Hihihaha dikter som får dina tankar att trassla

Glädje, Glädje? vart har du nu här tagit vägen?
Du försvann ju fan snabbare, snabbare än den snabbaste räven.

Hallå glädje?
Kommer du någonsin tillbaka? Nu? Här Idag?
Du kan inte mig lämna mer än ett tag.
Snälla fina glädje.. är vi inte på samma jävla lag?

Vart tog hoppet vägen?
Jag undrar vart du nu än försvann?
Kommer du någonsin tillbaka, för att omfamna denna själviska man?

Mitt förflutna har faktiskt inte varit så givande,
Men det ända jag önskar & ber om är aldrig mer få uppleva sådant krigande

Polare säger till mig, hur kan du vara så här glad?
Din barndom var verkligen allt utom en ask med choklad.

Jag fejkar, jag gömmer, jag döljer allt det jag känner,
För jag er inte vill va en börda även om ni är mina bästa, verkligen bästa av vänner.

Ni kommer alltid djupt i mitt hjärta att vara,
Den kärlek jag er befinna kommer jag aldrig befara

Hade jag varit en trollkarl & haft förmågan till att trolla,
Glädje jag haft även om jag aldrig fått uppleva knulla.

Du glädje, lämnat mig? Det du aldrig, aldrig någonsin kunnat. Men nu är min ålder inte 30 & jag har ju i mitt liv faktiskt mer än en gång nu knullat.

Så en trollkarl jag tyvärr inte längre kan bli,
Så jobb på hur jag tänker krävs för att någonsin jag kunna känna mig som fri,

jag får nu ta händerna ur fickan & ta tag med att faktiskt för en gång nu ändra mitt liv.

För om mitt mål jag något ska uppnå, så krävs flera flera kliv.

Varför fylls mina känslor då med denna ångest & dessa plågor?

Kommer kanske du va den första som besvarar några av dessa frågor?

Jag undrar från er alla.
Har ni nu följt mina råd?
Om livet och om kärleken som nästan aldrig ger en sin nåd?

Detta är en strävan om ändring, en ändring fylld med svett och glöd.

För min tid är nu, detta är en ny tid helt utan nöd.

För viljan skapar möjlighet och glöden skapar kraft. Men är detta något som en som jag då haft?

För hur jag än planerar så stannar jag fan här bara kvar, på denna samma dumma fula tråkiga plats.

Om mitt liv var ett ända jobb så har själen fan fram tills nu varit på en stor fucking rast.

Är jag bara lat?
Eller är det all denna hat?
Som hindrar min framgång?
Mina diagnoser eller en jävla med otur?

Säg det till mig, berätta nu för mig hur?

Jag tror jag vet, jag är inte egentligen lat.
Jag är bara bekväm & vill allt serveras på ett stort silver fat.

Här kommer möjligheter, som jag bara går förbi.
Ännu en dag då jag inte satsar är ännu en dag jag här kvar kommer att förbli.

Är jag en dåre, idiot eller ett fån?
Behöver jag nu ta ännu ett lån?

Pengar & kärlek är vad man söker, men allt livet ger är enbart mer och mer av dess oändliga mörker.

Men även om jag faktiskt är väldigt lat så kommer jag vända på allt & använda mig av mitt hat.

Du kanske tänker:

Elias du har det inte i dig att kämpa

Känner du mig? Nej, för då du vettat att jag alltid gjort mitt yttersta vart jag än gått, även om jag nu ännu inget av mina mål än då nått.

För driv här det finns, tvivla mig inte.

Jag kommer bevisa för dig att du här har fel,
Att jag inte är feg & att jag ska göra min del.

Min del för att ta mig dit, dit jag är påväg, lyssna, hör nu på mina ord, för denna dikt blev nu ännu ett ackord

Det första steget är taget & jag vandrar nu,
Önska mig lycka så blir mitt sista ord till dig här BU

(Bus eller godis) lol
(Där det är fest är det bus, & där det är bus är det fest.
Och alla får va med att busa, alla)