nionde augusti

Känner mig ointressant och måttligt oattraktiv. Det var ju tråkigt. Fast en rolig del i det hela är att det inte berör mig särskilt mycket, det är som att självförtroendet har placerats i ett helt annat separat universum medan självkänslan är kvar. Det vill säga: jag råkar känna såhär, men det gör mig inte så mycket. Jag gillar hur jag kan tycka om mig själv samtidigt som jag tycker att jag är tråkig, how does that even

hursomhelst laddar jag ner alla avsnitt av Alfons Åberg just nu. Good shit.

och drömmer mig bort till en plats där drömmen börjar slå