trettonde februari

Längesedan jag kände den starka känslan av total meningslöshet, av att allt jag ser på i denna värld är egentligen samma sörja av grått, en redan tuggad och färdigprocesserad puré av ingentinghet. Att inget är värt att uppskattas, att jag har noll värde, att allt har noll värde, total inflation in och utvärtes.
Att jag inte längre känner så kanske beror på att jag lärt mig kanalisera min ångest, och lärt mig förstå den.
Jag vet varför jag kände sådär.

Även om jag fortfarande inte är helt 100% completed, så kan jag känna av relativt bra var ifrån den felaktiga känslan uppstår och liksom i min sinnesbild resa dit och ta bukt med den väl där.
Det hade jag jättesvårt med förut just för att jag hade svårt med att identifiera vad det var som var fel utan mest bara antog och tyckte det var konstigt när mina lösningar inte alltid funkade. Sedan hjälpte det ju inte att jag hade VM guld i att gräva ner mig själv i självömkan.

Det var längesedan jag tänkte på det här, på hur jag var förut, på det planet. Även om det är skönt att förstå man har förändrats så gör det mig lite ledsen, så jag tänker försöka bota det med att titta på en film.

Ni får gärna komma med tips. Jag vill se en sån där självrevolutionerande film som förändrar ens syn att tänka på ALLT och får en att känna sig som byggare bob, pånyttfödd, med de bästa verktygen att bygga sitt liv med!! \o/
Nä, men tipsa om en film som är bra bara.