01.

Jag har ingenting att göra så jag tänkte göra den där listan alla gör.

01 – Presentera mig själv
02 – Min första kärlek
03 – Mina föräldrar
04 – Det här åt jag i dag
05 – Vad är kärlek?
06 – Min dag
07 – Min bästa vän
08 – Ett ögonblick
09 – Min tro
10 – Det här hade jag på mig i dag
11 – Mina syskon
12 – I min handväska
13 – Den här veckan
14 – Vad hade jag på mig i dag?
15 – Mina drömmar
16 – Min första kyss
17 – Mitt favoritminne
18 – Min favoritfödelsedag
19 – Detta ångrar jag
20 – Den här månaden
21 – Ett annat ögonblick
22 – Det här upprör mig
23 – Det här får mig att må bättre
24 – Det här får mig att gråta
25 – En första
26 – Mina rädslor
27 – Min favoritplats
28 – Det här saknar jag
29 – Mina ambitioner
30 – Ett sista ögonblick

1. Presentera mig själv
Jag heter Robin Erik Rikhard Rufus Runnakko och är född i sverige i ett tråkigt område och har rötter i ryssland, jugoslavien, och finland. Jag var ett vanligt barn. Hade vanliga intressen. Lekte ibland, men tyckte främst om att stänga in mig in the mysterious lands of tvspel. Ett av de första spelen jag spelade var Legend of Zelda: A Link to the Past, och det spelet blev en början på en livslång pågående kärlek. Eftersom jag aldrig egentligen gillat eller sett upp till mina föräldrar så drog jag mina värderingar från tvspel. En av mina första tankar om hjälten i Zelda; Link, var: sympatisk. Jag såg honom som en sympatisk och empatisk figur och jag började måla upp och fantisera om vad han var för en person, vilka egenskaper han hade, medan jag spelade, och han var inte den enda karaktären jag gjorde så med. Hursomhelst blev han den jag ville bli.
Anyhow. Jag trivdes i min instängdhet och kände aldrig något särskilt genuint behov av att gå ut och diverse, och att jag sedan blev mobbad just för att jag var en del enstörig av mig bjöd ju inte direkt till nån anledning att börja bli mer utåt heller.
Behovet av att bli mer utåt kom i början av gymnasiet. Så det blev jag. Man kan säga att jag fick lära mig allt i början av gymnasiet. Att tolka människors olika kroppspråk, gester, uttryck. Och det gick bra. Väldigt bra. Mina föräldrar poängterade tillochmed en gång att dom var förvånade över hur otroligt snabbt jag gick från att vara superinstängd till att sen umgås jättemycket med kompisar/fara runt på festivaler/engagera mig i event. To the core har jag väl aldrig haft svårt för det, jag har alltid varit en mentalt flexibel person - jag har bara inte velat.

Nu är jag här. Jag har brutit ner mina tankebanor ett tusentals gånger och jag har byggt upp dem lika många gånger. Det har byggt mig. Jag är lite flamboyant och jag tycker om att känna känslor. Jag tycker om att teckna och sjunga och plinka på instrument. Jag har flyttat hemifrån två gånger. Turkosgrönt är min favoritfärg. Hejhej.