Hei på er.

Det finns vissa grejer jag knotig hjärna av. Jag tänkte lista några av dessa saker.
Knotig hjärna sker:
när folk byter rad varannan mening när det chattas, när jag inte lagar mat varje dag och inser att jag äter dåligt, när någon hånar en annan och personen i fråga inte märker det samtidigt som personen som hånar blickar mot en i hopp om positiv bekräftelse, när folk förväntar mig att jag ska kunna läsa deras tankar, när folk inte är logiska.

Hade varit en pessimistisk typ om det inte vore för det faktum att det finns fler saker som glädjer mig än vad som bekymrar mig! Såeh.
Upplöst hjärna sker:
när människor är snälla mot en och visar genom en liten vink att det inte är någon big deal, när jag får rosiga kinder av att ha ätit stark mat, när jag tittar ut mot fönstret och inte tänker på någonting speciellt, när mina böcker har en särskild storleksordning, när saker luktar väldigt gott, när nåt är precis såsom jag förväntade mig och jag förväntade mig att det skulle vara bra, när jag känner mig abstrakt, när jag känner mig förstådd, när äldre människor skämtar mycket, när jag ber om en kram och får den, när jag känner mig logisk, när jag blundar under solen och känner värmen på ögonlocken, när saker ligger i prydliga högar, när jag har en mental ordning i huvudet och lyckas applicera den på mina grejor (dvs när mina saker ligger där jag vill att dom ligger). Och så vidare!

Tycker även att ni alla som läser detta kan få lista lite saker som får er hjärna att känna sig knotig eller upplöst, jag tror det hade varit t.ex. trevligt för mig som läsare att läsa.

Tillsvidare,
här,
ta en katt.