femtonde december

Dricker den enda julmusten värd att dricka (zeuneris) och åt just godis från amerika't (poptart).
I slutet av mitt och Elins samtal kände jag hur ordlösheten hoppade ur mig och jag började uttrycka mig som vanligt igen. Eller tillåt mig att vara lite specifik, nästan som vanligt igen. På senaste tiden har jag mumlat fram ord och inte alls varit särskilt charismatic_boy89, och jag vet inte riktigt varför. Kanske har jag varit upptagen med något. Jag har kanske varit upptagen med att bygga en robotdräkt med inbyggt internet som går direkt till hjärnan som kan utföra avancerade saker som brygga jättegott te, hjälpa tanter, och ta över universum samt med inbyggd sensor som känner av när användaren blivit korrupt och buttrig varpå den då går in i självförstörarläge och exploderas efter 3 minuter.

Egentligen handlar det bara om att påminna mig själv om att våga igen och igen, påminna mig själv om mina ord, tills den grad då jag inte tänker på det längre utan gör det på automatik. Lära mig själv att lära mig.