Nu då du inte är kvar,
här vid min sida jag finner inga svar,

Jag börjar att kvävas, jag får ingen luft.
Jag har slutat att andas & allt börjar att bli tufft,

Tiden är knapp och jag hinner inte med, världen den springer, och jag hamnar längst bak här i detta led.

Jag blir lämnad här bakom, alla då tänker på sitt eget.

Vad ska jag ta mig till? Hur ska jag kunna ta det första steget?

Livet blir tuffare allt mer för varje dag & för varje sekund, snälla låt mig andas om så enbart för en stund.

Varje dag som går, tappar jag luften bara mer och mer.

Jag sätter mig ner, jag skriker, jag ber.
För jag önskar att detta inte är den sista dagen som jag ler..

Livet är en cirkel av dåliga val, och mina livsinsikter är nu allting som jag har kvar, i väntan på döden dom blir allt bara fler,

Men hur ska jag kunna sluta tänka nå mer?

På all denna oro som på nätterna följer mig,
Denna ångest den smärta som nu här besätter mig.

Jag vill bara vidare, att äntligen få avsluta detta lidande.

Men till vilket kostnad? Till vilket pris?
Är jag ens värd en näve med ris?

Ett liv där jag inväntar massor med stormar.
Jag känner det på mig, min vänner är ormar.

I allt detta lidande en tanke jag fick,
Det som saknades va enbart en kick, ett slag av geni?
Kanske motivation?
Jag ska bli min egen kung och besitta min tron.

En majestätisk sadel,
Som världen inte innan fått skåda, jag börjar med att bygga den från saker ur min låda, en låda av minnen & glädjefyllda dar. Det är trots allt det sista jag har kvar.

Jag bygger mig ett rike där jag kan få någon ro,
Där jag kan sluta tänka & börja med att tro.
På morgondagen och hoppet om en framtid så go.
Och dit vill jag ta mina åror & ro,

Jag längtar efter detta liv, denna hägring så vacker men jag inser att jag aldrig har varit så värst tapper.

För att kunna ta mig dit en ändring måste göras,
Men jag är så rädd att se mina drömmar förstöras.
Jag skriker rakt ut. Snälla låt mig bara höras.

Men nu, min fantasi bara krossas för den va ju trots allt enbart från början på lossas.

I flera flera dagar igen har jag legat här & gråtit men äntligen efter alla dessa år åtminstone mina synder jag förlåtit.

Långa långa nätter blir tillslut en depression,
men nu ska jag börja på ett avslut av min ton.

För jag ska ta mig hårt i kragen & lova mig själv att aldrig hamna där igen att aldrig sluta & andas eller leva för dagen, tack för du läste denna oändliga raden lol

I den självtänkande mannens hav, i ensamhetens mörker där självinsikten föds, i denna oändliga abyss som är livets gåtor, finner man alltid samma svar: livet på en pinne.

kan du finna den tillvaro som är livet på en pinne

kan du åtminstone åstadkomma ett liv där du inte längtar till döden varenda kväll

Tips Roblox är den största genvägen till ren lycka