Bort med papperspåsen från huvudet

Är så himla rädd för att göra dom jag bryr mig om besvikna, och jag tror det är just det som gör att jag kan förlora slaget. Jag är väl precis så stark som jag gör mig. Men det jag egentligen borde börja bry mig om, tror jag, är anledningen till varför jag är så rädd för att inte leva upp till måtten.

Har sett det hela på fel sätt, tror jag. Given the whole thing the wrong approach. Är det så viktigt för mig att vara stark? Måste det vara viktigt för mig?

Menar..
Jag kommer ju aldrig bli ensam. Det är egentligen lite absurt att jag är så rädd för något jag aldrig någonsin är. Min familj finns, mina vänner finns, jag finns. Musik finns, tvspel finns, filmer finns, festivaler finns, tillfällen att knyta band med någon, vemsomhelst, finns.
Jag borde byta approach för att kunna utnyttja mitt liv till fullo. För att kunna visa andra - och framförallt mig själv - hur vacker jag kan vara.