Extremt högt och otroligt nära.

Saker känns nytt. Eller egentligen inte, saker känns ganska gamla, men med en ny tappning. Det får mig att känna mig uppgiven men hoppfylld på ett sätt jag inte känner igen.
Hurr.
Serien går bra. Jag ligger lite efter mitt personliga schema, men jag ligger före skolans schema. Så det är bra. Hoppas bara på att kunna kicka igång rytmen igen. Fick knappt gjort någonting idag, och jag känner att jag behöver köra hårt för att dra upp humöret med rötterna. För som ett kärt gammalt band säger: det är till dessa rötter kampviljan skälver.
Jag blir bättre på att tänka rätt, tror jag, om jag gör saker som får mig att känna mig bra. Så d e ba å sätt'gång å göra't.

Det ser ut att bli bio med Camilla om en vecka. Extremely loud and incredibly close.
Då struntar jag i att se den nerladdade versionen jag nyligen drog hem på datorn. Är ändå lite rädd för kass dattakvalité när det kommer till filmer som potentiellt kan vara asabra.
Filmen är baserad på en av mina absoluta favoritböcker, och jag fick reda på nu i dagarna att filmen faktiskt redan var klar. Så jag är otroligt pepp.

Kanske ska skaffa glasögon också. Jag tror jag är närsynt. Det blir optikern imorgon.
Vill ha tjocka nördbågar om fallet så är att jag är dum i huvudet i ögonen.