femtonde maj

Nu är det dags att skriva av sig ' u '

det vibrerar inombords av tolerans. Även om jag inte är där än känner jag att jag blir mindre och mindre fäst vid fixeringen att vara bättre än vad jag är. Avundsjuka är inte rätt väg. Jag kan fortfarande bli otroligt avundsjuk på nära och kära jämte mig, men jag minns en tid då jag verkligen kunde låta sådant förstöra för mig. Ibland tänker jag tillbaka på saker och saknar. Och ältar. Men det var då. Nu är nu. Det enda jag kan göra för mig själv nu är att se till att jag inte blir för ingrodd i mig själv som då. Jag ska inte behöva gå berserk_autistisk_boy89 och hålla på "jag lever inte upp till era förväntningaaaaaarrrrr buhuhu hu". Det är då det går fel. Det är då jag inte tar itu med mina problem. Nu är jag lite annorlunda. Lite mer polerad och välinformerad. Lite mer förstådd om situationen.
Även om jag fortfarande fabricerar en hel del misstag i min vardag så finns det konstruktiva tankar bakom all skam. Det gör ont, men det är skönt också. Skönt att veta att man kan förändras om det är det man vill.


Jag vet att det kan vara lite tradigt att läsa sådana här inlägg, så här

ta en kaka:

Det har du förtjänat